Kategori: Utgångspunkter för personlig och andlig utveckling

UTGÅNGSPUNKTER FÖR
PERSONLIG OCH ANDLIG
UTVECKLING

2. utgangspunkter web

Allt detta är ditt

Du har valt det allra mesta i ditt liv. Du är inte medveten om alla val du gjort och många härstammar från innan livet började. Likväl är de dina och därför också dina att ta ansvar för.

Innan vi föds, när vi bara är själ, bestämmer vi vilka utmaningar vi ska ha i livet. Tillsammans med våra själsfränder kommer vi överens om relationer, sammanhang, utmaningar och mycket mer därtill. Vi väljer vårt lidande, vår glädje, vår lycka och olycka.

Många invänder att det är hemskt eller rent av skuldbeläggande att tänka sig att vi valt sådant som hunger, övergrepp eller en trasig uppväxt. Jag förstår att det är en provocerande tanke för en människa men själen vill uppleva alla aspekter av livet, inte bara de som vi i mänsklig form uppfattar som goda. Livsläxorna finns där för att ge oss möjligheten att utvecklas.

Annat har vi inte på förhand valt själva, men även om du inte alltid valt vad som ska hända dig så är det du som bestämmer vad du sedan gör av upplevelsen. På så vis är även det som du inte själv valt ditt ansvar att hantera.

Människans fria val

För den som inte minns att den i själva verket är en själ må det låta deterministiskt att vi i ett tillstånd som vi inte längre är medvetna om har gjort val som påverkar våra liv. Det kan också upplevas som förutbestämt när vi hittar en händelse som väntat på oss eller en själsfrände där kontakten är omedelbar och djup. Det var meningen, säger vi, och visst var det. Men planen var vår egen och vi kan när som helst välja annorlunda.

Bara för att något upplevs som att det är meningen så är vi inte låsta till att följa den känslan. Vi kan när som helst välja något annat som ligger utanför vår ursprungliga plan. På så vis är våra liv våra egna skapelser.

Våra val öppnar dörrar men de stänger också andra. Det är sant som det sägs att vem som helst kan bli det de vill men inte när som helst och inte oberoende av vilka val de tidigare gjort. Många av oss har exempelvis gjort val i livet som omöjliggör att vi skulle bli statsminister. Men känner vi efter så hade vi inte en uppriktig vilja att bli det för i så fall hade vi valt annorlunda.

Det fria valet genomsyrar den mänskliga upplevelsen. Vi skapar själva vår verklighet och vår upplevelse av den. Med det sagt så är vi inte nödvändigtvis medvetna om alla val vi gör och kan därför ibland uppleva oss som maktlösa. Det är dock en illusion. All makt ligger hos oss själva och precis som vi en gång valt en väg så kan vi när som helst göra andra val som leder oss i en annan riktning. Varje ögonblick är en möjlighet för oss att fortsätta på eller vika av från vägen som vi har valt.

Vi befinner oss alla på vår egen resa

Vi är självfallet lika på många sätt men samtidigt har vi alla våra egna utmaningar och livsuppgifter. Det som är en livsavgörande lärdom för en person är ett avslutat kapitel för en annan och en okänd bok för en tredje. Därför finns det oräkneliga meningar med livet vilket gör våra liv unika.

Utgå därför inte ifrån att andra behöver tänka och tycka som du. Även om du så funnit sanningen, utgå inte ifrån att den behöver vara sann eller relevant för någon annan. Din sanning är i första hand din egen. Pracka inte på andra dina föreställningar men utbyt gärna erfarenheter.

Mycket konflikt kommer sig av att vi saknar förståelse för att det inte finns EN väg utan ofantligt många och att de ofta leder åt vitt skilda håll.

Lita på din egen förmåga

Jag visste knappt vad ett chakra var men efter mitt uppvaknande kände jag att mina var i väldig obalans. Det skavde så pass mycket att jag mådde fysiskt dåligt men samtidigt visste jag inte vad jag skulle göra åt det. Ett och ett halvt år efter att jag slutat dricka sökte jag hjälp hos en nyfunnen vän.
– Mina chakran är i obalans. Kan du eller vet du någon annan som kan balansera dem?
Han kunde det där på sina fem fingrar, det visste jag. Men han kastade ett snabbt öga på mig och svarade helt kort:
– Daniel, det där fixar du själv.

I stunden det mest otillfredställande svar jag fått. En månad senare hade jag mycket riktigt löst det själv. Då förvandlades hans svar plötsligt till det bästa rådet någonsin.

