Andligt arbete med enteogener

De traditioner som har arbetat med visionära växter i årtusenden är andliga. De tar hänsyn till sådant som andra verkligheter, andar, parasiterande energier och tidigare liv. Andligt arbete med enteogener utgår ifrån en förståelse att det i de flesta fall finns en entitet eller intelligens på andra sidan som ofta vördnadsfullt kallas för lärare eller mästare.

Om man förstår att enteogenerna de facto är kraftfulla entiteter som hjälper oss att arbeta med oss ​​själva så säger det sig självt att man ska möta dem med respekt. I traditionella sammanhang återspeglas detta i ceremonin men respekt bör inte förväxlas med tradition eller ceremoni. Att vara respektfull innebär att ha goda avsikter, vara villig att utvecklas och att möta enteogenen som den lärare och hjälpare den är. Att integrera de insikter du har fått är också ett sätt att visa respekt. Respekten syns i hur vi förbereder oss för att möta enteogenen, i vilken inställning vi har och hur vi behandlar och hjälper dem vi reser med.

Det finns många sätt att vara respektlös. Det kan exempelvis vara att man använder enteogenen som en drog, använder den med onda avsikter eller blandar den med smutsiga substanser.

Öppna ceremonin

Öppnandet av en ceremoni kan exempelvis se ut såhär:
• Vi renar oss med rök eller vatten.
• Har det inte redan gjorts så renar vi platsen på liknande sätt.
• Vi öppnar ett helgat rum och i det helgade rummet bjuder var och en in de andar som de vill arbeta med.
• I ett tillstånd av medveten närvaro tar vi enteogenen och tackar den för att den vill arbeta med oss.

Att meditera med enteogenen

Svampen gav mig tidigt en enkel meditation att utföra när effekterna på allvar tar tag. Liknande meditation kan göras med alla naturliga enteogener och den har åtminstone två tydliga syften:

• Att till fullo integrera enteogenen. Yrar vi omkring och distraherar oss med sådant som samtal och musik missar vi en stor portion av kontakten. När vi integrerar enteogenen letar den sig ut i varenda cell och nervkoppling.

• Det är ett tillfälle att låta enteogenen arbeta med en. I många fall kan det ta sig formen av samtal där den rotar fram sådant som bekymrar oss och visar oss lösningar. I andra kan det det vara ett tillfälle för den att lära oss saker såsom en teknik att öva på under resan. Men det kan också vara tystnad medan den arbetar i vår energistruktur.

Svampmeditation

• Sitt eller ligg i en position som är bekväm för dig.

• Blunda och andas djupt.

• Prata med svampen. Säg exempelvis: ”Du är välkommen att arbeta med min kropp. Hjälp mig att läka, utvecklas och förstå. Visa mig gärna samtidigt vad du gör med mig.”

• Observera. Följ med.

• När meditationen är klar, tacka svampen.

• Tillämpa insikterna från meditationen i ditt liv.

På en plats

Många ceremonier med enteogener sker på en tydligt avgränsad plats såsom ett rum, en kyrka eller i ett tält. Detta har jag framförallt upplevt med Ayahuasca där deltagarna under merparten av ceremonin förväntas ligga eller sitta på sina mattor och meditera medan shamanen går runt och arbetar med var och en. Vid sådana ceremonier är belysningen ofta sparsam för att begränsa de yttre intrycken. Lämnar sin plats gör man för att gå på toaletten eller för att man av annan anledning behöver tid borta från gruppen. Det är ett sätt som fungerar mycket bra med Ayahuasca.

Jag har hört om svampceremonier med flertalet deltagare som görs på samma sätt men blir personligen inte riktigt klok på det. Så har svampen inte uppmanat mig att använda den i grupp. Den har däremot vid ett fåtal tillfällen velat göra så när jag varit själv med den.

Det finns många fördelar med att befinna sig på en avgränsad plats, särskilt när många deltagare är inblandade. Framförallt är det lättare att ha kontroll över vad som händer och det blir lättare att ha sina saker tillgängliga. Många shamaner har en rik samling föremål som de dukar upp och använder sig av under ceremonins gång.

