potential • Läka och växa

I boken LÄKA & VÄXA samlar författaren och shamanen Daniel Wilby tankar, insikter och kraftfulla verktyg gällande personlig och andlig utveckling. Det är ett omfattande verk sprunget ur författarens egen livserfarenhet och genomsyras av visdom som har potentialen att radikalt transformera människors liv. Nu kan du läsa boken i sin helhet här på hemsidan.

Daniel Wilby är shaman i Moder Jords den heliga svampens tjänst. Översatt till mer modernt klingande titlar så skulle det kunna heta att han rör sig inom överlappande roller som (natur)terapeut, coach, lärare och mentor inom personlig och andlig utveckling, och mystiker.

En betydelsefull del av hans arbete har ägnats åt skuggsidor och tillstånd såsom utmattning, depression, missbruk och trauma. Andra sidan av det myntet är arbetet med att växa ur det som varit, att finna sin potential och vision, samt självförverkligande. Därav bokens namn LÄKA & VÄXA.

Som komplement till boken finns det en fysisk Naturterapikortlek tillgänglig på såväl svenska som engelska. Den finns att köpa via Nordisk Naturterapi eller våra vanliga internetbokhandlar.

Det finns också en bok som fördjupar det som här beskrivs i kapitlet om enteogener. Den boken heter Den Psykedeliska Vägvisaren, finns på såväl svenska som engelska och finns att köpa på Amazon.

Några utgångspunkter

Jag vill kort ge uttryck för några av de teman som förmodligen är centrala för att förstå den här boken.

Allting har en själ. Vi har levt många liv som människa och många har levt i andra skepnader också. Varje själ har sin historia men i den yttersta sanningen är allt ett. Vi har själsvänner som vi möter i liv efter liv för att hjälpa varandra att växa.

Det finns en andevärld. Andar, änglar, allsköns hyss och goda råd finns där ute. Det är fullt möjligt att få kontakt med sitt barn innan befruktningen, hjälpa en själ vandra vidare, prata med en ängel eller drabbas av en parasiterande energi.

Naturen kan kommunicera med oss, hjälpa oss att läka och uppnå förhöjda medvetandetillstånd. Det finns växter och svampar som kan hjälpa oss att läka fysiskt, mentalt och känslomässigt. Och det finns också de som öppnar dörrar till andra verkligheter och ger oss möjlighet att prata med det gudomliga.

Vi har denna kroppen och upplevelsen av en anledning. Det finns någonting här för oss att möta, utforska och lära oss av. Vi har livsläxor och har alla våra egna vägar av en anledning. Det som är sant för en av oss behöver inte vara det för en annan och det är precis så det ska vara.

De flesta bedövar sig så pass kraftigt att de inte är i kontakt med sin potential. Människor använder läkemedel, alkohol, sociala medier, arbete, porr och hundratals andra saker för att bedöva sig. Utöver vår fysiska kropp så har vi också en energikropp. Sjukdomar i vår fysiska kropp har ofta en grundorsak i vår energikropp.

Bara du kan läka dig själv. Andra kan stötta, vägleda och inspirera men ingen kan läka dig utan att du själv genuint vill det och är beredd att göra vad som krävs.

För mig sammanstrålar allt detta i det som många kallar shamanism men som egentligen inte behöver ett namn. Det är andlighet baserat på egen upplevelse, i kontrast till att förlita sig på andras berättelser och tolkningar. Det är ursprunget och fröet som gror.

Lita på din egen förmåga

Jag visste knappt vad ett chakra var men efter mitt uppvaknande kände jag att mina var i väldig obalans. Det skavde så pass mycket att jag mådde fysiskt dåligt men samtidigt visste jag inte vad jag skulle göra åt det. Ett och ett halvt år efter att jag slutat dricka sökte jag hjälp hos en nyfunnen vän.
– Mina chakran är i obalans. Kan du eller vet du någon annan som kan balansera dem?
Han kunde det där på sina fem fingrar, det visste jag. Men han kastade ett snabbt öga på mig och svarade helt kort:
– Daniel, det där fixar du själv.

