UTGÅNGSPUNKTER FÖR
PERSONLIG OCH ANDLIG
UTVECKLING

2. utgangspunkter web

Allt detta är ditt

Du har valt det allra mesta i ditt liv. Du är inte medveten om alla val du gjort och många härstammar från innan livet började. Likväl är de dina och därför också dina att ta ansvar för.

Innan vi föds, när vi bara är själ, bestämmer vi vilka utmaningar vi ska ha i livet. Tillsammans med våra själsfränder kommer vi överens om relationer, sammanhang, utmaningar och mycket mer därtill. Vi väljer vårt lidande, vår glädje, vår lycka och olycka.

Många invänder att det är hemskt eller rent av skuldbeläggande att tänka sig att vi valt sådant som hunger, övergrepp eller en trasig uppväxt. Jag förstår att det är en provocerande tanke för en människa men själen vill uppleva alla aspekter av livet, inte bara de som vi i mänsklig form uppfattar som goda. Livsläxorna finns där för att ge oss möjligheten att utvecklas.

Annat har vi inte på förhand valt själva, men även om du inte alltid valt vad som ska hända dig så är det du som bestämmer vad du sedan gör av upplevelsen. På så vis är även det som du inte själv valt ditt ansvar att hantera.

Människans fria val

För den som inte minns att den i själva verket är en själ må det låta deterministiskt att vi i ett tillstånd som vi inte längre är medvetna om har gjort val som påverkar våra liv. Det kan också upplevas som förutbestämt när vi hittar en händelse som väntat på oss eller en själsfrände där kontakten är omedelbar och djup. Det var meningen, säger vi, och visst var det. Men planen var vår egen och vi kan när som helst välja annorlunda.

Bara för att något upplevs som att det är meningen så är vi inte låsta till att följa den känslan. Vi kan när som helst välja något annat som ligger utanför vår ursprungliga plan. På så vis är våra liv våra egna skapelser.

Våra val öppnar dörrar men de stänger också andra. Det är sant som det sägs att vem som helst kan bli det de vill men inte när som helst och inte oberoende av vilka val de tidigare gjort. Många av oss har exempelvis gjort val i livet som omöjliggör att vi skulle bli statsminister. Men känner vi efter så hade vi inte en uppriktig vilja att bli det för i så fall hade vi valt annorlunda.

Det fria valet genomsyrar den mänskliga upplevelsen. Vi skapar själva vår verklighet och vår upplevelse av den. Med det sagt så är vi inte nödvändigtvis medvetna om alla val vi gör och kan därför ibland uppleva oss som maktlösa. Det är dock en illusion. All makt ligger hos oss själva och precis som vi en gång valt en väg så kan vi när som helst göra andra val som leder oss i en annan riktning. Varje ögonblick är en möjlighet för oss att fortsätta på eller vika av från vägen som vi har valt.

Vi befinner oss alla på vår egen resa

Vi är självfallet lika på många sätt men samtidigt har vi alla våra egna utmaningar och livsuppgifter. Det som är en livsavgörande lärdom för en person är ett avslutat kapitel för en annan och en okänd bok för en tredje. Därför finns det oräkneliga meningar med livet vilket gör våra liv unika.

Utgå därför inte ifrån att andra behöver tänka och tycka som du. Även om du så funnit sanningen, utgå inte ifrån att den behöver vara sann eller relevant för någon annan. Din sanning är i första hand din egen. Pracka inte på andra dina föreställningar men utbyt gärna erfarenheter.

Mycket konflikt kommer sig av att vi saknar förståelse för att det inte finns EN väg utan ofantligt många och att de ofta leder åt vitt skilda håll.

Lita på din egen förmåga

Jag visste knappt vad ett chakra var men efter mitt uppvaknande kände jag att mina var i väldig obalans. Det skavde så pass mycket att jag mådde fysiskt dåligt men samtidigt visste jag inte vad jag skulle göra åt det. Ett och ett halvt år efter att jag slutat dricka sökte jag hjälp hos en nyfunnen vän.
– Mina chakran är i obalans. Kan du eller vet du någon annan som kan balansera dem?
Han kunde det där på sina fem fingrar, det visste jag. Men han kastade ett snabbt öga på mig och svarade helt kort:
– Daniel, det där fixar du själv.

I stunden det mest otillfredställande svar jag fått. En månad senare hade jag mycket riktigt löst det själv. Då förvandlades hans svar plötsligt till det bästa rådet någonsin.

