sociala medier • Läka och växa

Några utgångspunkter

Jag vill kort ge uttryck för några av de teman som förmodligen är centrala för att förstå den här boken.

Allting har en själ. Vi har levt många liv som människa och många har levt i andra skepnader också. Varje själ har sin historia men i den yttersta sanningen är allt ett. Vi har själsvänner som vi möter i liv efter liv för att hjälpa varandra att växa.

Det finns en andevärld. Andar, änglar, allsköns hyss och goda råd finns där ute. Det är fullt möjligt att få kontakt med sitt barn innan befruktningen, hjälpa en själ vandra vidare, prata med en ängel eller drabbas av en parasiterande energi.

Naturen kan kommunicera med oss, hjälpa oss att läka och uppnå förhöjda medvetandetillstånd. Det finns växter och svampar som kan hjälpa oss att läka fysiskt, mentalt och känslomässigt. Och det finns också de som öppnar dörrar till andra verkligheter och ger oss möjlighet att prata med det gudomliga.

Vi har denna kroppen och upplevelsen av en anledning. Det finns någonting här för oss att möta, utforska och lära oss av. Vi har livsläxor och har alla våra egna vägar av en anledning. Det som är sant för en av oss behöver inte vara det för en annan och det är precis så det ska vara.

De flesta bedövar sig så pass kraftigt att de inte är i kontakt med sin potential. Människor använder läkemedel, alkohol, sociala medier, arbete, porr och hundratals andra saker för att bedöva sig. Utöver vår fysiska kropp så har vi också en energikropp. Sjukdomar i vår fysiska kropp har ofta en grundorsak i vår energikropp.

Bara du kan läka dig själv. Andra kan stötta, vägleda och inspirera men ingen kan läka dig utan att du själv genuint vill det och är beredd att göra vad som krävs.

För mig sammanstrålar allt detta i det som många kallar shamanism men som egentligen inte behöver ett namn. Det är andlighet baserat på egen upplevelse, i kontrast till att förlita sig på andras berättelser och tolkningar. Det är ursprunget och fröet som gror.

Behovet av vila

Vid en utmattning är det ofta återhämtningen som behöver adresseras först. För den som är trött eller har sömnrubbningar översätts det i mångt till just sömn men vila är mer än så.

Sömn

För att ändå börja med sömnen så behöver personen få sova ut ordentligt och skaffa sig hälsosamma sömnrutiner. Vid förlängd sömnbrist och fysisk utmattning kan personen inledningsvis behöva sova mycket mer än vanligt. Detta kan vara i veckor eller längre men i sinom tid bör sömnbehovet gradvis minska till en mer normal nivå som mycket väl kan vara betydligt mer än vad personen sovit tidigare. Stressa inte den processen utan observera den bara för att se om något behöver förändras gällande sömnrutiner.

Den som har svårt att somna kan skapa en rutin kring sänggående för att börja signalera till kroppen att det är dags. En sådan rutin kan exempelvis vara att släcka ner i hemmet, dricka en kopp kvällste och praktisera insomningsyoga. Väl i säng kan avslappningsövningar och meditation vara lämpliga verktyg för att komma till sömns.

Under dagen kan tupplurar vara gott för återhämtningen. De bör dock inte vara så pass långa att de stör kvällens sömn. En bekant berättade att det som fungerade bäst för henne var maximalt 45 minuter innan klockan 14. Undersök själv vad som fungerar bäst för dig. Alternativ till en tupplur kan vara meditation, avslappningsövningar eller ett lätt yogaprogram.

Men vila är som sagt inte bara sömn. Det är också att vila från sådant som är fysiskt, mentalt eller känslomässigt utmanande.

Ansvar

Ansvar kommer i många former. En del är sådant som vi själva tagit på oss att göra medan annat är sådant som rimligtvis kan förväntas av oss när vi är normalfungerande. Den som är utmattad behöver skala bort så mycket ansvar som möjligt för att fokusera på sin återhämtning.