På vandring

Jag föredrar emellertid att arbeta utomhus, i nära kontakt med naturen och på vandring vilket är vad svampen dirigerar mig att göra. Det kräver eftertanke gällande vad jag packar med mig men naturen ger å andra sidan många andra möjligheter. Tre saker som är särskilt positiva med att utföra arbete med enteogener till fots är att man utnyttjar rörelseenergin, att man skapar en berättelse och att man tar hjälp av Moder Jord och de väsen som vistas i henne.

Rörelsen. Förändringsarbete handlar till stor del om förflyttningar. Om rörelse från ett tillstånd till ett annat eller från en position till en annan. När vi vandrar uppfylls vi av rörelseenergin och det som stagnerat inom oss lossnar. I det tillståndet är det lättare att också göra mentala förflyttningar.

Berättelsen. När jag rör mig ute skapas en berättelse som jag sedan kan använda för att bättre förstå min resa. Är vi flera på vandring har vi en gemensam berättelse att dra lärdomar ur i efterföljande samtal. Det kan exempelvis låta “Kommer du ihåg när du var orolig att gå över bron och hur skönt det var när du tagit dig över?” eller “Minns du vad trädet sa till dig?”.

Som guide under en sådan resa kan en del av rollen vara att å ena sidan bidra till att skapa berättelsen och å andra sidan vara historieberättaren som minns den. Jag bidrar till att skapa genom att föreslå lekar och övningar som kommer till mig och dra med människor på äventyr och stötta dem att övervinna sina utmaningar. Historieberättaren behöver å andra sidan vara så pass närvarande att den i efterhand kan plocka upp ämnen och situationer i samtalet och kanske också se en röd tråd i upplevelsen.

Att kombinera enteogener med vandring eller annan utevistelse såsom naturterapi är naturligtvis inte förbehållet andligt arbete utan kan användas också i terapeutiska eller lekfulla sammanhang.

Andra hjälpare. Energier och väsen är ständigt i rörelse. När vi vågar oss ut på vandring öppnar vi samtidigt upp för nya kontakter. Vid ceremonins öppnande brukar jag när det ska vandras lägga till en inbjudan till dem när jag öppnar ett helgat rum. Det kan exempelvis låta såhär: “Alla de energier och väsen som vill mig gott, som vill hjälpa mig att läka och växa, är välkomna in i mitt rum. Jag ber Ismael att hålla borta de med tvivelaktiga motiv.”

Möten med andra energier kan vara särskilt viktiga delar av berättelsen och processen. Det kan vara en kontakt med någon som dött, ett träd som skänker trygghet eller en plats som vill älska med en.

Utrensning

En av de första gångerna som jag tog Ayahuasca spenderade jag en stor del av tiden på toaletten. Jag kräktes och bajsade om vartannat som om jag varit kraftigt magsjuk. Det var jag inte utan det var Ayahuascan som grundligt rengjort mig och därefter satt mig på att göra mig av med allt den samlat ihop. Jag har nog aldrig varit så lyckligt tom som efter det toabesöket.

Jag satte mig åter framför shamanen och fick en ännu större kopp Ayahuasca. “Oroa dig inte Daniel” viskade Ayahuasca i mitt öra. “Du är ren nu. Denna gången stannar jag och från och med nu kommer jag alltid att vara med dig.”

● ● ●

Vid shamanskt arbete med enteogener är det vanligt förekommande med kraftfulla utrensningar. Det är särskilt vanligt med Ayahuasca och San Pedro men förekommer också på svamp och mindre sällan också på LSD. Det är inte ett tecken på förgiftning utan enteogenen som rengör oss. Ibland kan utrensningen vara generell såsom i exemplet ovan men den kan också vara specifik och åtföljas av bilder och känslor. Var i så fall uppmärksam på dem då de är tydliga ledtrådar till vad det är som rensas ut.

Om en person inte själv förmår kräkas är det inte ovanligt att shamanen kräks åt den. Shamanen kanaliserar spyan. Samma sak kan hända med gråt eller ilska. När någon själv inte förmår släppa taget kan någon annan behöva göra det åt dem. Vill vi bespara andra obehaget att göra sig av med vår skit bör vi göra vårt yttersta att själva göra det. Det gäller såväl med som utan enteogener.