● ● ●

Vi letar gärna efter svaren utanför oss själva i förhoppningen om att någon annan ska läka oss, visa vägen och förklara vad som är rätt. Det finns många skickliga vägledare men den enda vägen som är värd att visa dig är den som leder tillbaka till dig själv. Din sanning finns hos dig, inte hos andra.

Ibland är vi så vilse att vi inte hittar hem. Vi vågar inte lita på oss själva eller är såpass bedövade att vi inte förmår finna vår egen väg. Då kan det vara skönt att ha någon att hålla i handen en stund; någon som kan inspirera, spegla dig, ställa rätt frågor och stötta. Men kom ihåg att det är din egen väg du ska hitta tillbaka till.

● ● ●

Jag påminns om en berättelse jag hört om den indiska gurun Sai Baba som menade att vi alla har Gud inom oss. På hans 70-årsdag frågade en skeptisk västerländsk journalist:
– Är du Gud?
– Ja, jag är Gud, svarade Sai Baba.
Sen fortsatte han:
– Du är också Gud. Den enda skillnaden mellan oss är att jag vet att jag är Gud och du tvivlar på att du är Gud.

● ● ●

Vi är här tillsammans av en anledning; för att hjälpas åt och spegla oss i varandra. Ta hjälp av varandra. Men ytterst är du Gud. Du är fullt kapabel att klara det här själv.

Den egna upplevelsen är nyckeln

Jag vill inte veta vad du läst i tidningen eller i någon bok,
vad du scrollat förbi på Facebook eller sett på YouTube.
Det jag är intresserad av är vad du varit med om i livet
och vilka lärdomar du har dragit av det.
Jonathan

Den enda äkta kunskapen jag faktiskt har är den jag själv har upplevt. Jag inbillar mig gärna att jag vet saker för att jag läst eller sett något men det gör jag inte. Jag tror saker. Jag tar någon annans ord för det. Det är lätt att på så vis missta andras sanningar för sina egna. Ofta spelar det liten roll men det kan också vara helt avgörande.

En bok kan aldrig ersätta den egna upplevelsen. Ta exempelvis ett ord som sex. Det finns ingen beskrivning som kommer i närheten av upplevelsen. De är väsensskilda eftersom det ena är ord och det andra är handling. Detsamma gäller ord som meditation, missbruk, förlåtelse, växtlärare och änglar. Utan den egna upplevelsen förblir de bara ord.

Att lyssna inåt

Att lyssna inåt kan vara många saker och ta sig olika uttryck. Att vara i kontakt med sin kropp är en nivå av att lyssna inåt. Vi har ett fantastiskt signalsystem som ger oss all information om vad vår kropp behöver och vill. Den som lyssnar kommer exempelvis med tiden att veta vilken mat som den egna kroppen mår bäst av, vilken aktivitet och vila den behöver, vad i vardagen som behöver tas bort och vad som behöver komma till.

Att vara i kontakt med sin egen längtan och mening i livet är också att lyssna inåt. Den som inte är i kontakt med sin egen mening sveps gärna med i andras meningar, ofta i tron om att de är deras egna.

En del av att lyssna inåt är att kunna skilja rätt från fel, bra från dåligt. Även om mycket är likt människor emellan så har alla en egen kompass som är ställd efter dem. Det som är rätt för en behöver inte nödvändigtvis vara det för en annan och det som är rätt i ett läge är det inte alltid i ett annat. Det finns i mänsklig mening bra och dåliga val och i livet får vi många möjligheter att göra dem.

Att skilja sant från falskt likaså. När jag lyssnar på någon eller läser något får jag ofta en stark känsla för vad som är sant och vad som inte är det för mig. Det uttrycks ofta som att jag känner igen sanningen och att varningssignaler går igång på det som är falskt. Magkänsla kan man också kalla det.

Sant och relevant

Att något är sant betyder inte att det är relevant.

Det finns ett oändligt antal sanningar men bara ett fåtal av dem är av faktisk betydelse för dig just nu. När vi är osäkra på vad som är relevant för oss är det lätt hänt att vi försöker leva efter sanningar som varken är våra egna eller ligger i linje med vår längtan.

Att inte kunna lyssna inåt

Vi trubbar av, stänger ner och tappar kontakten med våra förmågor att lyssna inåt på många sätt. För mig krävdes det att jag slutade dricka innan jag kunde återupprätta kontakten med mig själv. Med tiden märkte jag att alkoholen hade slammat igen min energistruktur så att den var nedsatt och delvis avstängd.