● ● ●

Vi letar gärna efter svaren utanför oss själva i förhoppningen om att någon annan ska läka oss, visa vägen och förklara vad som är rätt. Det finns många skickliga vägledare men den enda vägen som är värd att visa dig är den som leder tillbaka till dig själv. Din sanning finns hos dig, inte hos andra.

Ibland är vi så vilse att vi inte hittar hem. Vi vågar inte lita på oss själva eller är såpass bedövade att vi inte förmår finna vår egen väg. Då kan det vara skönt att ha någon att hålla i handen en stund; någon som kan inspirera, spegla dig, ställa rätt frågor och stötta. Men kom ihåg att det är din egen väg du ska hitta tillbaka till.

● ● ●

Jag påminns om en berättelse jag hört om den indiska gurun Sai Baba som menade att vi alla har Gud inom oss. På hans 70-årsdag frågade en skeptisk västerländsk journalist:
– Är du Gud?
– Ja, jag är Gud, svarade Sai Baba.
Sen fortsatte han:
– Du är också Gud. Den enda skillnaden mellan oss är att jag vet att jag är Gud och du tvivlar på att du är Gud.

● ● ●

Vi är här tillsammans av en anledning; för att hjälpas åt och spegla oss i varandra. Ta hjälp av varandra. Men ytterst är du Gud. Du är fullt kapabel att klara det här själv.

Den egna upplevelsen är nyckeln

Jag vill inte veta vad du läst i tidningen eller i någon bok,
vad du scrollat förbi på Facebook eller sett på YouTube.
Det jag är intresserad av är vad du varit med om i livet
och vilka lärdomar du har dragit av det.
Jonathan

Den enda äkta kunskapen jag faktiskt har är den jag själv har upplevt. Jag inbillar mig gärna att jag vet saker för att jag läst eller sett något men det gör jag inte. Jag tror saker. Jag tar någon annans ord för det. Det är lätt att på så vis missta andras sanningar för sina egna. Ofta spelar det liten roll men det kan också vara helt avgörande.

En bok kan aldrig ersätta den egna upplevelsen. Ta exempelvis ett ord som sex. Det finns ingen beskrivning som kommer i närheten av upplevelsen. De är väsensskilda eftersom det ena är ord och det andra är handling. Detsamma gäller ord som meditation, missbruk, förlåtelse, växtlärare och änglar. Utan den egna upplevelsen förblir de bara ord.

Att lyssna inåt

Att lyssna inåt kan vara många saker och ta sig olika uttryck. Att vara i kontakt med sin kropp är en nivå av att lyssna inåt. Vi har ett fantastiskt signalsystem som ger oss all information om vad vår kropp behöver och vill. Den som lyssnar kommer exempelvis med tiden att veta vilken mat som den egna kroppen mår bäst av, vilken aktivitet och vila den behöver, vad i vardagen som behöver tas bort och vad som behöver komma till.

Att vara i kontakt med sin egen längtan och mening i livet är också att lyssna inåt. Den som inte är i kontakt med sin egen mening sveps gärna med i andras meningar, ofta i tron om att de är deras egna.

En del av att lyssna inåt är att kunna skilja rätt från fel, bra från dåligt. Även om mycket är likt människor emellan så har alla en egen kompass som är ställd efter dem. Det som är rätt för en behöver inte nödvändigtvis vara det för en annan och det som är rätt i ett läge är det inte alltid i ett annat. Det finns i mänsklig mening bra och dåliga val och i livet får vi många möjligheter att göra dem.

Att skilja sant från falskt likaså. När jag lyssnar på någon eller läser något får jag ofta en stark känsla för vad som är sant och vad som inte är det för mig. Det uttrycks ofta som att jag känner igen sanningen och att varningssignaler går igång på det som är falskt. Magkänsla kan man också kalla det.

Sant och relevant

Att något är sant betyder inte att det är relevant.

Det finns ett oändligt antal sanningar men bara ett fåtal av dem är av faktisk betydelse för dig just nu. När vi är osäkra på vad som är relevant för oss är det lätt hänt att vi försöker leva efter sanningar som varken är våra egna eller ligger i linje med vår längtan.

Att inte kunna lyssna inåt

Vi trubbar av, stänger ner och tappar kontakten med våra förmågor att lyssna inåt på många sätt. För mig krävdes det att jag slutade dricka innan jag kunde återupprätta kontakten med mig själv. Med tiden märkte jag att alkoholen hade slammat igen min energistruktur så att den var nedsatt och delvis avstängd.

