UTMATTNING

Vad är utmattning?

En dag kunde jag bara inte ta mig upp ur sängen. Barnen stod och väntade på att skjutsas till skolan och min partner försökte förgäves få upp mig. Men min kropp blev liggande där långt in på eftermiddagen medan andra tvingades parera min frånvaro.

Det var först den dagen jag förstod att något var allvarligt fel. När jag under månaderna som följde reflekterade över min situation började jag förstå att jag varit sjuk långt innan den dagen. Det var bara då det brast.

Bakomliggande orsaker

Utmattning beror i regel på långvarig stress och svåra påfrestningar som till slut yttrar sig som fysiska och psykiska besvär. Precis som med närbesläktade tillstånd såsom depression är utmattning en indikator på att något är fundamentalt fel i personens liv. På samma sätt som att smärta kan syfta till att kalla vår uppmärksamhet till en skada så är utmattning ett tillstånd som uppmärksammar oss på att något är fel i vår livssituation.

Nära i tid ligger inte sällan sådant som:
• avsaknad av kontroll i livet
• otrygghet och osäkerhet
• känslor av meningslöshet
• otillräckligt stöd från omgivningen
• bristande återhämtning
• en krissituation

Dessa kan dock vara kopplade till händelser och beteendemönster som härstammar från tidigare i livet. Även om det kan tyckas uppenbart varför vi insjuknar just nu, exempelvis om vi haft en alldeles för hög arbetsbelastning utan tid för återhämtning, så finns orsaken till varför vi befinner oss i den situationen oftast längre tillbaka. För att läka bör vi därför inte nöja oss med den första och mest uppenbara förklaringen utan gång på gång fråga oss vad som ligger bakom symptomet tills vi finner dess kärna.

Symptom

Några exempel på vanliga symptom vid utmattning är:
• extrem och ihållande trötthet och orkeslöshet
• sömnrubbningar
• oro
• minnessvårigheter
• försämrad tidsuppfattning
• förvirring
• överkänslighet för intryck
• små eller inga marginaler
• att fastna i lägen såsom apati, rädsla eller ilska
• svårigheter att läsa, skriva och kommunicera
• känslor av uppgivenhet
• depression
• känslor av skam eller skuld

Utmattning och depression

Depression är ett vanligt symptom vid utmattning, så pass vanligt att utmattning tidigare kallades utmattningsdepression. Utmattning och depression bör dock inte förväxlas med varandra och det finns anledning att reflektera över om det är en utmattning med depressiva inslag eller en depression som med tiden bidragit till eller utlöst utmattningssymptom.

Om det är en utmattning med depressiva inslag är det i regel i första hand utmattningen som bör åtgärdas medan det motsatta kan gälla om det är en depression som slutligen orsakat en utmattning.

Utmattningens faser

En utmattning och den följande läkanderesan kan beskrivas i faser som var och en rymmer sina egna utmaningar.

Upprinnelsen. Vad kom före? Den som blir utmattad inser ofta i efterhand att den varit det redan långt innan läget blev akut. Den som säger att den är på väg att bli utmattad är det förmodligen redan, om än inte akut. Och det finns också en historia som bidragit till att personen är på väg mot utmattning långt innan några symptom uppenbarar sig.

Akutfas. I akutfasen är utmattningen ett faktum som inte längre kan pareras eller bortförklaras. Personen kan inte längre fungera normalt utan är mer eller mindre tvungen att lägga allt annat åt sidan. Det är möjligt att undvika akutfasen om man i tid uppmärksammar symptomen och gör något åt grundorsakerna. För många är det dock nödvändigt att komma till akutfasen för att förstå att något fundamentalt behöver förändras i livet.

Resan inåt. När vi hanterat den akuta fasen börjar resan inåt för att finna utmattningens orsaker. Själv hamnade jag så småningom i liknelsen med ett frö som gror.

Ett frö gror till en planta som får löv. Längst upp på plantan sitter de nyaste löven vilka är de bekymmer som ligger närmast i tid. Jag ser till en början inte alla löv men ett efter ett tar jag mig an dem. Under dem alla ligger dock rotsystemet som ger näring till bladen. Resan inåt är dels resan för att ta itu med bekymren som finns i vart blad men framför allt är det resan för att ta itu med roten till bekymren.