Strunta i eller sänk kraven. Vissa saker kan vi rätt och slätt strunta i. Tillvaron rämnar inte om det inte görs. Annat är sådant där vi kan sänka kraven på oss själva. Fönstren behöver kanske inte putsas tre gånger om året utan kan kanske vänta till nästa år eller om det känns viktigt bara putsas en gång i år.

Avsäga sig. Ansvar som vi tagit på oss eller som delegerats till oss kan vi behöva avsäga oss. Ett exempel på det kan vara föreningsuppdrag. Vi kan ibland uppleva att saker kommer att falla samman utan just oss där men så är det sällan. I avsaknaden av oss fyller andra i tomrummet. I den händelse som de inte gör det får vi acceptera att en del saker kan behöva få falla isär för att byggas upp på nytt om det fortfarande känns relevant när vi har tillfrisknat.

Delegera. Det finns arbetsuppgifter som måste utföras och som är vårt ansvar. Att barnen får mat och kommer till skolan. Att hyran betalas. Att företaget som jag arbetar på lever upp till sina åtaganden gentemot sina kunder. Mycket av detta kan delegeras. Den som är sjukskriven från arbete bör exempelvis inte behålla vissa arbetsuppgifter såsom att kolla mejl och delta i möten, om än hemifrån.

När det gäller sådant som rör barn och hushåll är det rimligt att den som är sjuk ber om hjälp från partner, släkt och vänner. Om de sociala nätverken är svaga finns det hjälp att få från socialtjänsten. Den som är så pass illa däran att den har svårt att sköta sin ekonomi, förvalta sin egendom, ha kontakt med myndigheter och bevaka sin rätt kan få en god man som hjälper den med det.

Mitt huvudsakliga ansvar. Den som är utmattad bör i den mest optimala av situationer bara ha ett huvudsakligt ansvar och det är att göra det den kan för att tillfriskna.

Sluta planera

För den som är van vid att tänka långsiktigt och planera kan det vara svårt att sluta göra det.

När jag själv blev sjuk fortsatte jag ta emot beställningar och planera in kommande jobb. Nästa vecka kommer jag nog att vara på benen, sa jag till de som ringde. Sen blev det nästa månad. Sen till sommaren. Där någonstans förstod jag att jag omöjligtvis kunde veta när jag skulle vara frisk så jag la kalendern åt sidan och tittade inte i den igen på ett halvår.

Ett bekymmer kopplat till detta, som jag och många med mig haft, är oviljan att acceptera att man är sjuk. Det tog mig ett par månader att faktiskt acceptera att jag var utmattad och vad det innebar. Så länge jag inte hade accepterat utmattningen så fortsatte jag planera och kom därför inte heller vidare i läkeprocessen.

Sätt tillfrisknandet först. Det kommer en tid då du kan börja planera igen men ha inte bråttom dit. Utmattning tar ofta lång tid att läka.

Relationer och sociala sammanhang

Hur vi förhåller oss till relationer och sociala sammanhang är inte alltid lika självklart. Å ena sidan kan det vara påfrestande att umgås med en del människor och sammanhang med flera människor kan vara än mer utmanande. Å andra sidan är meningsfulla relationer viktiga för vår återhämtning.

Vid en utmattning kan det finnas rent skadliga relationer som behöver avslutas för att möjliggöra ett tillfrisknande. Andra relationer kan vi istället behöva pausa eftersom de i dagsläget inte bidrar till vårt tillfrisknande. Sådana kan exempelvis vara med arbetskollegor, föreningsvänner eller relationer som tar mer än vad de ger.

Sociala sammanhang med flera människor kan i många fall vara mer utmanande eftersom det finns fler att förhålla sig till. En sån till synes enkel sak som att handla kan vara en utmaning för den som är utmattad. Var vaksam på vad du klarar av och minimera sådana sammanhang.

