ANDEVÄRLDEN

Berättelsen om Ismael och Liv

Det var en kall höstdag när min dåvarande flickvän och jag besökte den ensligt belägna retreatgården som vi fått erbjudande om att ta hand om över vintern. Ägaren tog oss på en rundtur av platsen och det började skymma när vi åter styrde stegen mot värmen.
– Det står någon där nere, sa min flickvän och pekade mot ett buskage bakom huset.
Jag ansträngde mig men kunde inte se annat än växtlighet så jag avfärdade det.
– Jo, det verkar vara en man, insisterade hon utan att för den delen verka särskilt brydd över det.

En dryg månad senare flyttade vi in tillsammans med tre vänner. Det tog inte mer än ett par dagar innan två av dem kom till mig och berättade att de kände en vresig mans närvaro bakom huset. I sin ungdom hade en av dem använt anden i glaset för att prata med andar så vi bestämde oss för att se om vi kunde få kontakt den vägen.

Vi ritade upp en bräda med bokstäver, värmde ett glas, la våra fingrar på det och frågade om det var någon där. Omedelbart fick vi stark kontakt med två själar som berättade att de satt fast i den gamla jordkällaren bakom huset. En tredje själ, den vresige mannen, höll omedvetet kvar dem.

Under loppet av flera nätter klarnade bilden av vad som hänt. I huset bodde en gång i tiden en man, hans fru, deras son och en dräng. Frun dog i barnsäng varpå mannen blev arg, bitter och anklagade Gud för smärtan och saknaden. Hans grepp om verkligheten halkade. Några år senare var han ute och arbetade i skogen medan sonen och drängen reparerade taket till jordkällaren. När taket började ge vika ropade sonen efter pappan som snabbt kom springande. De begravdes alla tre i jordkällaren och dog. Mannen förstod inte att han var död utan vandrade runt vid huset och letade förtvivlat efter sin fru. I sin okontaktbarhet låste han de bägge andra själarna vid platsen.

Vi fick aldrig direktkontakt med mannen men däremot med hans fru som gått vidare till andra sidan. Hon bad oss att gå till ett gammalt altare på gården med ett kors och be till Gud att ta emot själarna som satt fast. Jag är inte kristen men insåg att vi behövde arbeta utifrån den tro som andarna hade, inte vår egen. Så kom det sig att vi pulsade ut i vintermörkret med ett hastigt hopsnickrat kors och några ljus för att be till något jag aldrig tidigare bett till.

Efter att tafatt ha mumlat till Gud i några minuter kände vi plötsligt en väldig närvaro som fick håren att resa sig.
– Kände ni också det där, frågade vi upphetsat varandra.
För att förstå vad som precis hänt tog vi oss in och satte oss åter vid brädan. Där fick vi kontakt med ärkeängeln Ismael som färdas genom kors och hjälper själar över till andra sidan. Hans energi var en helt annan än vad vi vant oss vid. Ismaels kraftfulla energi fyllde hela rummet och glaset sköt fram över brädan med tydliga instruktioner till oss.
– Imorgon bitti ska ni åka till kyrkan i Sankt Olof. Där ska ni be till Gud att ta emot själarna. Jag tar med dem dit och för dem sedan vidare därifrån.
– Men kyrkan är kanske inte öppen, invände jag.
– Det kommer den att vara, svarade Ismael. Ring dem på morgonen så öppnar de.

Nästa morgon ringde jag kyrkoförvaltningen. Egentligen höll kyrkan stängt vintertid men av en händelse var det en vaktmästare på plats. Han skulle öppna åt oss.

Vi åkte till kyrkan där vi följde Ismaels instruktioner och bad för själarna. Efter en stund kände vi en väldig lättnad.
– Nu är det nog klart, sa vi till varandra och åkte hem.
På gården kändes det som att platsen hade andats ut. För att försäkra oss om arbetet var slutfört tog vi åter kontakt med Ismael som bekräftade att själarna vandrat vidare.
– Det finns fortfarande ett avtryck kvar på platsen men det kommer att lätta helt inom några veckor, förklarade han.

För att avrunda samtalet frågade jag Ismael om han hade något mer att säga oss.
– Ja, svarade han. Sara, mamma. Och Daniel, pappa.
En rysning gick genom mig. Vi hade ju inga planer på att bli föräldrar än. Sedan sa Ismael:
– Vill ni prata med henne? Hon är här nu.

Där började samtalet med Liv, vår blivande dotter.