Medan akutfasen kan te sig ganska lik människor emellan så kan resan inåt vara betydligt mer varierad.

Att finna sitt nya normala. När vi läkt det som behöver läkas och förändrat det som behöver förändras så är vi inte nödvändigtvis samma människa längre. Den som varit extrovert kan exempelvis ha blivit mer introvert, den som haft ett stort kontrollbehov ha släppt det, och så vidare. Då behöver vi komma underfund med vem vi är nu och hur vi vill ha saker framöver.

Vid behov kan här också läggas strategier för att undvika framtida utmattning men förhoppningsvis har personen läkt grundproblematiken och gjort sådana förändringar i sitt liv att dessa är överflödiga.

Behovet av vila

Vid en utmattning är det ofta återhämtningen som behöver adresseras först. För den som är trött eller har sömnrubbningar översätts det i mångt till just sömn men vila är mer än så.

Sömn

För att ändå börja med sömnen så behöver personen få sova ut ordentligt och skaffa sig hälsosamma sömnrutiner. Vid förlängd sömnbrist och fysisk utmattning kan personen inledningsvis behöva sova mycket mer än vanligt. Detta kan vara i veckor eller längre men i sinom tid bör sömnbehovet gradvis minska till en mer normal nivå som mycket väl kan vara betydligt mer än vad personen sovit tidigare. Stressa inte den processen utan observera den bara för att se om något behöver förändras gällande sömnrutiner.

Den som har svårt att somna kan skapa en rutin kring sänggående för att börja signalera till kroppen att det är dags. En sådan rutin kan exempelvis vara att släcka ner i hemmet, dricka en kopp kvällste och praktisera insomningsyoga. Väl i säng kan avslappningsövningar och meditation vara lämpliga verktyg för att komma till sömns.

Under dagen kan tupplurar vara gott för återhämtningen. De bör dock inte vara så pass långa att de stör kvällens sömn. En bekant berättade att det som fungerade bäst för henne var maximalt 45 minuter innan klockan 14. Undersök själv vad som fungerar bäst för dig. Alternativ till en tupplur kan vara meditation, avslappningsövningar eller ett lätt yogaprogram.

Men vila är som sagt inte bara sömn. Det är också att vila från sådant som är fysiskt, mentalt eller känslomässigt utmanande.

Ansvar

Ansvar kommer i många former. En del är sådant som vi själva tagit på oss att göra medan annat är sådant som rimligtvis kan förväntas av oss när vi är normalfungerande. Den som är utmattad behöver skala bort så mycket ansvar som möjligt för att fokusera på sin återhämtning.

Strunta i eller sänk kraven. Vissa saker kan vi rätt och slätt strunta i. Tillvaron rämnar inte om det inte görs. Annat är sådant där vi kan sänka kraven på oss själva. Fönstren behöver kanske inte putsas tre gånger om året utan kan kanske vänta till nästa år eller om det känns viktigt bara putsas en gång i år.

Avsäga sig. Ansvar som vi tagit på oss eller som delegerats till oss kan vi behöva avsäga oss. Ett exempel på det kan vara föreningsuppdrag. Vi kan ibland uppleva att saker kommer att falla samman utan just oss där men så är det sällan. I avsaknaden av oss fyller andra i tomrummet. I den händelse som de inte gör det får vi acceptera att en del saker kan behöva få falla isär för att byggas upp på nytt om det fortfarande känns relevant när vi har tillfrisknat.

Delegera. Det finns arbetsuppgifter som måste utföras och som är vårt ansvar. Att barnen får mat och kommer till skolan. Att hyran betalas. Att företaget som jag arbetar på lever upp till sina åtaganden gentemot sina kunder. Mycket av detta kan delegeras. Den som är sjukskriven från arbete bör exempelvis inte behålla vissa arbetsuppgifter såsom att kolla mejl och delta i möten, om än hemifrån.

När det gäller sådant som rör barn och hushåll är det rimligt att den som är sjuk ber om hjälp från partner, släkt och vänner. Om de sociala nätverken är svaga finns det hjälp att få från socialtjänsten. Den som är så pass illa däran att den har svårt att sköta sin ekonomi, förvalta sin egendom, ha kontakt med myndigheter och bevaka sin rätt kan få en god man som hjälper den med det.