Till en början var LSD min huvudsakliga och vid tillfället helt nödvändiga medicin för att rensa min energistruktur. Det satte så mycket i rörelse att smutsen lossnade. Med åren har det blivit alltmer intressant att göra det med sådant som meditation, kost, utrensning och dans.

Ju mer jag renar min energistruktur, desto tydligare hör jag mig själv.

Det finns mycket som lämnar slam efter sig i vårt system. Utöver alkohol är några av de värsta jag stött på nikotin, socker, porr, koffein, läkemedel och industrimat. Du vet själv om du har något som du borde sluta med. Gör det så hör du snart dig själv bättre.

Trauma, socialt drama, skam och skuld kan också göra det svårt att få kontakt med sig själv. Läk dig själv och gör dig kvitt det som inte gagnar dig så hör du snart dig själv bättre.

Modet att göra det som skrämmer mest

Utöver att vilja så är det viktigaste steget för att frigöra sig från ett trauma att våga möta det. Det ligger i sakens natur att vi begraver och förtränger våra trauman vilket gör att vi huvudsakligen skymtar dem i vårt medvetandes periferi.

När vi inte vågar titta på någonting så har det en oerhörd makt över oss och rädslan dikterar kontinuerligt våra val. När vi istället fokuserar på traumat och undersöker det händer några viktiga saker:

• Traumat förlorar makt över oss och vi återtar kontroll. Det som vi inte vågar möta styr våra liv och ofta utan att vi är medvetna om det.

• Traumat återfår tydlighet och mer realistiska proportioner. När det ligger i periferin är det otydligt och blir ofta uppförstorat eller förminskat.

• Vi ökar vår medvetenhet kring traumat vilket leder oss närmare att finna acceptans. Det ger också värdefull information om hur vi kan läka traumat.

Störst potential att läka och växa finns där utmaningen är som störst. Om något känns särskilt skrämmande, hotfullt, jobbigt eller utmanande – gå dit. Det är när du tar itu med det du allra ihärdigast försöker ignorera som du kommer att göra störst framsteg.

Missbruket sitter i människan

Det är vanligt vid substansmissbruk att människor anklagar substansen för missbruket. ”Amfetaminet förstörde hennes liv” kan det exempelvis låta om en amfetaminmissbrukare. Men missbruket sitter aldrig i substansen utan i människan. Det är inte amfetaminet som förstört hennes liv. Hon har använt amfetamin för att fly det som gör ont i henne och har på så sätt förstört sitt liv. Hon valde amfetaminet för att bedöva sig. Skillnaden är avgörande för den som vill förstå och komma tillrätta med missbruk.

Att påskina att missbruket sitter i en substans förlägger ansvaret och ofta också lösningen utanför personen. Vi förhindrar inte missbruk genom att plocka bort substanser för även om vi skulle lyckas få bort en substans helt och hållet så förflyttar det enbart missbruket till något annat. Därför fungerar inte narkotikalagstiftningen missbruksförebyggande utan enbart missbruksförflyttande. Att förflytta missbruket från något olagligt till något lagligt har inte löst missbruket.

När vi förstår att missbruket sitter i människan så förstår vi också att det är där vi behöver söka lösningarna. För att lösa missbruket behöver personen komma underfund med varför den missbrukar och åtgärda det. I den processen är det viktigt att personen äger sin historia och vågar se det den vill fly eller distrahera sig ifrån. Förlägger den då missbruket utanför sig själv, exempelvis i en substans, så är det för att slippa se och ta ansvar.

Att ge substansen skulden sätter dessutom missbrukaren i en offerroll vilket inte är hjälpsamt när den ska tillfriskna. För att tillfriskna behöver vi förstå att vi har makten över vårt liv, inte avsäga oss makten över det.

Jag har använt substansmissbruk som exempel här. Samma resonemang är giltigt för alla sorters missbruk.

Vägen ut ur missbruk

Varje läkanderesa är unik men rymmer också likheter.

Bakom ett missbruk finns något som personen inte vill eller har verktyg för att möta. Med missbruket undviker vi det genom att bedöva eller distrahera oss. Vi sänker vår medvetandenivå. Att ta sig ur missbruk hör därför intimt samman med att höja sin medvetandenivå. Det gör vi exempelvis genom att medvetandegöra oss om vårt missbruk, bakomliggande orsaker och dess konsekvenser. Vi gör det genom att höja blicken och se längre än vad vi har gjort under missbruket.