Mediekonsumtion och nåbarhet

En uppenbart bidragande faktor till den utbredda utbrändheten som vi ser idag är vår mediekonsumtion. Vi är i allt större utsträckning ständigt uppkopplade, nåbara, påminda och översköljs av fragment av verkligheter uppblandat med tyckande, påhitt och lögner. Därtill inverkar skärmtid och det ljus som skärmar avger negativt på sömn och återhämtning.

Några saker som du kan göra för att minska medie- och teknikstress är att:
• Sluta följa nyheterna.
• Avsluta eller minska på tv-tittande.
• Pausa eller avsluta sociala medier.
• Stäng av eller reducera kraftigt notifikationer, även sådana som kan tyckas viktiga såsom sms. Avsätt istället tid då du tittar till dessa.
• Svara inte i telefon när du inte känner att du vill eller orkar.
• Stäng av telefonsvararen.
• Stäng av dator, telefon, tv, radio och musikspelare när du inte använder dem.
• Gör sovrummet till en skärmfri zon.
• Använd inte mobilen som väckarklocka.

Pauser

Genomgående i allt vi gör kan det finnas ett ökat behov av pauser. Ta sådana när det känns nödvändigt men också när det inte gör det. Oavsett om vi gör något tillsammans med någon annan eller för oss själva behöver det finnas en förståelse och acceptans för att vi kan behöva pausa eller avbryta det vi gör.

Att vilja fortsätta vara sjuk

För den som vill fortsätta vara sjuk
ser medicinen ut som gift.

Det är vanligt att människor som är deprimerade dröjer sig kvar i eller rent av håller fast vid sjukdomstillståndet. Ofta beror det på en ovilja att möta och göra upp med det bakomliggande bekymret. Å ena sidan vill den deprimerade kanske bli kvitt sitt dåliga mående, men å andra sidan är den inte beredd att göra de uppoffringar som behövs. Då lägger personen sig till med strategier och programmeringar som garanterar att den stannar kvar i det deprimerade tillståndet. Dessa är ofta omedvetna och den som inte vill tillfriskna vill inte heller göra sig medveten om dem.

Det är också vanligt att man är rädd för vad som kommer efter tillfrisknandet och därför dröjer sig kvar i sjukdomen. Även om det gör ont så är det onda välbekant och upplevs därför som tryggt, medan det som kommer efter tillfrisknandet är obekant och därför otryggt och skrämmande.

Här är några exempel på sätt som deprimerade människor använder för att fortsätta vara kvar i depressionen.

Bortförklaringar

– Jag vill men jag kan inte, sa han.
– Du kan men du vill inte, svarade hon.

Den som är deprimerad vet ofta ganska väl vad den behöver göra för att börja tillfriskna men gör det inte eftersom den vill slippa obehaget och arbetet som det skulle medföra. Därför kommer den på ursäkter till varför den inte kan göra just det. Ursäkterna kan låta rationella eftersom sinnet inte vill avslöja sin bluff. Det saknas exempelvis pengar, tid eller något annat som antas vara väsentligt i sammanhanget. Men när bluffen synas genom att lösningar erbjuds blir bortförklaringarna allt märkligare och oviljan att tillfriskna framträder tydligt.

Den som vill tillfriskna kan tillfriskna. Hinder är utmaningar som kan övervinnas. Det finns inget hinder som är så stort att det omöjliggör tillfrisknandet. Det enda som kan omöjliggöra det är att viljan saknas.

Distraktioner

Den som vill slippa tillfriskna distraherar sig gärna från uppgiften. Tre vanliga exempel på det är:

Att fokusera på andra. Människor som själva behöver läka fokuserar gärna på andras sår eller att försöka hjälpa andra att läka. Därför finner vi många i hjälpande positioner som inte är klara med sin egen läkning. De distraherar sig från sin egen process genom att hänge sig åt någon annans.

Att ligga i konflikt. Den som har en inre konflikt lägger den gärna utanför sig själv och anklagar andra för det den själv behöver lösa. När vi har bekymmer med någon annan så är det ofta på grund av något som vi inte löst i oss själva. Det är typiskt för människor som distraherar sig att hålla igång konflikter och hänge sig åt drama.