Till en början var LSD min huvudsakliga och vid tillfället helt nödvändiga medicin för att rensa min energistruktur. Det satte så mycket i rörelse att smutsen lossnade. Med åren har det blivit alltmer intressant att göra det med sådant som meditation, kost, utrensning och dans.

Ju mer jag renar min energistruktur, desto tydligare hör jag mig själv.

Det finns mycket som lämnar slam efter sig i vårt system. Utöver alkohol är några av de värsta jag stött på nikotin, socker, porr, koffein, läkemedel och industrimat. Du vet själv om du har något som du borde sluta med. Gör det så hör du snart dig själv bättre.

Trauma, socialt drama, skam och skuld kan också göra det svårt att få kontakt med sig själv. Läk dig själv och gör dig kvitt det som inte gagnar dig så hör du snart dig själv bättre.

Att följa flödet

Jag upplever att det finns ett flöde i livet. När jag slappnar av och följer med i flödet ter sig livet enkelt. Jag accepterar det som händer, det jag behöver dyker upp precis när det behövs, möjligheter finns överallt och jag gör det jag ska. Jag får mycket gjort och det är mycket som händer. Det här tillståndet är inte utan utmaning och möda men jag blir snabbt belönad för arbetet jag gör.

När jag hamnar ur flödet så verkar det alltid vara genom egen försorg. Grundbekymret är att jag inte följer med utan istället väljer att kämpa. Jag accepterar inte situationen som den är utan försöker tvinga den att vara så som jag vill.

Det är lätt att föreställa sig livsflödet som en flod. När jag ligger i mitt flöde flyter jag med. Jag är närvarande och njuter av upplevelsen. Att göra något som inte ligger i mitt flöde är som att simma mot strömmen. Jag mattar ut mig själv och livet känns som en kamp eller börda. När jag försöker hålla kvar vid något som är förbi är det som att hålla mig fast vid en rot som sticker ut i vattnet. Visst klarar jag det ett tag men jag blir snabbt trött eftersom livet kontinuerligt drar i mig för att jag ska hamna i flödet igen. När jag klamrar mig fast så lider jag.

Att hitta tillbaka till flödet handlar om att sluta ställa till besvär för mig själv. Anledningen till att jag inte befinner mig i mitt flöde är att jag utkämpar en kamp någonstans. Jag håller kvar vid fruktlösa relationer, stannar på jobb som jag inte borde vara på, befinner mig i sammanhang som inte gynnar mig, bedövar och flyr mig själv, tar inte ansvar, förlåter inte och hundra andra saker som vi människor gör för att göra livet svårt för oss själva.

Det enda jag behöver göra är att sluta med det som begränsar mig. Då för livet tillbaka mig till flödet.

Att arbeta intuitivt

Ett sätt för flödet att uttrycka sig är genom det som vi kallar intuition vilket innebär att vi kan få en förnimmelse av vad som är rätt eller nästa steg utan att vi till synes medvetet har kunskap om det på förhand.

Vi förnimmer saker på många sätt men tillgodogör oss bara en viss del av det på det medvetna planet. Mycket som vi snappar upp är så pass subtilt att vi bara lägger märke till det när vi fokuserar på det.  Reagerar på det gör vi ändå, om än ofta lika subtilt och för oss omedvetet.

När vi får till oss saker intuitivt så kan det exempelvis komma som en kraftfull ingivelse att göra något, en pust som vill styra om våra steg, en känsla att något hänt eller ett hinder med ett budskap. Många kallar det magkänsla. För mig uttrycks det ofta som en känsla eller ett förslag. ”Titta ditåt. Känn efter här. Prata med den där personen. Gå härifrån.”

Att arbeta intuitivt innebär helt enkelt att vara öppen för allt du kan förnimma och att ta tillvara på informationen och förslagen.

Upplev först

Jag kunde inte sluta prata. Allt i upplevelsen var så nytt och annorlunda. Jag försökte hinna med att beskriva allt som om jag var rädd att jag inte skulle komma ihåg det annars. Synintryck. Känslor. Tankar. Jag hade svårt att få mycket av det att gå ihop med min dåvarande förståelse av världen.

Plötsligt avbröt min vän mig.
– Daniel, sluta prata så himla mycket. Du distraherar dig själv från upplevelsen. Upplev först. Red ut det sen.

● ● ●

Våra huvuden är fulla med färdiga förklaringsmodeller, kategoriseringssystem och tankebanor. När vi möter en genuint ny upplevelse och samtidigt försöker analysera, kategorisera och begripa så är vi inte längre i upplevelsen. Vi befinner oss istället i en intern process av att försöka stoppa in upplevelsen i ett färdigt fack.