I stunden det mest otillfredställande svar jag fått. En månad senare hade jag mycket riktigt löst det själv. Då förvandlades hans svar plötsligt till det bästa rådet någonsin.

● ● ●

Vi letar gärna efter svaren utanför oss själva i förhoppningen om att någon annan ska läka oss, visa vägen och förklara vad som är rätt. Det finns många skickliga vägledare men den enda vägen som är värd att visa dig är den som leder tillbaka till dig själv. Din sanning finns hos dig, inte hos andra.

Ibland är vi så vilse att vi inte hittar hem. Vi vågar inte lita på oss själva eller är såpass bedövade att vi inte förmår finna vår egen väg. Då kan det vara skönt att ha någon att hålla i handen en stund; någon som kan inspirera, spegla dig, ställa rätt frågor och stötta. Men kom ihåg att det är din egen väg du ska hitta tillbaka till.

● ● ●

Jag påminns om en berättelse jag hört om den indiska gurun Sai Baba som menade att vi alla har Gud inom oss. På hans 70-årsdag frågade en skeptisk västerländsk journalist:
– Är du Gud?
– Ja, jag är Gud, svarade Sai Baba.
Sen fortsatte han:
– Du är också Gud. Den enda skillnaden mellan oss är att jag vet att jag är Gud och du tvivlar på att du är Gud.

● ● ●

Vi är här tillsammans av en anledning; för att hjälpas åt och spegla oss i varandra. Ta hjälp av varandra. Men ytterst är du Gud. Du är fullt kapabel att klara det här själv.

Den egna upplevelsen är nyckeln

Jag vill inte veta vad du läst i tidningen eller i någon bok,
vad du scrollat förbi på Facebook eller sett på YouTube.
Det jag är intresserad av är vad du varit med om i livet
och vilka lärdomar du har dragit av det.
Jonathan

Den enda äkta kunskapen jag faktiskt har är den jag själv har upplevt. Jag inbillar mig gärna att jag vet saker för att jag läst eller sett något men det gör jag inte. Jag tror saker. Jag tar någon annans ord för det. Det är lätt att på så vis missta andras sanningar för sina egna. Ofta spelar det liten roll men det kan också vara helt avgörande.

En bok kan aldrig ersätta den egna upplevelsen. Ta exempelvis ett ord som sex. Det finns ingen beskrivning som kommer i närheten av upplevelsen. De är väsensskilda eftersom det ena är ord och det andra är handling. Detsamma gäller ord som meditation, missbruk, förlåtelse, växtlärare och änglar. Utan den egna upplevelsen förblir de bara ord.

Att lyssna inåt

Att lyssna inåt kan vara många saker och ta sig olika uttryck. Att vara i kontakt med sin kropp är en nivå av att lyssna inåt. Vi har ett fantastiskt signalsystem som ger oss all information om vad vår kropp behöver och vill. Den som lyssnar kommer exempelvis med tiden att veta vilken mat som den egna kroppen mår bäst av, vilken aktivitet och vila den behöver, vad i vardagen som behöver tas bort och vad som behöver komma till.

Att vara i kontakt med sin egen längtan och mening i livet är också att lyssna inåt. Den som inte är i kontakt med sin egen mening sveps gärna med i andras meningar, ofta i tron om att de är deras egna.

En del av att lyssna inåt är att kunna skilja rätt från fel, bra från dåligt. Även om mycket är likt människor emellan så har alla en egen kompass som är ställd efter dem. Det som är rätt för en behöver inte nödvändigtvis vara det för en annan och det som är rätt i ett läge är det inte alltid i ett annat. Det finns i mänsklig mening bra och dåliga val och i livet får vi många möjligheter att göra dem.

Att skilja sant från falskt likaså. När jag lyssnar på någon eller läser något får jag ofta en stark känsla för vad som är sant och vad som inte är det för mig. Det uttrycks ofta som att jag känner igen sanningen och att varningssignaler går igång på det som är falskt. Magkänsla kan man också kalla det.

Sant och relevant

Att något är sant betyder inte att det är relevant.