För att orka spy på det sättet är det bra att ha druckit ordentligt med vatten innan.

Att kontinuerligt rena sig

När vi arbetar ceremoniellt med andra så händer det att vi plockar upp skräp från dem. Då kan vi behöva sätt att snabbt rena oss själva. Några vanliga sätt att göra det är med rök, vatten, sång eller trummande. För mig fungerar skaktekniken som jag fick av svampen också mycket väl. 

Att inte finna det gudomliga

Jag behöver inte jaga, sträva eller söka.
Det som är menat för mig
kommer till mig
när jag är redo för det.

Ordet enteogen betonar kontakten med det gudomliga eller att uppfyllas av gudomlig inspiration. Det är en anledning till att jag tycker att ordet är bra, för det framhäver en koppling som varit central för min och många andras upplevelse. Enteogener är nycklar för att tala med det gudomliga. De är aktiva sakrament för oss att använda i vårt andliga utövande.

Men det är inte alla som gör sådana kopplingar eller har sådana upplevelser. För en del stannar det vid färger och former och känslor medan andra skjuts ut i universum för att möta alltet. Man får det man behöver och är rustad för just då; det som är relevant för en. För en del är det närkontakt med det gudomliga och för andra är det inte det.

Svamp

När jag skriver svamp menar jag sådan som innehåller psilocybin och psilocin, främst den svenska Toppslätskivlingen Psilocybe semilanceata och varianter av Psilocybe cubensis. Jag räknar också in tryfflar såsom Psilocybe Tampanensis. Jag menar inte flugsvamp såsom Amanita muscaria.

När jag skriver svamp menar jag vanligtvis svampens frukt, det vi till vardags kallar svamp. Men svampen är inte bara dess frukt utan framförallt myceliet som bildar enorma nätverk under jord.

● ● ●

Några tror att den heliga svampen är den första enteogenen som hominider kom i kontakt med och att den varit fullkomligt avgörande för människans utveckling. Teorin som kallas Stoned Ape Theory las fram av etnobotanisten Terence McKenna och menar att människan kom i kontakt med svampen när vi lämnade djungeln och gav oss ut på savannen. Evolutionärt skedde då en otroligt snabb utveckling av vår hjärna vilket är det som idag särskiljer oss från de flesta andra djur. Den utvecklingen är enligt teorin triggad av svampen som gett människan förmåga till abstrakt tänkande, tillgång till andliga upplevelser och fördelar vid jakt och annat.

McKenna menade också att förlusten av relationen till svampen senare i vår historia är förklaringen till framväxten av patriarkalt och religiöst förtryck och andra skadliga dominansbeteenden. Det var när vi tappade kontakten till Moder Jord som människor började vilja äga varandra och marken under sina fötter. När de första civilisationerna föds är kontakten i det närmaste helt bruten och lever mestadels bara kvar som hemlig kunskap förvaltad av häxor, shamaner och liknande.

Det finns många avbrott i vår relation till Moder Jord. Ibland har kunskap tappats bort och i andra lägen har den medvetet förstörts. Många är de som i exempelvis religionens namn försökt förgöra vår äldsta kunskap men inuti varje svamp väntar den på att återupptäckas vilket gör den omöjlig att utrota. Kontakten till Moder Jord finns där för den som kommer till henne.

Det finns traditioner i Sydamerika som vid det här laget haft mångtusenårig kontakt med svampen. Där hade svampen också en framträdande roll hos såväl Mayafolket som Aztekerna. De senare kallade sitt sakrament teonanácatl vilket översätts till gudarnas kött och förmodas syfta på svampen. I Skandinavien har svampen bland annat varit allierad med vikingar och häxor men de som använt den har förföljts av de kristna. Men som det oftast är går sådan kunskap aldrig egentligen förlorad utan väntar bara på att bli återfunnen.