Det bästa förhållningssättet jag funnit gällande upplevelser som jag vill undersöka är fortfarande det min vän rådde mig.

Upplev först. Var medvetet närvarande och uppmärksam. Ta in känslor och tankar men utan att i onödan klä dem i ord. Lyssna. Se. Känn. Ta emot.

Red ut sen. När jag har hela upplevelsen kan jag titta tillbaka på och försöka förstå den. Kanske behöver upplevelsen nya förklaringsmodeller för att kunna förstås.

Skillnaden mellan att vara en sökare och en mottagare

För några är detta en icke-fråga. För andra kan det emellertid vara viktigt att reflektera över hur de närmar sig sin resa.

Sökare

Många kallar sig sökare eller säger att de söker när de pratar om sin andliga resa. För mig är sinnebilden av sökaren någon som aktivt letar utanför sig själv men som inte hittar svaret eftersom svaret ju finns inom dem. Jag föreställer mig att det är de som flockas till gurus, har koll på de senaste andliga trenderna och övertygat återberättar sådant de hört men inte själva upplevt.

Sedan finns det naturligtvis ett annat slags sökande som istället går inåt med exempelvis meditation och läkandearbete. Det är inte vad jag menar med ordet sökare här.

Mottagare

Min resa har tett sig väldigt annorlunda. Jag har inte sökt utan istället har något plötsligt dumpats i knäet på mig som jag sedan fått reda ut.

Jag sökte exempelvis inte kontakt med andevärlden. Sådant fanns inte för mig. Men så plötsligt en vinter behövde några vänner och jag hjälpa flera själar att vandra vidare. Vi accepterade situationen, arbetade igenom den och förlöste själarna.

Efter hand som jag fått egen erfarenhet har jag sedan kunnat formulera egna modeller för att förklara det som jag varit med om. Först flera månader efter vi hjälpt själarna vidare läste jag min första bok på ämnet och kunde konstatera att det var överflödigt då jag redan kunde allt som stod i den.

Oftare än något annat så är det så det har fungerat för mig. Jag har förhållit mig avvaktande, okunnig eller ibland till och med avståndstagande tills livet gett mig nästa utmaning. När jag har arbetat igenom den har jag fått nya insikter.

En absurd förenkling

Att dela upp människor i sökare och mottagare är naturligtvis en absurd förenkling. Det är inte två läger utan två idealtyper med två vanliga men olika inställningar till livet.

Sökaren skulle jag föreställa mig som mer protestantiskt influerad. Det finns en strävan och en aktivitet hos sökaren som går igen i det västerländska samhället. Alltid redo, alltid på väg, alltid ansträngd.

Mottagaren är kanske snarare taoistiskt influerad. Här handlar det om att slappna av och lita på att man får det man behöver. Det handlar om att ta emot och hantera det som kommer.

Skillnaden mellan att lära sig och att komma ihåg

Vissa saker lär vi oss för första gången i det här livet. Vi behöver lägga tid och möda på att nöta in det och många gånger känns det ändå inte helt naturligt för oss. Samtidigt upplever vi genombrott och aha-upplevelser. Så var mötet med yoga för mig. Jag gillar verkligen yoga. Det funkar väldigt bra för mig men fastän jag har väldigt lätt att förstå systemet och känner hur energierna rör sig så känner jag behovet av en lärare.

Annat kommer vi ihåg från tidigare liv. Vi behöver bara nosa på det så öppnas hela fältet upp. Sådan är shamanismen för mig. Detsamma gäller andra färdigheter. En vän till mig var exempelvis en mycket skicklig musiker. När vi tittade på hans tidigare liv visade det sig att han hade haft åtskilliga som just det.

Hur lätt vi har att ta till oss något nytt skvallrar ofta om våra tidigare erfarenheter. Det innebär inte att vi är begränsade till det vi redan har erfarenhet av utan vi kan naturligtvis när som helst välja att lära oss något nytt. Men då behöver vi vara beredda på uppförsbacken som det innebär.

Skillnaden mellan kunskap och visdom

Kunskap kan vilken nöt som helst skaffa sig. Böcker är fulla av det och våra lärare likaså. Kunskap är inget annat än någon annans beskrivning av någonting som du själv inte undersökt. Vi fyller våra huvuden med sådant och tror att vi vet något, vilket i många fall göder en obalans på egonivån.

Visdom däremot, den kommer inifrån. Den växer fram ur den egna upplevelsen, är rotad i ditt sanna jag och blommar ut i din egen sanning.