Det finns ett oändligt antal sanningar men bara ett fåtal av dem är av faktisk betydelse för dig just nu. När vi är osäkra på vad som är relevant för oss är det lätt hänt att vi försöker leva efter sanningar som varken är våra egna eller ligger i linje med vår längtan.

Att inte kunna lyssna inåt

Vi trubbar av, stänger ner och tappar kontakten med våra förmågor att lyssna inåt på många sätt. För mig krävdes det att jag slutade dricka innan jag kunde återupprätta kontakten med mig själv. Med tiden märkte jag att alkoholen hade slammat igen min energistruktur så att den var nedsatt och delvis avstängd.

Till en början var LSD min huvudsakliga och vid tillfället helt nödvändiga medicin för att rensa min energistruktur. Det satte så mycket i rörelse att smutsen lossnade. Med åren har det blivit alltmer intressant att göra det med sådant som meditation, kost, utrensning och dans.

Ju mer jag renar min energistruktur, desto tydligare hör jag mig själv.

Det finns mycket som lämnar slam efter sig i vårt system. Utöver alkohol är några av de värsta jag stött på nikotin, socker, porr, koffein, läkemedel och industrimat. Du vet själv om du har något som du borde sluta med. Gör det så hör du snart dig själv bättre.

Trauma, socialt drama, skam och skuld kan också göra det svårt att få kontakt med sig själv. Läk dig själv och gör dig kvitt det som inte gagnar dig så hör du snart dig själv bättre.

Läka och växa

I läkearbetet med mig själv och andra har jag hittills sett två tydliga och ett möjligt tredje steg.

Läka

De första åren efter att jag vaknat upp ur alkoholdimmorna handlade uteslutande om att läka mig själv. Jag var bakfull efter ett långvarigt alkoholmissbruk, hade en bruten självbild och en flerårig depression att ta itu med.

När jag efter fyra år var klar med den första delen av min resa så skiftade min energi inom loppet av en månad och jag gick vidare till nästa fas.

Växa

Nästa fas har varit att växa utifrån läkandet jag har gjort. Det har handlat om att växa i min potential genom att dra lärdom av det som varit, få tillgång till nya verktyg och utforska mig själv.

Bidra

Den som har läkt sig själv befinner sig på en plats där den kan inspirera eller stötta andra att läka. Att göra det är för många dels ett sätt att ge tillbaka och dels att uttrycka tacksamhet för det som varit. Det är dock inte självklart att man känner det behovet och inte heller något som bör förväntas av någon.

Om och om igen

När man läkt något är det lätt att tro att man är slutgiltigt färdig. Man har klivit ut i en ny värld med en helt annan förståelse för sig själv och de processer man gått igenom.

Det innebär dock inte att man inte har något kvar att läka. Snart nog dyker nästa utmaning upp; nästa läkanderesa. Om och om igen.

Vad det däremot betyder att ha gjort en läkanderesa är att man tillgodogjort sig dess grundläggande lärdomar och på så vis kan gå vidare.

Reflektion kring att hjälpa andra

Alla kan hjälpa någon. Även den som inte är i kontakt med sin egen läkeprocess kan ge andra förutsättningarna för att arbeta med sin. Den som har påbörjat sin läkeprocess kan inspirera den som ännu inte kommit lika långt.

Den som vill stötta människor professionellt, exempelvis som terapeut, läkare eller andlig vägledare, bör i min mening ha gjort sin egen läkanderesa. Innan dess stör personens egna bekymmer och vanföreställningar hjälpen de försöker ge. Avsaknaden av självinsikten som en läkanderesa ger gör att den som vill hjälpa i bästa fall bara har tillgång till en bråkdel av sin potential och i sämsta fall projicerar egna bekymmer och skadar den de försöker hjälpa.

Gå dit energin är som starkast

Vår största potential att läka och växa finns ofta i det som vi mest aktivt förträngt och där vi är som mest rädda för att titta. Där ligger det som begränsar oss mest och också det som styr oss undermedvetet.

Men det finns en anledning till att vi inte redan varit där och rotat, nämligen att det skrämmer livet ur oss. Därför distraherar vi oss gärna med att fokusera på trivialiteter, symptom och sådant som vi redan har löst.