Att bedöva sig. Vi förknippar gärna ”att bedöva sig” med substanser såsom alkohol eller andra droger men det finns ingen ände på allt människor använder för att stänga ner. Arbete, sex, sociala medier, sport, spel… Allt som distraherar från att möta oss själva kan användas för att bedöva oss.

Att programmera sig olycklig

Deprimerade människor omger sig ofta med sådant som garanterar att de fortsätter vara deprimerade. De lyssnar exempelvis på sorgsen eller arg musik, klär sig i svart, upprätthåller destruktiva relationer, tar inte hand om sig själva eller sitt hem, äter dåligt, överkonsumerar nyheter och skräpkultur. När detta påpekas så avfärdas det ofta utan eftertanke. Även i de fall då personen kan se att dessa saker inte är bra så följs det ofta av en förklaring till varför det måhända inte är bra för andra men att det faktiskt är bra för just dem.

Allt som vi omger oss med färgar vår tillvaro. Vi programmerar oss med det. När vi omger oss med destruktivitet och dålig energi så är det också vad som kommer att genomsyra vårt liv.

Att lägga ansvaret utanför sig själv

För många är det svårt att acceptera ett eget ansvar för sitt mående utan det behöver vara någon annans fel att man mår som man gör. Då är det lockande att stanna vid att skylla på sin barndom, sin partner, den idiotiska chefen, politiker, patriarkatet, samhällets normer eller någon annan som borde veta bättre. Jag säger inte att alla de där andra inte haft något med saken att göra eller att det inte ska belysas, men det är likväl upp till personen vad den sedan gör av erfarenheten. Man kan stanna vid att anklaga andra för sitt mående eller så kan man möta det onda i sig själv, göra sig kvitt det och växa som människa. Det kan aldrig den andra göra åt en.

Det är ingen annans fel att någon inte tar ansvar för sitt eget mående.

”Jag är sån”

En del människor verkar tänka på sig själva som statiska. De tror att de är stöpta i en viss form och sedan är det bara så. Men människan befinner sig tvärt om i ständig förändring. Hon utvecklas, lär sig och bestämmer själv vem hon vill vara i varje beslut hon tar. Att låsa sig i en position är att stagnera och börja förtvina inombords.

Att lösa en depression är att förändras. Om personen inbillar sig att den omöjligtvis kan förändras så håller den sig kvar i depressionen. Då behöver den först komma till insikt om att förändring faktiskt är möjligt. Att allting förändras är rent av en av få saker som vi kan vara säkra på i livet.

Att omprogrammera sig

Den hösten köpte jag min första musikmobil men hur jag än bar mig åt ville den inte veta av min dator. Istället för argsint punk och dystra visor fick jag därför nöja mig med att använda mobilen för att lyssna på radio.

Nu var det tisdag och jag gick på promenad med hörlurar i öronen. Några dagar tidigare hade jag efter ett långvarigt alkoholmissbruk tvärt slutat dricka och jag började sakta vakna till insikten att jag dessutom varit deprimerad i fyra år. Hoppet hade återvänt men jag hade inte den blekaste aning om hur jag skulle ta mig vidare. Jag visste att jag behövde läka men saknade verktyg och hade ingen som kunde vägleda mig. Det var ett miserabelt och ensamt tillstånd.

Just då kom det en låt på radion som jag aldrig skulle ha nedlåtit mig själv till att ladda ner – Shooting star med Amy Diamond. Jag kände mig plötsligt upprymd och kunde inte låta bli att le. Solen tycktes skina lite extra på mig och jag kände mig förvissad om att jag skulle kunna reda ut det trassel som blivit mitt liv. Och med ens förstod jag vilken oerhörd påverkan musiken hade på mitt mående.