Mitt huvudsakliga ansvar. Den som är utmattad bör i den mest optimala av situationer bara ha ett huvudsakligt ansvar och det är att göra det den kan för att tillfriskna.

Sluta planera

För den som är van vid att tänka långsiktigt och planera kan det vara svårt att sluta göra det.

När jag själv blev sjuk fortsatte jag ta emot beställningar och planera in kommande jobb. Nästa vecka kommer jag nog att vara på benen, sa jag till de som ringde. Sen blev det nästa månad. Sen till sommaren. Där någonstans förstod jag att jag omöjligtvis kunde veta när jag skulle vara frisk så jag la kalendern åt sidan och tittade inte i den igen på ett halvår.

Ett bekymmer kopplat till detta, som jag och många med mig haft, är oviljan att acceptera att man är sjuk. Det tog mig ett par månader att faktiskt acceptera att jag var utmattad och vad det innebar. Så länge jag inte hade accepterat utmattningen så fortsatte jag planera och kom därför inte heller vidare i läkeprocessen.

Sätt tillfrisknandet först. Det kommer en tid då du kan börja planera igen men ha inte bråttom dit. Utmattning tar ofta lång tid att läka.

Relationer och sociala sammanhang

Hur vi förhåller oss till relationer och sociala sammanhang är inte alltid lika självklart. Å ena sidan kan det vara påfrestande att umgås med en del människor och sammanhang med flera människor kan vara än mer utmanande. Å andra sidan är meningsfulla relationer viktiga för vår återhämtning.

Vid en utmattning kan det finnas rent skadliga relationer som behöver avslutas för att möjliggöra ett tillfrisknande. Andra relationer kan vi istället behöva pausa eftersom de i dagsläget inte bidrar till vårt tillfrisknande. Sådana kan exempelvis vara med arbetskollegor, föreningsvänner eller relationer som tar mer än vad de ger.

Sociala sammanhang med flera människor kan i många fall vara mer utmanande eftersom det finns fler att förhålla sig till. En sån till synes enkel sak som att handla kan vara en utmaning för den som är utmattad. Var vaksam på vad du klarar av och minimera sådana sammanhang.

Mediekonsumtion och nåbarhet

En uppenbart bidragande faktor till den utbredda utbrändheten som vi ser idag är vår mediekonsumtion. Vi är i allt större utsträckning ständigt uppkopplade, nåbara, påminda och översköljs av fragment av verkligheter uppblandat med tyckande, påhitt och lögner. Därtill inverkar skärmtid och det ljus som skärmar avger negativt på sömn och återhämtning.

Några saker som du kan göra för att minska medie- och teknikstress är att:
• Sluta följa nyheterna.
• Avsluta eller minska på tv-tittande.
• Pausa eller avsluta sociala medier.
• Stäng av eller reducera kraftigt notifikationer, även sådana som kan tyckas viktiga såsom sms. Avsätt istället tid då du tittar till dessa.
• Svara inte i telefon när du inte känner att du vill eller orkar.
• Stäng av telefonsvararen.
• Stäng av dator, telefon, tv, radio och musikspelare när du inte använder dem.
• Gör sovrummet till en skärmfri zon.
• Använd inte mobilen som väckarklocka.

Pauser

Genomgående i allt vi gör kan det finnas ett ökat behov av pauser. Ta sådana när det känns nödvändigt men också när det inte gör det. Oavsett om vi gör något tillsammans med någon annan eller för oss själva behöver det finnas en förståelse och acceptans för att vi kan behöva pausa eller avbryta det vi gör.

Parasiterande energier

En parasiterande energi är ett andeväsen som sätter sig på en människa och utnyttjar dess kropp och livskraft. Det finns ett spektrum av sådana energier men grovt uppdelat så finns det de med lågt och de med högt medvetande.

De med lågt medvetande är ungefär som iglar. De suger kraft från oss men utan att aktivt försöka styra oss. Vanliga kännetecken vid en sådan parasit är att vi exempelvis blir trötta, omotiverade, lata och apatiska. De är förhållandevis lätta att avlägsna eftersom de likt en igel inte kommer att göra aktivt motstånd när man väl fått dem att släppa taget.