Kunskapen skymmer ofta visdomen eftersom den på förhand förklarar för oss hur vi ska förstå någonting. Den levererar ett ramverk och ett svar så att allt du sedan försöker förstå på ett eller annat sätt förhåller sig till kunskapen. Och trots kunskapens ytliga natur inbillar vi oss ofta att den är sannare än visdomen, vilket är fullkomligt absurt.

En bild av ett äppelträd är inte sannare än trädet självt. Bilden är platt och utan substans. Du kan inte äta dess äpplen eller svalka dig i dess skugga. Ändå bygger vi hela lärosystem kring sådana bilder och försöker förstå trädet utifrån bilden.

Du kan bryta dig fri från detta. Gå ut och upptäck det du vill upptäcka utan att först läsa på. Om du vill veta någonting om trädet, gå då först till trädet. När du har din egen bild av något så kan du sedan jämföra den med andras. I den mån som du på förhand tagit till dig någon annans berättelse, se den för vad den är. Upprepa den inte som din egen förrän den är det. Prata om sådant som du vet något om och som är relevant för dig. Skala bort dravlet.

När du gör dig kvitt föreställningarna som du fått från andra och istället rotar dig i den egna upplevelsen framträder visdomen.

Läka och växa

I läkearbetet med mig själv och andra har jag hittills sett två tydliga och ett möjligt tredje steg.

Läka

De första åren efter att jag vaknat upp ur alkoholdimmorna handlade uteslutande om att läka mig själv. Jag var bakfull efter ett långvarigt alkoholmissbruk, hade en bruten självbild och en flerårig depression att ta itu med.

När jag efter fyra år var klar med den första delen av min resa så skiftade min energi inom loppet av en månad och jag gick vidare till nästa fas.

Växa

Nästa fas har varit att växa utifrån läkandet jag har gjort. Det har handlat om att växa i min potential genom att dra lärdom av det som varit, få tillgång till nya verktyg och utforska mig själv.

Bidra

Den som har läkt sig själv befinner sig på en plats där den kan inspirera eller stötta andra att läka. Att göra det är för många dels ett sätt att ge tillbaka och dels att uttrycka tacksamhet för det som varit. Det är dock inte självklart att man känner det behovet och inte heller något som bör förväntas av någon.

Om och om igen

När man läkt något är det lätt att tro att man är slutgiltigt färdig. Man har klivit ut i en ny värld med en helt annan förståelse för sig själv och de processer man gått igenom.

Det innebär dock inte att man inte har något kvar att läka. Snart nog dyker nästa utmaning upp; nästa läkanderesa. Om och om igen.

Vad det däremot betyder att ha gjort en läkanderesa är att man tillgodogjort sig dess grundläggande lärdomar och på så vis kan gå vidare.

Reflektion kring att hjälpa andra

Alla kan hjälpa någon. Även den som inte är i kontakt med sin egen läkeprocess kan ge andra förutsättningarna för att arbeta med sin. Den som har påbörjat sin läkeprocess kan inspirera den som ännu inte kommit lika långt.

Den som vill stötta människor professionellt, exempelvis som terapeut, läkare eller andlig vägledare, bör i min mening ha gjort sin egen läkanderesa. Innan dess stör personens egna bekymmer och vanföreställningar hjälpen de försöker ge. Avsaknaden av självinsikten som en läkanderesa ger gör att den som vill hjälpa i bästa fall bara har tillgång till en bråkdel av sin potential och i sämsta fall projicerar egna bekymmer och skadar den de försöker hjälpa.

Fyrstegsmodell för personlig och andlig utveckling

1. Bli medveten
2. Acceptera
3. Förändra
4. Vara tacksam

Detta är den fyrstegsmodell som jag använder för att förstå var jag befinner mig i en process. Eftersom den inte är en metod behöver den fyllas med innehåll vilket särskilt lämpar sig för kreativa människor som arbetar intuitivt.

Det finns många liknande modeller som har fler steg men jag har fortfarande inte hittat något steg som jag tycker saknas här. Många har snarare försökt göra metod av processen genom att lägga till steg men har då samtidigt begränsat den till att vara på ett visst sätt.

Bli medveten

All avsiktlig förändring börjar med att vi blir medvetna. Så länge vi inte är medvetna om ett bekymmer så kan vi inte heller aktivt ta oss an det. Ibland kommer medvetenheten som ett hastigt uppvaknande men den kan också växa fram över tid. Oavsett vilket så är det steg ett i att arbeta med sig själv.