Ursprungsbekymret i periferin

Låt säga att en person har känslan av att ha varit utsatt för ett övergrepp vid unga år men att blotta möjligheten att det faktiskt hänt fått den att lägga locket på. Det kan vara lockande att tro att den där isolerade känslan snällt ligger där under locket utan att påverka någonting annat men så beter sig inte sådana känslor.

Istället ligger de i periferin, dit vi inte vågar titta, och påverkar våra liv i stort och smått. Det är exempelvis rimligt att en sådan känsla kan återspeglas i en generell otrygghet och oro, svårigheter att knyta an till eller lita på någon, en rubbad självbild, självskadebeteende och missbruk. Genom att inte möta känslan har personen inte bara sparat ursprungsbekymret utan har sedan staplat många andra bekymmer ovanpå det. Och så kommer personen att fortsätta att göra.

När personen förmår lösa ursprungsbekymret kommer den att lösa många andra problem varav många förmodligen verkar fullkomligt orelaterade.

Vad händer när vi konfronterar obehaget?

Den allra vanligaste reaktionen när vi möter det som skrämmer oss mest är att luften går ur spöket. Så länge vi inte vågar titta på något så växer dess läskighet och antar ofta helt orimliga proportioner. När vi istället tittar intensivt på det så skalas fantasifostret bort och kvar blir det som är, vilket i sin tur brukar vara mycket lättare att hantera.

Mycket blir löst redan där, när personen undersöker känslan och kommer underfund med att reaktionen är överdriven eller rent av obefogad. I de fall som det faktiskt finns något av substans att ta sig an så får personen veta det och kommer förmodligen samtidigt underfund med hur den ska gå vidare.

Den som finner något av substans och sedan flyr riskerar istället att återtraumatisera sig. Därför bör man bara konfrontera obehaget om man är uppriktig i sin intention att ta hand om det som kommer upp. Det gäller oavsett om man arbetar med en terapeut, meditation eller enteogener.

Smärta och lidande

Livet innehåller smärta. Det är oundvikligt.

Hur vi väljer att möta smärtan och vad vi gör av den är däremot vårt eget val. Det är lätt att tro att lidande är en naturlig följd av smärta men det är det inte. Smärtan är ofta oundviklig men lidandet väljer vi.

När vi förmår skilja på de två blir smärtan i regel lättare att uthärda. Behöver vi möta något som är smärtsamt är det alltså bra om vi först kan koppla loss lidandet eftersom vår smärttröskel höjs avsevärt när vi inte distraheras av lidandet.

Det största hindret

Det är vanligt att människor söker anledningen till varför de inte lyckas, läker eller växer utanför sig själva. Mina föräldrar var elaka, lärarna korkade, lagarna diskriminerande och systemet riggat. När vi befinner oss i sådana tankegångar så intalar vi oss att i princip vad som helst förutom vi själva skjutit oss i sank.

Sanningen är att jag är mitt största hinder. Oavsett vad som händer omkring mig så är det mitt val hur jag hanterar det och allt det som jag uppfattar som negativt kan omvandlas till det motsatta.

Ofta är det enda som behövs att jag kliver ur vägen för mig själv.

Alltid en ny chans

Du får så många försök som du behöver för att lära dig läxan. Det betyder inte nödvändigtvis att samma person kommer att ge dig en ny chans eller att du ens får det i samma liv men det kommer alltid att öppnas nya dörrar för dig.

Jag har ibland stött på invändningen att ett oändligt antal chanser borde göra personen mindre motiverad att ta itu med läxan. Inledningsvis kan det vara så men samtidigt har jag funnit åtminstone två saker som alltid knuffar på. Det första är att läxan blir skarpare och mer smärtsam för var gång vilket efter ett tag inte går att ignorera. Det andra är att det är tråkigt att brottas med samma utmaning under lång tid.