● ● ●

Där den här berättelsen tog sin början hade jag ingen uppfattning om en andevärld. Jag hade aldrig haft sådana upplevelser och det var inte heller något jag sökte efter eller ens ägnade en tanke.

Men som snabbt blev tydligt för mig den vintern finns det andra verkligheter än den materiella som vi till vardags upplever. Där finns det andar, änglar, spöken och allsköns hyss. Utöver det är livet som vi lever just nu bara ett bland många som vi har levt och våra själar möts på nytt i mänsklig skepnad i liv efter liv.

Dessa andra verkligheter är inte mindre verkliga, bara annorlunda jämfört med vad vi är vana vid. Här finns knutar att lösa, hjälp att få men också faror att lura.

Kunskapens fragmentariska natur

Precis som jag inte undersökt världens alla hörn och därför omöjligtvis kan ha en heltäckande förståelse av världens beskaffenhet inbillar jag mig inte att ha en heltäckande förståelse av andevärlden och dess invånare. Jag har enbart de fragment som mina egna upplevelser försett mig med. Därtill befinner jag mig just nu i en mänsklig upplevelse vilket ytterligare begränsar min förmåga att förstå en del koncept. För mig är exempelvis upplevelsen av tid högst verklig och därför svår att skilja mig ifrån. När jag får till mig information om exempelvis tid som skiljer sig från hur jag upplever den ligger den utanför min förståelse. Medan det ibland kan vara lockande att intellektuellt försöka begripa något obegripligt så finner jag det sällan särskilt givande. Därför har jag istället valt att acceptera att min mänskliga upplevelse begränsar min förståelse och att min förståelse av andevärlden är just fragmentarisk.

Detsamma kan naturligtvis sägas om allt som jag tar upp i den här boken och om alla människor och alla försök att förstå vår omvärld. All vår kunskap är fragmentarisk.

Jag har hört en del teorier där andevärlden delas upp och kategoriseras i dimensioner och på andra sätt men kan själv inte säga mycket om det eftersom jag inte haft den upplevelsen. För mig räcker det oftast att kort och gott kalla det för andevärlden, som motpol till den materiella världen som vi vanligtvis rör oss i.

Kontakter med andevärlden

Det finns många bra anledningar till att ta kontakt med andevärlden men också många att låta bli. Som jag redan skrivit finns där hjälp att få och knutar att lösa men där finns också sådant som skrämmer och förvirrar människor. Andevärlden befolkas av en mängd olika slags entiteter och de har ofta sina egna agendor. En överväldigande majoritet av de kontakter jag haft har varit trevliga, hjälpsamma och lärorika men jag har också mött sådana som varit påflugna, manipulativa eller rent elaka.

Överlag tycker jag att det varnas för mycket för farorna vid andekontakter och att de som utfärdar varningarna generellt sett verkar okunniga. Med rätt inställning och förberedelse upplever jag riskerna som försumbara. I samma andetag tycker jag emellertid att det är på sin plats att säga att det kan bli obehagligt och få konsekvenser om man sköter sådana kontakter dåligt, vilket såklart gäller det mesta som vi tar oss för här i livet.

Respektfull

Man bör närma sig andevärlden med respekt. Det passar sig exempelvis illa att vid sådana kontakter vara full, ställa tramsiga frågor eller göra en lek av det. Var respektfull och seriös men för den delen inte humorbefriad.

Vissa gör ceremoni av andekontakter och respekten kan återspeglas i denna men respekt bör inte förväxlas med ceremoni eller tradition. Att vara respektfull innebär att ha goda avsikter, att avsätta tid, vara villig att arbeta med det som dyker upp, att vara följsam och möta anden som den är. Att göra arbetet som kommer med kontakten och integrera insikter i sitt liv är också sätt att visa respekt.

Rädsla

Rädsla attraherar det man är rädd för och är en ingång för allehanda märkliga energier att leka med en. Rädslan bjuder in osäkerhet så att man står ostadig i kontakten och kan skrämmas eller triggas att göra saker som man inte borde. Det är också ett tillstånd där många blir lättare att lura eftersom de har svårare att uppfatta saker som de verkligen är.

Bjud inte in kontakter som du inte vill ha. Om du är rädd för andekontakter, tycker att sådant är läskigt eller oroar dig för att dra på dig negativa energier – säg nej om du blir kontaktad av andar eller inbjuden till seans. Och om du känner någon som du vet är rädd – bjud inte in den personen till att kontakta andevärlden.