Parasiterande energier med högt medvetande är betydligt farligare och svårare att bli av med. De är medvetna om vad de gör i människan och använder människans kropp för att själva ha en upplevelse av fysiskt liv. Sådana energier har en egen agenda, är manipulativa, illvilliga och försöker i regel dölja sig. Skulle de bli upptäckta kommer de att göra vad de kan för att stanna kvar i sin värd vilket kan sträcka sig från manipulationer till våld. De elakaste av dessa identifierar jag som demoner.

Parasitsjukdomar

Flera tillstånd som betecknas som mental ohälsa beror på inkräktande parasiter. Vanliga diagnoser när man bär på en parasit med högt medvetande är bland annat schizofreni, bipolär sjukdom, borderline och psykos. Alla som har dessa tillstånd bär inte på parasiterande energier eftersom diagnoserna är mänskliga skapelser som rymmer många olika bakomliggande orsaker, men utifrån en shamansk förståelse skulle jag gissa attmånga med de två första snarare bär på parasiterande energier än lider av en mental åkomma i den mening som läkarvetenskapen föreställer sig. Att vara besatt av en inkräktande energi kan i sin tur leda till mentala bekymmer men dessa är i sammanhanget snarare att betrakta som följdsjukdomar. Vid parasitsjukdomar är det också vanligt med smärta.

Det mest uppenbara symptomet av att bära på en parasit med högt medvetande är att höra röster. Mindre uppenbara sätt är överdriven rädsla, ledsamhet, lathet och att man får förslag eller infall som inte är ens egna.

Eftersom parasiterande energier är rädda för att bli påkomna är det vanligt att de manipulerar värden att hålla sig borta från sådant som kan avslöja dem. Det kan göras subtilt genom att värden intalas att något är dåligt för den och att den därför bör dra sig undan, eller genom att vara utåtagerande, skapa konflikt och drama och på så vis straffa ut värden ur sammanhanget. Parasiten kan också försöka dölja sig själv genom att vilseleda på samma sätt som en magiker. Kommer något nära att avslöja parasiten på ett område försöker den omdirigera uppmärksamheten till något annat.

Anledningen till att konventionell vård inte kan bota dessa tillstånd är, från mitt perspektiv, för att den inte förstår och kan hantera den bakomliggande orsaken. Därför heter det att dessa inte går att bota. Det är dock såvitt jag kan se fel. Det är fullt möjligt att avlägsna inkräktande energier och läka efter dem.

En parasit avlägsnas genom exorcism eller enklare uttryckt utdrivning eller avlägsnande. Medan avlägsnandet av en parasit med lågt medvetande kan vara en förhållandevis enkel sak så kan utdrivningen av en parasit med högt medvetande vara en veritabel kamp då den senare kan komma att göra vad som helst för att stanna kvar i värden.

När parasiten avlägsnats är det lättare att adressera följdsjukdomarna som uppkommit.

Hur dörren öppnas

En frisk och välmående människa som står stadigt riskerar inte att dra på sig en parasiterande energi. Människans skydd är intakt och det finns ingen väg in. För att parasiten ska ta sig in behöver det öppnas en dörr. Det naturliga försvaret behöver sänkas.

Ett tillfälle då detta sker är vid tvivel. Då menar jag inte en vardaglig betänklighet eller skepsis utan ett djupt tvivel som rubbar själva grundvalen för vad vi uppfattar som sant och riktigt. Det kan exempelvis ske vid ett trauma eller när en person först kommer i kontakt med sinnesförändrande substanser. I tvivlet som uppstår då öppnas dörren och en parasit har möjlighet att slinka in.

Ett annat sätt som dörren kan öppnas är när själen lämnar kroppen. Det kan exempelvis ske med vissa meditationstekniker eller vid utomkroppsliga upplevelser. Om vi arbetar med sådana tekniker är det därför viktigt att skydda kroppen så att parasiter inte slinker med in.

Alkohol och parasiterande energier

Följande är hämtat från en kanalisering av en själ som i sitt senaste liv hade en parasiterande energi i sin fysiska kropp.