Men att medvetandegöra sig är ändå bara första steget. Vi behöver därtill göra de utrensningar och förändringar och anta de utmaningar som läggs framför oss. Först då läker vi orsakerna till vårt missbruk och ger oss själva förutsättningar att tillfriskna.

Egenmakt och eget ansvar

En annan nyckelkomponent i tillfrisknandeprocessen är att förstå att jag ytterst har makten över mitt liv och ansvaret att göra vad jag vill av det.

Som alkoholist kände jag mig ofta bitter och maktlös, som ett offer för omständigheter och andras handlingar. Det var alltid någon annans fel att jag mådde dåligt och att mitt liv inte fungerade som jag ville.

När jag tillfrisknande från alkoholismen skedde det inom loppet av 20 minuter. Under påverkan av LSD hade jag en upplevelse där jag fick se mig själv utifrån. Jag såg då att allt som gjorde ont i mitt liv, som jag mådde dåligt över och anklagade andra för var min egen skapelse. Jag var den som hade skapat detta kaos åt mig och precis som jag skapat smärta och förvirring så kunde jag också skapa motsatsen. Ställd inför den insikten var valet enkelt. Jag valde att ta ansvar för mitt liv och slutade dricka i samma ögonblick.

Förväxla inte känslan av att vara maktlös
med att faktiskt vara maktlös.

Du är ditt universums mitt.
All makt i ditt liv utgår ifrån dig.

Att bestämma sig

Oavsett vilket missbruk det gäller så finns det i slutändan bara ett avgörande steg för att bryta det. Det är att sluta. Vi kan bygga vilka ramverk vi vill runt det för att hjälpa oss men är vi inte uppriktiga i vår vilja att frigöra oss så är det förgäves.

Motivationen till att tillfriskna

Två saker motiverar mig särskilt när jag arbetar med min personliga utveckling:
1. Det jag inte tar itu med i detta livet kommer jag att ta med mig till nästa.
2. Det jag inte tar itu med smittar och förs vidare till mina barn.

Någon gång har jag hört någon ateist tycka att reinkarnation verkar vara en bekväm tanke för då kan man ju bara strunta i allt och ta det sen. För mig funkar insikten att vi reinkarneras precis tvärt om. Jag vill ju inte spendera flera liv på att harva samma skit som jag kan lösa här och nu.

En omvälvande insikt för mig är detta hur vi smittar våra nära med det vi inte själva tar itu med. Vi ser det överallt omkring oss. Alkoholister är ofta barn till alkoholister, arbetsnarkomaner är barn till arbetsnarkomaner. Människoförakt går i släkten, depression och cancer likaså. De utmaningar som vi väjer för överför vi ofta till våra barn. Ibland överförs de som exakt samma sak, såsom alkoholisten som är barn till en alkoholist, men ibland byter det skepnad, exempelvis från ett missbruk till ett annat.

När man befriar sig själv befriar man med andra ord i många fall även kommande generationer.

Övning: Öppna dig inför en annan

I missbruket samlar vi ofta på oss hemligheter, svek och annat som vi ogärna vill att någon annan ska få veta. En viktig del av processen att frigöra sig från missbruket är därför att erkänna och möta det vi försöker gömma undan. Den här övningen hjälper med det.

● ● ●

1. Skriv ner allt dumt du gjort i missbruket. Allt du skäms över, önskar att du kunde lämna ogjort eller råkat ut för. Ha inte bråttom utan gräv djupt och var ärlig.

2. Läs upp listan för någon som du litar på och som vill hjälpa dig med övningen. Utelämna ingenting.

● ● ●

Genom att blotta oss börjar vi lätta på hemlighetsmakeriet. Detta gör det lättare att sedan våga vara ärliga om våra upplevelser även inför andra.

Ökad medvetenhet

Det vi försöker gömma undan kontrollerar oss och tar sig med tiden uttryck i omedvetna reaktionsmönster. När vi öppnar upp och börjar prata om våra upplevelser så förlorar de sin makt över oss. Då kan vi hantera minnet eller triggern medvetet istället för att återfalla i omedvetna reaktioner.

När vi öppnar upp bjuder vi in andra att göra detsamma. Ofta märker vi då att vi ingalunda är så ensamma om våra upplevelser som vi trott. Andra längtar på samma sätt som vi efter att våga vara ärliga om och känna oss bekräftade i våra upplevelser.