Den kvällen lyckades jag äntligen få min dator och mobil att kommunicera med varandra. Nästa dag gav jag mig ut med de gladaste och fånigaste låtarna jag kunde hitta i öronen och skillnaden var som natt och dag.

Det är lätt att irritera sig, hålla kvar vid ilska eller snäsa när man har arg punk i lurarna. Och det är lätt att tycka synd om sig själv när man lyssnar på andra som gör detsamma. Men det är svårt att inte möta människor med ett leende när man samtidigt lyssnar på Disneys Var glad för allt som livet ger.

Vi programmerar oss ständigt, i stort och smått. Allt vi matar och omger oss med bidrar till vårt mående. När detta gick upp för mig började jag skärskåda mitt liv och vad jag programmerade mig själv med.

● ● ●

Jag träffade en gång en läkare i Indien som sa:
– Ni västerlänningar klär er så mycket i svart att det inte är att undra på att ni mår så dåligt.
Då avfärdade jag det läkaren sa som nonsens men när jag nu var i direkt kontakt med min depression klädde jag mig mycket riktigt helt i svart och hade tunga Doc Martens på fötterna.

Jag började med att byta ut alla mina strumpor. Svarta tubsockor byttes mot strumpor med kor och grisar, randigt, prickigt och flerfärgat. Och jag märkte snart att det är betydligt mycket svårare att vara sur eller ledsen om man lägger upp fötterna i soffan och tittar ner på ett par fånigt färgglada strumpor.

Sen bytte jag mina kängor mot röda gympaskor vilket gav mig känslan av att jag flöt fram i tillvaron. Jag älskade mina kängor. I kängor står man stadigt och får en bestämdhet i stegen men de begränsar samtidigt möjligheten att springa, dansa och klättra i träd. Med mina röda gympaskor kunde jag dansa igen.

Och jag fortsatte på det sättet att identifiera hur jag programmerade mig själv att må dåligt. Och jag började omprogrammera mig själv till att må bra. På så vis botade jag en fyra år lång depression på mindre än tre månader.

Omprogrammering

När jag pratar om omprogrammering menar jag att lokalisera och sedan radera, skriva om eller byta ut ogynnsam programmering som vi lagt oss till med, exempelvis uttryckt som en vana eller ett beteende.

Jag använder metaforen ”att omprogrammera” då jag tycker att den är enkel och tydlig. En aspekt som jag tycker är särskilt tilltalande är att en programmering inte är statisk. Den som är kunnig kan när som helst skriva om ett program, radera eller ersätta det. Sådana är människans beteenden och vanor också. Fastän vi ibland intalar oss motsatsen, att vi är statiska, så är människan till sin natur föränderlig. Så som vi är just nu är vi inte dömda att fortsätta vara utan vi kan när som helst radera, uppdatera eller byta ut vår programmering.

När jag arbetat med detta så har jag huvudsakligen rört mig mellan tre nivåer:
• Vad jag har närmst mig, såsom min kropp och mina kläder.
• Vad jag omger mig med, såsom umgänge och sammanhang.
• Vad jag matar mig med, såsom medier.

Jag påstår inte att dessa tre nivåer är generellt applicerbara utan de kan behöva anpassas efter personen. Detta är vad som var relevant för mig.

Det jag har närmst mig

Jag har redan varit inne på betydelsen av kläder, färger och skor. Jag håller numer väldigt mycket med den indiska läkaren som jag tidigare i livet avfärdade – det är inte att undra på att vi mår så dåligt när vi klär oss som vi gör. Färger och mönster gör otroligt mycket för vårt välmående men vi har en tendens i västvärlden att klä oss mycket i enfärgat svart eller grått. Våra färg- och mönsterval bidrar starkt till vårt mående.

Men det är naturligtvis inte enbart färgerna som påverkar vårt mående utan också funktionaliteten i det vi har på oss. Jag tog skorna som exempel. Mina Doc Martens gav å ena sidan en väldig stabilitet men samtidigt hindrade de mig från att röra mig fritt. På samma sätt kan åtsittande eller illasittande kläder, eller för all del för stora kläder, begränsa våra rörelser och uttrycksförmåga. Det är exempelvis svårt att klättra i träd i skinny jeans, springa i högklackat eller känna sig fin när man är klädd som en säck potatis.