Västvärlden återupptäckte på sätt och vis svampen på 1950-talet. Antropologer, kemister, psykologer och intellektuella var de första att intressera sig för svampen men snart nog blev de centrala också för en återuppväckt naturorienterad andlighet, för hippierörelsen och senare också ravekulturen. Likt flera enteogener har det sedan millennieskiftet åter börjat forskas på svamp och resultaten är otroligt lovande.

Svampens karaktär

Svampen är en mästare, lärare och vän som vill väl. Den har funnits länge på jorden men kommer förmodligen ursprungligen inte härifrån.

Svampen är mångsidig, mångkunnig och har humor. Den har en mycket stark kontakt med Moder Jord. Dess nätverk av mycelium kopplar samman och agerar budbärare i naturen så den känner allt och alla. Det gör den till ett ypperligt val när vi vill arbeta andligt med naturen.

Men svampen kommer såvitt jag upplever inte ursprungligen från jorden och har därför också en annan sida till sig. Den är utomjordisk och bibehåller kontakten med universum och utomjordisk intelligens. Därför kan svampen kännas både familjär och främmande. Den är familjär eftersom den funnits här så länge och blivit en väsentlig del av vår existens men samtidigt främmande eftersom den i själva verket inte härstammar härifrån. Den kan koppla samman oss med såväl entiteter som upplevelser som är utom denna värld.

Odlad svamp är förhållandevis domesticerad jämfört med den vilda. Det finns en annan kraft i den vilda vilket jag tror beror på att den kommer från ett ekosystem där den kontinuerligt kommunicerar och samarbetar med annat. Jämför den rikedomen med att växa för sig själv i en plastlåda. Befinner man sig i ett område där det finns svamp så är den att föredra eftersom den har en nära relation till naturen där.

All svamp från samma art är inte samma. De är snarare att betrakta som individer, familjer eller grupper. De bär minnen och förmågor från sin omgivning vilket innebär att samma art från två olika platser kan vara ganska olika. De kan exempelvis vara särskilt lämpade för att arbeta med döden, tidigare liv, med kroppen eller tankarna.

Jag upplever att svampen är exceptionellt bra för:
• andligt arbete generellt
• kontakt med andevärlden
• kontakt med tidigare liv
• naturkontakt
• kunskap om och uppskattning av naturen
• visionärt arbete
• mentala åkommor som inte orsakats av parasiter, exempelvis trauma, depression, utmattning och missbruk

Portal till andra verkligheter

Svampen öppnar dörrar till andra verkligheter och kan likt en babelfisk ur Liftarens Guide till Galaxen hjälpa oss att förstå och kommunicera med andra intelligenser. Den är därför exceptionellt bra i shamanskt arbete där vi exempelvis vill arbeta med andevärld, Moder Jord och kosmiska energier.

Har vi inte själva kunskapen att navigera sådana verkligheter är det dock ett gott råd att ha med sig någon som kan det.

Att plocka svamp

Toppslätskivlingen (Psilocybe semilanceata) återfinns i Sverige huvudsakligen i hagar men enligt uppgift också på en del välgödda gräsmattor. De bästa hagarna är gamla sådana som betats av kor och får. Har hagen inte betats på sistone är gräset förmodligen för högt för att hitta svamp. Hagar där toppslätskivlingen finns brukar innehålla många fler små svamparter.

Toppslätskivlingen är ofta mycket mindre än människor förväntar sig. Den är hygrofan vilket innebär att den ändrar färg efter fuktighet och är därmed svårupptäckt när det är blött ute. Är det småregnigt eller fuktigt blir den mörkgrå och smälter in. Är det däremot soligt torkar de och blir karakteristiskt gyllenvita vilket gör dem betydligt lättare att finna.

Den ideala tiden att leta svamp i Sverige är från september till november. Det ska gärna ha fått komma en kylknäpp och ha regnat dagarna innan. Efter regn är det oftast bra svampväder i ett par soliga dagar eller mer.

När vi plockar brukar vi äta de första vi hittar, tacka dem och be dem hjälpa oss att hitta de andra.

Notera att det är olagligt att plocka toppslätskivling i Sverige.