● ● ●

– Jag fick demonen när jag som 12-åring drack alkohol för första gången. Den fyllan öppnade ett djupt livstvivel i mig och jag hade inte kraften att stå emot.
Är det vanligt att de som blir besatta av demoner blir det när de dricker alkohol?
– Ja, det är mycket vanligt. Särskilt under de första fyllorna när ens föreställningar om livet utmanas men det krävs att man dessutom står känslomässigt ostadigt och inte säger nej när det mörka griper tag i en.
– Många av de som senare får diagnoser som mani eller schizofreni har drabbats av en demon i unga år när de experimenterat med alkohol eller andra berusningsmedel såsom läkemedel eller lösningsmedel.

● ● ●

Låt mig understryka vad som precis sas. Många av de allvarligaste psykiska sjukdomstillstånden vi känner till är direkt relaterade till våra allra första kontakterna med alkohol. Det behövs en underliggande känslomässig ostadighet som sänker det psykiska immunförsvaret men har man det är alkohol i många fall en inkörsport till psykisk sjukdom orsakad av parasiter.

Att skydda sig

Det bästa skyddet mot parasiterande energier är att ha ett starkt psykiskt immunförsvar. Det får vi naturligt när vi möts med kärlek och respekt och tar hand om oss själva och varandra. Ett sådant försvar är i princip omöjligt för en parasiterande energi att penetrera.

Vi kan förstärka vårt försvar genom att göra sådant som får oss att må bra, känna tillit och livsglädje. Exempel på sådant som förstärker och lagar eventuella hål i vårt försvar är:
• att älska
• meditation
• äta god och bra mat
• god sömn
• att mysa
• att leka
• att säga ja till livet

Utöver det kan vi kalla in beskydd men beskydd kan inte ersätta vårt eget immunförsvar. Finns det betydande luckor i vårt immunförsvar såsom att vi står känslomässigt ostadigt och inte säger nej när det mörka griper tag i oss så är vi sårbara.

Vi kan också förebygga attacker från parasiterande energier genom att undvika sammanhang och situationer där det är vanligare att sådant sker. Det kan exempelvis vara att:

• inte umgås i sammanhang där många parasiterande energier befinner sig. Parasiter i andra människor kan försöka manipulera oss att öppna dörren för parasiter.

• inte öppna upp portaler för andekontakt när vi känner oss otrygga inför det.

• inte låta själen lämna kroppen i en otrygg eller obevakad situation.

• inte berusa oss överdrivet och okontrollerat med skadliga substanser såsom alkohol, lösningsmedel eller läkemedel.

Detta är särskilt viktigt när vi inte har ett starkt immunförsvar. Den som har det behöver i princip aldrig oroa sig.

Förväxla inte människan med parasiten

Eftersom det finns negativa föreställningar och stigma kring människor med parasiterande energier känner jag ett behov att förtydliga detta.

Att en människa bär på en parasit betyder inte att människan på något sätt är dålig. Den har en parasit på samma sätt som någon kan råka plocka upp en magbakterie eller få en fästing. Det säger inget mer om människan än att dens psykiska immunförsvar vid något tillfälle varit försvagat. Sätt inte likhetstecken mellan parasiten och människan. På samma sätt som att en människa med en fästing inte är en fästing så är en människa med en parasiterande energi inte en parasiterande energi.

När jag avråder från kontakt med människor som har parasiterande energier så gäller det rådet de som behöver vara försiktiga eftersom de har ett svagt psykiskt immunförsvar. På samma sätt skulle jag inte råda en skröplig människa att hänga på en förskola i förkylningstider. Det rådet utgår inte ifrån att jag tycker illa om barn utan från omtanke med den som har ett svagt immunförsvar.

Den som är stabil och inte bjuder in mörkret befinner sig inte i fara.

Dosering

För en normal tripp, ta en tredjedel av påsens innehåll.
För att bli shaman, ta hela påsen.
Instruktionen till den första påsen svamp jag köpte

Att beräkna dosen är att försöka avgöra vilken mängd som krävs för att få avsedd effekt. Den första frågan att ställa sig är därför vad den avsedda effekten är. Vad är syftet med min resa, vilket tillstånd vill jag försätta mig i och i vilket sammanhang kommer jag att göra den?