Lek med kläderna för att utforska vilka möjligheter de öppnar eller stänger och hur de på så vis påverkar ditt mående.

● ● ●

När jag började vakna ur min depression hade jag samma hästsvans som jag hade haft i åtminstone tio år. Jag gillade att ha hästsvans men i min iver att justera saker i mitt liv för att se hur det skulle påverka mitt mående så klippte jag av den. Skillnaden var mycket större än jag föreställde mig att den skulle vara.

Gemene man tänker nog sällan på det men hår väger ganska mycket. Uppsatt i en hästsvans stramar det dessutom. Därtill bär vi med oss spår av sådant vi varit med om i vårt hår. När jag klippte mig upplevde jag en oerhörd lättnad. Samtidigt som en tyngd och stramhet runt huvudet försvann så försvann också mycket av det skräp som jag bar med mig spår av i mitt hår. Mitt mående lyftes avsevärt.

Inledningsvis klippte jag mig bara kort men det är ofta ännu kraftfullare att vid en grundlig rensning och nystart dessutom raka av sig håret. När vi gör det så tar vi bort allt negativt som finns lagrat i håret och börjar om på nytt. Som symbolisk gest är det starkt förknippat med återfödelse. Många kopplar mycket av sin identitet till sitt hår och kan i det exempelvis uttrycka fåfänga eller gömma sig bakom det. Då är det ofta en särskilt stor och frigörande utmaning att raka av sig det.

För att komma tillrätta med depression skulle jag dock inte inledningsvis föreslå att raka av sig håret då det för många snarare är en prövning som kan föra med sig vånda. Att raka av sig håret är snarare en utmaning för den som vill växa.

Det jag omger mig med

Vi påverkas starkt av vilka vi omger oss med. Människor har en tendens att gruppera sig hyfsat homogent vilket förstärker de föreställningar och tillstånd som finns i gruppen. Den som mår dåligt befinner sig därför ofta i sammanhang och med människor som bidrar till och förstärker det dåliga måendet.

Om jag vill få till stånd en förändring i mitt mående så kan det vara mycket svårt att få det tillsammans med människor som fortfarande mår dåligt. Detsamma gäller såklart vilken förändring man än vill genomföra. Den som är spelmissbrukare har svårt att tillfriskna i ett sammanhang med aktiva spelmissbrukare på samma sätt som den som har ett shoppingberoende inte är hjälpt av att springa i butiker.

För att komma vidare behöver vi ofta skilja oss från sammanhanget och människorna som bidrar till att upprätthålla vårt dåliga mående. För många behövs det ett fullständigt avståndstagande men det är inte alltid nödvändigt.

Det är ofta lättare att tillfriskna på en annan plats. Den som har möjlighet att spendera tid i ett annat sammanhang tillsammans med stöttande medmänniskor är ofta mycket hjälpt av det.

Det jag matar mig med

Det vi exempelvis tittar på, lyssnar till eller läser har mycket stor betydelse för hur vi mår. Därför är det lätt för oss att påverka vårt mående genom att helt enkelt förändra vad vi väljer att ta in. Exemplen kan bli hur många som helst men låt mig begränsa mig till en handfull som många känner igen.

Musik. Vi har alla vår egen musiksmak och det som är ljuv musik för en är en ren plåga för en annan. Men bortom det består musik av vibrationer som aktiverar och påverkar kroppen på olika sätt. Viss musik är lättare att vara arg till, annan hjälper oss att slappna av och en del lockar fram saknad och vemod. Bara för att du gillar viss musik betyder det inte att den får dig att må bra. Mår du dåligt trots att du lyssnar på din favoritmusik kan det rent av vara en indikation att den i dagsläget inte hjälper ditt mående.