Acceptera

När vi blir medvetna om att något är på ett visst sätt så behöver vi också acceptera att det är så för att på allvar kunna börja arbeta med det. Innan vi accepterar läget som det är står vi still eftersom vi samtidigt förnekar det. Att acceptera att någonting är på ett visst sätt betyder inte att vi tycker att det är okej. Det är bara ett konstaterande av hur situationen är just nu.

Det är lätt att tro att steg ett och två är samma sak. Det är de inte. Många som exempelvis blir medvetna om ett barndomstrauma eller egna dåliga beteenden accepterar det inte när de konfronteras med det. Istället försöker de förneka eller bortförklara. Från den positionen kan vi inte förändra eftersom vi inte har förlikat oss med att något behöver förändras.

Förändra

När vi blivit medvetna och accepterat läget kan vi börja göra förändringar som leder oss i riktningen som vi vill. Min upplevelse är att när jag klarat av steg ett och två så ger livet mig möjligheter att förändra min situation. Jag styrs till att undersöka något närmare, träffar rätt människa eller får en ny teknik som kan hjälpa mig. Det jag behöver göra är att vara uppmärksam och ta emot det som kommer.

Det är detta steget som många andra modeller bryter ner i detaljerade punkter.  De försöker göra metod av det genom att specificera vad som ska göras för att förändring ska kunna ske. Det är exempelvis vanligt att en metod innehåller någon slags förlåtelseprocess. Nu anser jag att människor generellt behöver arbeta med förlåtelse men det är faktiskt inte alltid ett relevant steg. Min upplevelse är istället att metoden behöver vara föränderlig då människors utmaningar och processer kan se väldigt olika ut.

Vara tacksam

Den som glömmer att vara tacksam glömmer till slut vad den har att vara tacksam för.

När jag kommer till punkten då allt som finns kvar är ett minne och en lärdom så har jag kommit till slutet av processen. Då har mitt fokus förflyttats från det jag mist till det jag funnit och från vad som varit till vad som är. Ofta kommer då tacksamheten av sig själv. Jag har kommit underfund med varför jag tog mig an läxan och har vuxit genom den.

Den som inte förmår vara tacksam för det som kommit ur processen är förmodligen inte klar.

Exempel: Missbruk

Det är inte ovanligt att en missbrukare plötsligt blir smärtsamt medveten om hur djupt destruktivt och sårande dens missbruk är. Inte sällan är det i ett ångestladdat ögonblick när missbruket lett till något riktigt hemskt. I stundens klarhet lovar personen sig själv exempelvis att aldrig dricka igen. Den här personen är på steg ett.

När bakfyllan avklingar börjar personen sedan bli medveten om alla de sätt som den förstört för sig själv och andra genom sitt missbruk. När den möter detta så finns två möjliga responser. Många mår i det läget så ofantligt dåligt att de snart inte längre vill kännas vid det och de försöker därför åter bedöva sig, exempelvis genom att återfalla i missbruket. Den personen har inte accepterat det den blivit medveten om. Den försöker genom förträngning åter omedvetandegöra sig och på så vis ökar den interna spänningen. Missbruket kan då faktiskt förvärras.

Den bättre responsen är att acceptera situationen som den är. Personen väjer inte för det obehagliga utan möter det trots smärtan som det bär med sig. Utifrån den positionen kan den arbeta vidare med sin process att tillfriskna. Det kan i det här läget exempelvis vara viktigt att inför familj, vänner och kollegor erkänna sitt problem. Nu har personen klarat av steg två.

Med acceptansen börjar ledtrådar till hur personen kan ta sig vidare uppenbara sig. Det kan exempelvis vara att den träffar någon annan som varit igenom samma process, att en chef hjälper den med en samtalskontakt eller att personen känner ett behov av att bryta kontakten med tidigare bekanta som fortfarande missbrukar. Detta är steg tre och är en resa som tas en utmaning åt gången. När den börjar ser man inte slutet och det kan finnas många lager att läka.

Den här delen av processen, att läka och förändra sitt liv, kan ta många år och det är inte ovanligt att under det arbetet flera gånger fastna, ha djupa svackor och tappa modet. Inte sällan leder det till återfall men så länge personen återvänder till sin process så är det inte ett misslyckande. Återfall är tvärt om ofta en viktig del av tillfrisknandet.