Dosen är individuell. Det som är en hög dos för en kan vara en förhållandevis hanterbar dos för en annan.

Microdos. En microdos är såpass liten att vi enbart känner av den subtilt om vi medvetet känner efter. Den kan exempelvis vara lämplig när vi vill:
• lära känna eller knyta an till en enteogen
• öka välmående och minska depressiva inslag
• öka kreativitet

Microdoser kan vara bra för att knyta an till och lära känna en enteogen. I så fall rekommenderar jag att kombinera intaget med meditation och att vara uppmärksam på kommunikation.

Det är i vissa kretsar på modet att använda microdosering för att öka välmående och kreativitet. Jag har inget att säga om en sådan användning.

Låg dos. En låg dos är märkbar men också hanterbar. Det är förhållandevis enkelt att utföra vardagliga sysslor och ha social kontakt men också att få tillgång till andra sätt att uppfatta sin omvärld. Ett sådant tillstånd kan lämpa sig för:
• kreativ problemlösning
• en coachande/samtalsbaserad resa där personen behöver nya ögon på sin situation
• en van psykonaut att resa i sammanhang som kräver interaktion med människor som inte är införstådda med att personen använder enteogener
• att gå på fest eller klubb och dansa

Mellandos. Här är effekterna så pass märkbara att personen stundtals kan ha svårt att kommunicera med andra eller förstå vardagliga förehavanden. Här är det viktigt att den som tar enteogenen känner sig trygg och har möjlighet att vara med sig själv om så behövs. En sådan dos kan vara lämplig för:
• en ledd ceremoni tillsammans med andra där alla använder enteogener
• en terapeutisk session där en väsentlig del av arbetet företas inåt med meditation och själviakttagelse
• en session dedikerad till att lära sig eller gå på djupet med något såsom att trumma
• en ledd vandring i naturen
• att gå på rejv eller festival där enteogener är välkomna

Hög dos. Vid en hög dos kan personen under en stor del av sessionen ha svårt för att kommunicera, hantera sådant som den är van vid att hantera eller ens stå upp. Här är det särskilt viktigt att personen befinner sig i ett sammanhang som är tryggt och tillåtande. En hög dos kan vara lämplig för:
• bryta igenom tillstånd där personen försöker hålla sig kvar i den vanliga verkligheten. Vid en hög dos omöjliggörs detta.
• en tyngre terapeutisk session eller ceremoni där personen går på djupet med sig själv
• en visionsresa
• att få tillgång till andra verkligheter

Förberedelser som optimerar effekten

Mat. Med de enteogener som intas oralt gäller generellt att inte äta från ca fyra timmar innan intaget och att innan det enbart äta lätt. Eftersom växten, svampen eller substansen tas upp genom magen vill man inte att magen ska vara upptagen med att ta hand om annat. Effekten ökar avsevärt på tom mage.

Om den som tar enteogenen är särskilt känslig för blodsockerfall kan det vara bra att istället justera ner maten till det minimum som personen klarar av och om nödvändigt höja dosen något.

Hålls en längre diet, vilket exempelvis är vanligt med Ayahuasca, så är det för att rena kroppen. Då avråds man exempelvis från alkohol, nikotin, kött, mjölkprodukter, socker, aspartam, koffein, stark mat och sex. En sådan reningsprocess förstärker också effekten.

Sömn. Ett sätt att underlätta övergången till andra medvetandetillstånd är att vara något trött. Har vi ett sinne som försöker klamra sig fast vid den vanliga verkligheten så avtrubbas dess förmåga att göra så när det är trött.

Avsätta tid. Precis som med allt här i livet så behöver vi vara närvarande för att få ut det mesta av någonting. Lägg annat åt sidan och hänge dig åt din resa med enteogenen så kommer du djupare.

Annat som påverkar effekten

Kropp. Det verkar finnas en viss korrelation mellan kroppskonstitution och vilken dos man klarar av. Jag har dock sett många avvikelser från det vilket får mig att tro att kroppskonstitution på det stora hela är av underordnad betydelse. Däremot kan människor ha obalanser och kanske också genuppsättningar som gör dem mer eller mindre mottagliga för enteogener.