Förvara svamp

Vill vi förvara svamp så är det första steget att torka dem. Det kan göras på tidningar eller i en svamptork. Därefter kan svampen läggas i frysen.

Svampen kan också konserveras i choklad eller honung. Honungen drar ut de aktiva ämnena medan chokladen kapslar in dem. För långtidsförvaring verkar choklad vara svårslaget. Det har tydligen hittats choklad som är många hundra år gammal och fortfarande psykoaktiv.

Dosering

En del mäter svamp i gram medan andra räknar antalet svampar. När jag arbetade med cubensissvampar brukade jag väga i gram men när jag började arbeta med Toppslätskivlingen sa den till mig att 22 svampar utgör en dos. Frågan blir sedan hur många doser man vill ta för en resa. Översatt väger en dos Toppslätskivlingar ungefär 0,4 till 0,7 gram. 

Torkad svamp kan behållas i sin torkade form eller pulveriseras. Ju mer finfördelad svampen är, ju snabbare tas den upp av kroppen och blir psykoaktiv.

Enligt Erowid ligger tröskeldosen för Psilocybe cubensis på 0,25 gram och upp till 1 gram räknas som en låg dos. Normal dos är 1 till 2,5 gram, hög dos är upp till 5 gram och allt däröver är en mycket hög dos. Etnobotanisten Terence McKenna kallade doser på över 5 gram cubensis heroic dose vilket blivit något av en benchmark för många psykonauter.

Jag upplever de vilda Toppslätskivlingarna som betydligt starkare än odlad cubensis. Känslan är att en dos Toppslätskivlingar skulle motsvara ungefär ett gram odlad cubensis.

Intagande

Ät som de är
Tugga svampen till en lös gröt och svälj den sedan. Skölj munnen med vatten och svälj igen. Jag upplever att detta är det närmsta jag kommer svampen. Det kan dock smaka småäckligt och många har upplevelsen att svampen blir äckligare för var gång de tar den. Ett sätt att mildra eftersmaken är att äta en sked honung.

Te
En kopp te med en bismak av svamp kan vara ett angenämare intagande.

Svamp
Chai eller annat smakrikt te
Färsk ingefära
Honung

• Kör svampen lätt i en mixer tillsammans med lite vatten.
• Lägg den mixade svampen, te, hackad ingefära och häll över en kopp vatten per deltagare.
• Koka upp, stäng av spisen och låt stå i minst 20 minuter
• Häll upp en kopp per deltagare men lämna kvar ingredienserna.
• Häll på nytt kokande vatten och låt dra medan du dricker den första koppen.
• Sila igen och drick en andra kopp.

Min känsla är att den andra koppen är ungefär en tredjedel så stark som den första.

Choklad
Ett gott sätt är att göra svampchoklad.

Svamp
Mörk choklad
Pralinform

• Mixa eller mortla svampen till ett pulver.
• Smält chokladen i ett vattenbad och tillsätt svamppulvret. Här kan också läggas i andra ingredienser efter smak.
• Häll snabbt över chokladblandningen i pralinformen och ställ in i kylen.

Därefter kan bitarna exempelvis förpackas i folie och behållas i kylen eller frysen.

Effekt

Precis som med andra enteogener är det inte ovanligt att de som arbetar med svampen känner av den redan innan den intas.

När man tuggar svampen kan det ta uppemot 45 minuter för att nå full effekt. Med te och choklad går det på 10 till 20 minuter vilket beror på att det gjorts mer lättillgängligt för vår kropp att ta upp. Beroende på dos, sammanhang och personens känslighet brukar upplevelsen sedan vara i 6-10 timmar med en peak på cirka två till fyra timmar.

Med svampen byggs energin upp med snurriga ilningar, förväntansfullhet och allt mer mättade färger som kan övergå i geometriska mönster. Men här kan också finns sådant som oro och spänningar. En lustig bieffekt av svampen är ofta gäspningar.

Svamp tas ofta i skymningen eller på natten och trivs i mörkret. Även med svamp är det önskvärt med ordentlig sömn efteråt, ibland så mycket som 12 timmar. Afterglow-effekter är vanliga och kan hålla i sig länge.