Om personen inte ger upp så kommer det oundvikligen en dag då allt är läkt och spänningarna har släppt. Det som återstår då är minnet av det som varit och de lärdomar som personen fått till sig på vägen. Den människan kommer att ha vuxit något alldeles oerhört, ha fördjupat kontakten med sig själv och förstå saker som många aldrig kommer att begripa. Den människan har befriat sig. Då kommer tacksamheten naturligt och personen kommer att befinna sig på det fjärde steget.

● ● ●

Modellen beskrivs här i punktform men livet fungerar inte så. Ofta går en person inte igenom processen steg för steg utan kan istället fastna på steg, vackla mellan dem eller stundtals falla tillbaka på tidigare steg. Så länge personen fortsätter så är det inte ett bekymmer.

Jag brukar tänka att vi har flera sådana processer igång samtidigt. En person kan exempelvis vara på steg tre med sitt alkoholmissbruk, steg ett med sitt nikotinmissbruk och samtidigt fortfarande vara omedveten om sitt matmissbruk.

Modellens styrka är att bli medveten om processens olika faser för att förstå var man befinner sig.

Gå dit energin är som starkast

Vår största potential att läka och växa finns ofta i det som vi mest aktivt förträngt och där vi är som mest rädda för att titta. Där ligger det som begränsar oss mest och också det som styr oss undermedvetet.

Men det finns en anledning till att vi inte redan varit där och rotat, nämligen att det skrämmer livet ur oss. Därför distraherar vi oss gärna med att fokusera på trivialiteter, symptom och sådant som vi redan har löst.

Ursprungsbekymret i periferin

Låt säga att en person har känslan av att ha varit utsatt för ett övergrepp vid unga år men att blotta möjligheten att det faktiskt hänt fått den att lägga locket på. Det kan vara lockande att tro att den där isolerade känslan snällt ligger där under locket utan att påverka någonting annat men så beter sig inte sådana känslor.

Istället ligger de i periferin, dit vi inte vågar titta, och påverkar våra liv i stort och smått. Det är exempelvis rimligt att en sådan känsla kan återspeglas i en generell otrygghet och oro, svårigheter att knyta an till eller lita på någon, en rubbad självbild, självskadebeteende och missbruk. Genom att inte möta känslan har personen inte bara sparat ursprungsbekymret utan har sedan staplat många andra bekymmer ovanpå det. Och så kommer personen att fortsätta att göra.

När personen förmår lösa ursprungsbekymret kommer den att lösa många andra problem varav många förmodligen verkar fullkomligt orelaterade.

Vad händer när vi konfronterar obehaget?

Den allra vanligaste reaktionen när vi möter det som skrämmer oss mest är att luften går ur spöket. Så länge vi inte vågar titta på något så växer dess läskighet och antar ofta helt orimliga proportioner. När vi istället tittar intensivt på det så skalas fantasifostret bort och kvar blir det som är, vilket i sin tur brukar vara mycket lättare att hantera.

Mycket blir löst redan där, när personen undersöker känslan och kommer underfund med att reaktionen är överdriven eller rent av obefogad. I de fall som det faktiskt finns något av substans att ta sig an så får personen veta det och kommer förmodligen samtidigt underfund med hur den ska gå vidare.

Den som finner något av substans och sedan flyr riskerar istället att återtraumatisera sig. Därför bör man bara konfrontera obehaget om man är uppriktig i sin intention att ta hand om det som kommer upp. Det gäller oavsett om man arbetar med en terapeut, meditation eller enteogener.

Smärta och lidande

Livet innehåller smärta. Det är oundvikligt.

Hur vi väljer att möta smärtan och vad vi gör av den är däremot vårt eget val. Det är lätt att tro att lidande är en naturlig följd av smärta men det är det inte. Smärtan är ofta oundviklig men lidandet väljer vi.

När vi förmår skilja på de två blir smärtan i regel lättare att uthärda. Behöver vi möta något som är smärtsamt är det alltså bra om vi först kan koppla loss lidandet eftersom vår smärttröskel höjs avsevärt när vi inte distraheras av lidandet.

Det största hindret

Det är vanligt att människor söker anledningen till varför de inte lyckas, läker eller växer utanför sig själva. Mina föräldrar var elaka, lärarna korkade, lagarna diskriminerande och systemet riggat. När vi befinner oss i sådana tankegångar så intalar vi oss att i princip vad som helst förutom vi själva skjutit oss i sank.

Sanningen är att jag är mitt största hinder. Oavsett vad som händer omkring mig så är det mitt val hur jag hanterar det och allt det som jag uppfattar som negativt kan omvandlas till det motsatta.

Ofta är det enda som behövs att jag kliver ur vägen för mig själv.