Sinne. I normalpopulationen verkar det snarare vara vårt sinnes konstitution som avgör vad vi klarar. Min generella upplevelse är att människor som är trygga, accepterande och står stadigt både förnimmer lägre doser och klarar av högre doser. Människor som däremot är inskränkta, låsta i uppfattningar, rädda och vacklar inombords kommer medvetet eller omedvetet att försöka hålla sig kvar i den vanliga verkligheten. Det gör att de kan behöva en något högre dos för att bryta igenom men samtidigt är känsligare än andra för en hög dos. Här är det viktigare att landa på rätt dos.

Personens behov och universums vilja. Det mest avgörande verkar dock vara vad personen behöver och vad universum kokar ihop åt den. En förhållandevis liten dos kan ge en oerhört kraftfull upplevelse om personen behöver det och är redo att ta emot. Sådan var min första resa på LSD som trots den förhållandevis låga dosen gav en såpass kraftfull upplevelse att mitt liv delades upp i ett före och efter.

Tidigare intag

Flera enteogener bygger snabbt upp en tolerans i kroppen vilket innebär att det behövs en avsevärt högre dos nästkommande dag för att nå ett liknande tillstånd. Jag säger liknande eftersom den nästföljande resan förmodligen inte kommer att vara lika kraftfull som den första även om dosen ökas.

Enteogener som binder till samma receptorer ökar toleransen även mellan sig. Tar du exempelvis LSD idag och tänker ta svamp imorgon behöver svampdosen ökas för att kompensera den ökade toleransen efter LSDn. Detta gäller exempelvis mellan LSD, svamp (psilocybin), San Pedro/Peyote (meskalin) och frön innehållande LSA.

Den snabbt ökande toleransen gör det ohållbart att ta liknande enteogener flera dagar i rad. För att återställa toleransen behöver man avstå intag i tre till sju dagar.

Tidigare intag av andra substanser kan också påverka resan. Alkohol, nikotin, cannabis och centralstimulerande medel såsom kokain, amfetamin och koffein kan alla påverka kroppen på sätt som spiller över i upplevelsen med enteogener.

Hur lättpåverkad är personen?

Om personen inte har tidigare erfarenhet av enteogener kan annat substansbruk ibland vara en indikator på hur lättpåverkad personen är. En person som exempelvis är mycket lättpåverkad av såväl alkohol som cannabis kan antas också vara lättpåverkad av enteogener.

Att bestämma dosen

För att bestämma dosen behöver vi väga samman allt detta:
• Vad är syftet/intentionen och vilket tillstånd eftersträvar personen för att bäst kunna arbeta med det syftet?
• Hur väl har personen förberett sig mentalt och fysiskt?
• Hur väl ligger set och setting i linje med intentionen?
• Hur lättpåverkad kan personen antas vara och vad i personens liv kan antas öka eller minska effekten?

Med allt detta taget i beaktande landar vi på en förmodat lämplig dos. Den som arbetar med verktyg såsom tarotkort, pendel eller liknande kan därefter kontrollera dosen med ett sådant verktyg. Meditation med de olika doserna kan också vara ett sätt att fälla det slutliga avgörandet.

Exempel: Att bestämma dosen

Jag ska för första gången ta Ayahuasca och en vän som jag känner mig trygg med ska leda ceremonin. Vi har på förhand pratat igenom min intention vilken är att nå ett genombrott i läkandet av mitt inre barn. Jag har förberett mig noga såväl med den diet som hålls inför en ceremoni men också genom att meditera med min intention att läka och komma vidare. På dagen känner jag mig förväntansfull, väl förberedd och har avgett ett löfte till mig själv att ta i vadhelst som kommer upp under min resa.

Jag har förvisso inte tagit Ayahuasca tidigare men jag är bekant med såväl svamp som San Pedro där jag känt mig trygg med förhållandevis höga doser. I samtal med min vän landar vi därför på att ta en mellandos som drar åt det högre hållet. För att bekräfta detta drar vi tarotkort för doser mellan åt det lägre, mellan åt det högre och hög. Det första kortet visar tankar som sitter fast, nästa visar ett barn som upptäcker sin omvärld och det sista visar ett kaos. Med tanke på mitt syfte dras vi båda till kortet med barnet vilket bekräftar det vi redan hade resonerat oss fram till.