Depression som genombrott

Genombrott i livet föranleds ofta av eller går hand i hand med svåra tillstånd. Å ena sidan är vi redo att gå vidare men å andra sidan håller vi oss kvar i det som var vilket skapar obalans och slitningar. Det som ter sig som ett sammanbrott kan alltså i själva verket vara ett genombrott som är på väg att ske. Efter genombrottet återföds eller vaknar människan med ett högre medvetande.

Depression beskrivs sällan i positiva ordalag men det är ett tillstånd som bär på möjligheter som ofta ligger bortom vad vi kan föreställa oss. Vår kris uppstår av en anledning och det är inte för att bryta ner oss utan för att ge oss möjlighet att växa.

Övning: Mina tio mest betydelsefulla livshändelser

Gör en lista över de tio mest betydelsefulla händelserna i ditt liv; händelserna som format dig till den du är idag.

1. Du kommer snart att märka
2. att det ofta inte är dina gladaste stunder,
3. stunderna då du känt dig lycklig
4. och tillfreds med livet
5. som öppnat dörrar till din potential
6. och gett dig möjlighet att växa.
7. Ofta är det istället motgångar,
8. traumatiska händelser och svårigheter
9. som avslöjar värdefulla insikter
10. och blottar din kapacitet.

Psykos

Ett tillstånd som är närbesläktat och ofta överlappande med trauma är psykos. Ordet psykos kommer från grekiskans psȳchē som betyder ’själ’ eller ’liv’ och -osis som kan översättas som ’abnormalt tillstånd’.

När jag pratar om psykos så menar jag ett tillstånd där en person:
• tappat greppet om sig själv eller verkligheten, på grund av att den
• varit med om en svår upplevelse eller kommit underfund med något jobbigt
• som den inte har haft verktyg, vilja eller mod att hantera.

Personens mentala funktioner har gått i baklås eftersom den inte kunnat eller velat hantera situationen på ett bättre sätt. Det är i det läget vanligt att exempelvis fastna i tankar, drabbas av vanföreställningar och att ens funktioner blir drastiskt nedsatta.

Vanliga psykoser

De flesta psykoser är kortvariga och övergående. En person är med om en traumatisk situation som får den att förlora fotfästet men återfår det inom timmar eller dagar. Under den tiden har personen funnit ett sätt att acceptera eller åtminstone hantera situationen så att den inte ska gå upp i limningen.

Vid en långvarig psykos har personen fastnat i tillståndet eftersom den inte kan eller är ovillig att göra det som är nödvändigt för att komma vidare. Det kan exempelvis vara att personen inte hittat ett sätt att hantera situationen, fastnar i gamla vanor och sammanhang, är alltför bekväm för att ta sig vidare eller är rädd för utmaningen.

En psykos kan utlösas av vilken traumatisk upplevelse som helst som personen inte är mentalt förmögen att hantera. Den allra vanligaste utlösande faktorn är att personen förlorar en betydelsefull relation. Det kan exempelvis vara att någon närstående dör, en överraskande skilsmässa eller att en familjemedlem bryter kontakten med en.

En annan utlösande orsak kan vara att man kommit åt minnen eller blottlagt beteenden hos sig själv som man inte vill kännas vid. Psykosen blir då en form av självförsvar inför något som man inte kan eller vill hantera. Jag har inga belägg men en misstanke om att en del så kallade drogutlösta psykoser i själva verket är sådana. Personen har under påverkan kommit åt något som den desperat försökt förtränga. När personen konfronteras med det den försökt förtränga vägrar den arbeta med eller ens kännas vid det varpå personen går i baklås.

Är det dåligt att få en psykos?

Psykosen är ett sammanbrott inför något som vi är ovilliga eller oförmögna att lösa. Problemet är inte psykosen utan vår ovilja eller oförmåga att konfrontera, acceptera och lösa det underliggande bekymret.

En psykos må kännas eländig men som väckarklocka kan den vara bra. Så länge livet känns hanterbart är incitamentet att lösa ett begravt bekymmer litet men vid ett akut sammanbrott ställs vi öga mot öga med uppgiften att läka och växa. Sådana sammanbrott rymmer en oerhörd utvecklingspotential som vi har all anledning att vara tacksamma för.