Alltid en ny chans

Du får så många försök som du behöver för att lära dig läxan. Det betyder inte nödvändigtvis att samma person kommer att ge dig en ny chans eller att du ens får det i samma liv men det kommer alltid att öppnas nya dörrar för dig.

Jag har ibland stött på invändningen att ett oändligt antal chanser borde göra personen mindre motiverad att ta itu med läxan. Inledningsvis kan det vara så men samtidigt har jag funnit åtminstone två saker som alltid knuffar på. Det första är att läxan blir skarpare och mer smärtsam för var gång vilket efter ett tag inte går att ignorera. Det andra är att det är tråkigt att brottas med samma utmaning under lång tid.

Lägg energin där den gör nytta

En gammal tjur och en ung tjur står på en kulle och tittar ner på korna som står och betar.
– Låt oss rusa ner dit och sätta på varsin ko, säger den unga tjuren ivrigt.
– Nej, säger den gamla tjuren. Låt oss istället gå ner och sedan sätta på dem allihop.

● ● ●

Det är lätt att missta var man bör lägga sin energi, som att upphetsat rusa nerför en kulle och sedan ha lite ork kvar till själva akten. Eller att distraheras av oväsentligheter och slösa bort sin energi på det betydelselösa.

Lägg din energi och ditt fokus på det du vill se hända så händer det. Du blir den som skapar det. Om du vill ha ett mer inkluderande och välkomnande samhälle så gå ut och var inkluderande och välkomnande. Det lockar fram detsamma hos de du möter och på så vis sprids det. Om du vill tillfriskna, lägg din energi och ditt fokus på att göra det.

Där du lägger energi och fokus är där det händer saker för dig.

Vet vad som kommer först

Det vi prioriterar är där det händer.

Den som vill läka exempelvis utmattning, depression, trauma eller missbruk behöver sätta det först. När vi sätter läkandet och växandet först så kommer vi att göra just det. Många har emellertid annat som de när det kommer till saken prioriterar högre. Trygghet, försörjning, relationer, livsstil, laglydighet, njutning och väldigt mycket mer kommer för många före att läka.

Det som prioriteras högre än läkandet begränsar möjligheterna att läka till det som passar med det som prioriteras högre. Ibland spelar det liten roll men ofta klamrar vi oss fast vid sådant som vi desperat behöver befria oss från. Tänk exempelvis en depression som underhålls av en ohälsosam arbetsmiljö eller av ett negativt socialt umgänge. Den som sätter tryggheten i anställningen eller existerande sociala band först blir då begränsad till att söka lösningar där den stannar kvar i destruktiva sammanhang som upprätthåller depressionen. Under de omständigheterna är det svårt att läka.

Den som sätter sitt eget läkande först skulle istället säga upp sig från jobbet och bekantskapskretsen och på så vis möjliggöra sitt tillfrisknande. När allt annat är underordnat är möjligheterna obegränsade.

Löftet till sig själv

Att avlägga ett löfte till sig själv att göra vad som krävs är ett kraftfullt sätt att tydliggöra vad som kommer först. Här är ett exempel på hur det kan göras.

1. Försätt dig i ett meditativt tillstånd.

2. När du är avslappnad och fokuserad, säg ”Jag lovar att göra allt i min makt att (exempelvis läka min utmattning/depression/trauma/missbruk)”. Säg det om och om igen tills det genomträngt hela dig och du känner visshet att du kommer att göra vad du kan.

3. Håll löftet. Utan steg tre spelar steg ett och två ingen roll.

Oviktigheter som distraherar

Det pågår uppenbarligen många konspirationer i vår värld och de flesta är naturligtvis varken så märkliga eller fantasifulla som en del som folk tror på. Många som fokuserar på sådant distraherar sig med oviktigheter utanför sig själva och borde istället vända blicken inåt för att hitta sitt eget fokus.

Detsamma gäller naturligtvis allt vi distraherar oss med. Vi lägger mycket energi och fokus på oviktigheter när vi borde vara med oss själva och utforska vad vi är, vet, kan och behöver. Alla distraherar sig i någon mån och många väldigt mycket.

Bli medveten om hur du distraherar dig och styr om energin dit du vill ha den.

Göra motstånd

Den som följer flödet arbetar vanligtvis för något medan den som gör motstånd eller klamrar sig fast arbetar mot något. Det är oftast både lättare och mer givande att följa flödet. Den som kämpar emot tröttar ut sig. Tvärtemot syftet så bidrar den som motarbetar något ofta till att det den motarbetar blir starkare.