Film. Det är samma med film som med musik – smak och grundvibration är olika saker. Mycket skräck, våld och sorg bidrar lätt till att en människa inte mår bra även om personen måhända gillar genren.

Nyheter. Många mår dåligt av att konsumera nyheter, till stor del för att ämnesvalen ofta är sådana att nyheterna är rent deprimerande att ta del av. Det finns dock en annan fara med nyheter, nämligen att vi får en fragmenterad världsbild. Detta verklighetssplitter lurar oss att tro att vi förstår vår omvärld medan vi i själva verket är ganska aningslösa. Det ger dessutom också ofta upphov till en splittrad uppmärksamhet som på många sätt liknar eller ibland kanske rent av är ADHD.

Sociala medier och smartphones. På samma sätt som nyheter har en tendens att göra så ger dessa upphov till en splittrad uppmärksamhet, men ofta exponentiellt mycket större. Det ständiga flödet av material gör oss huvudsakligen till passiva konsumenter och vi kopplar i värsta fall i allt högre grad ur oss från vårt verkliga liv. Att ständigt vara nåbar och ha ett behov av att uppdatera bidrar också ofta till oro och ångest.

Porr. En överkonsumtion av pornografi leder ofta till avtrubbning och att vi omprogrammerar oss sexuellt till att tända på det vi tittat mycket på. Då all slags porr idag är lättillgänglig är det lätt att en osund fascination eskalerar till allt grövre uttryck vilket sedan ytterligare förvränger vår sexualitet.

Att omprogrammera sig frisk

Vid omprogrammering utgår jag från fyrstegsmodellen för personlig utveckling.

Bli medveten. Undersök vad du har på och omkring dig och vad du matar dig själv med. Var uppmärksam på samband och triggers men utgå inte ifrån att du kommer att upptäcka dem innan du gör det faktiska förändringsarbetet.

Acceptera att du just nu mår som du gör och att det du omger och matar dig med bidrar till det, utan att för den del acceptera ditt dåliga mående som ett normaltillstånd.

Förändra. Byt ut det som du tar för givet. Ju mer du håller fast vid något, ju viktigare är det ofta att du släpper det. Våga åtminstone prova. Byt strumpor, skor, musik, umgänge och allt annat som kan misstänkas bidra till att du mår dåligt. Mata dig sedan medvetet med sådant som är gynnsamt för dig och för dig i riktningen som du vill.

Var tacksam för framstegen som du gör.

Vad jag inte säger

När jag ger exempel på sådant som kan bidra till dåligt mående är det vanligt att människor försvarar sina livsstilsval. Lika tvärsäkert som jag en gång förklarade för en indisk läkare att det inte fanns något samband mellan svarta kläder och depression, lika tvärsäkert berättar människor som mår dåligt för mig att just deras musik, kläder, umgänge, mat, alkoholvanor och allt vad det kan vara minsann inte påverkar deras mående. Och de gör det i princip alltid utan att ha gjort minsta ansats till att pröva hypotesen.

Det jag vill fråga i det läget är ”Vad är du egentligen beredd att göra för att tillfriskna?”. Jag är övertygad om att näst intill alla depressioner kan botas med hängiven utrensning och omprogrammering. Den som säger sig vilja tillfriskna men som har en hel lista på saker som de inte är beredda att rucka på i livet för att göra det, uppfattar jag inte som seriös i sin strävan. Om du vill tillfriskna – var öppen för att prova i princip allt och att offra även det du håller kärt.

Med det sagt så får människor naturligtvis klä sig precis hur de vill; det är inte upp till mig eller någon annan att ha synpunkter på det. De får umgås med vem de vill, lyssna på vilken musik de vill och titta på vilka filmer, nyheter eller porr de vill.

Det jag diskuterar här är inte någons smak. Jag diskuterar omprogrammering som ett sätt för att tillfriskna eller återhämta sig från ett negativt sinnestillstånd.