Våra begränsningar

Varje existens innebär också begränsningar. Som människa är det exempelvis självklart att förhålla sig till linjärt uppfattad tid. En själ har en helt annan uppfattning om tid, om ens någon. Frågor som rör en strikt mänsklig upplevelse kan falla platt eftersom vi har så pass väsensskilda upplevelser att de inte går att jämföra. Ställ istället sådana frågor till en klok människa.

Det är också möjligt att få svar som inte tar med den mänskliga upplevelsen och konsekvenser i vår existens i beräkningarna. Ett råd från andevärlden kan vara rakt igenom gott och sant men trots det vara olämpligt i sammanhanget som vi befinner oss i. Filtrera alltid svaret genom dig själv för att se om det är sant och relevant för dig där du befinner dig just nu.

Hjälp från andevärlden

En vanlig anledning till att vända sig till andevärlden är för att få stöd eller vägledning. Det finns många hjälpsamma krafter som både kan och vill bistå oss på olika sätt. Det kan exempelvis vara att:
• genom bön få hjälp eller finna tröst i en besvärlig situation
• kalla på guider för vägledning
• kanalisera för att veta att någon som gått bort har det bra
• prata med älvor för att trädgårdsarbetet ska gå smidigt
• be en ärkeängel om hjälp att avlägsna en parasiterande energi eller ett sjukdomstillstånd

Uppdrag från andevärlden

I andra fall är det vi som finns här för att hjälpa de i andevärlden. Det mest uppenbara exemplet på det är när vi hjälper själar att vandra vidare. En människa som dör men som inte förstår att den är död fastnar. Den är ett spöke. Med vår hjälp kan den komma loss och lotsas vidare till den andra sidan. Ett annat exempel är andar som vill manifesteras i vår värld, antingen i fysisk form såsom ett barn eller genom inflytande i våra liv. I det sistnämnda fallet bör man dock vara på sin vakt då det inte är självklart att allt sådant inflytande är gott.

Att en ande eller själ ber om vår hjälp betyder inte att vi måste. Det är ingalunda självklart att hjälpa alla sådana kontakter. En del kan vara destruktiva och förvirrande för oss medan andra kan vara hopplösa fall. Fokusera på de kontakter som är meningsfulla och där det finns en reell möjlighet att hjälpa utan att vara självutplånande.

Berättelsen om Valter och våra intuitiva sinnen

I ett och ett halvt års tid inbillade jag mig att jag inte kunde kanalisera för jag kunde då rakt inte se eller höra några budskap från andra sidan. När vi först hade börjat var jag den ständige sekreteraren och oftast också frågeställaren. Den huvudsakliga kanalen var däremot min tidigare flickvän som hade särskilt lätt för att ta emot budskap både genom att se och höra.

Men så en natt satt jag och mediterade i ett främmande hus när jag plötsligt kände en vattnig närvaro vid mig. Jag försökte varken höra eller se utan gick istället in i känslan. Jag kände hur jag flöt livlös i en tjärn. Min kropp var en ung pojkes, kanske bara sex eller sju år gammal.

I det läget kunde jag sedan koppla på andra sinnen och jag fick se landskapet omkring oss. Där fanns inga asfalterade vägar och en häst och vagn körde förbi. Gissningsvis 17-1800-tal. Och jag fick höra hans namn. Valter. Han satt fast och hade gjort så sedan dagen då han drunknat i tjärnen.

Jag lovade honom att komma tillbaka och befria honom vilket jag också gjorde under en ceremoni två månader senare.

Det dominanta sinnet

Vi har vanligtvis ett eller två intuitiva sinnen som är starkare eller mer utvecklade än de andra. De är våra dominanta sinnen och också de vi åtminstone inledningsvis behöver använda i vår kontakt med andevärlden. Det är annars lätt hänt att vi missar att vi faktiskt har kontakt. Om jag helt fokuserar på att försöka se någonting så lägger jag förmodligen inte märke till att någon knackar mig på axeln eller viskar i mitt öra.

Jag har träffat många som liksom jag inbillat sig att de helt enkelt inte kan men där det istället visat sig att de fokuserat på fel sinne. Det är idag vanligt att vi i vägledda meditationer och regressioner fokuserar på det vi förväntas se och ibland vad vi förväntas höra. Men den som behöver känna först kan då helt missa kontakten.

När kontakten är upprättad via det dominanta sinnet kan man därefter ibland koppla på andra sinnen.

Vi får ibland en ledtråd till vilket sinne som är vårt dominanta genom hur vi beskriver vår upplevelse av omvärlden. Den som känner säger ofta ”jag känner” medan den som ser ofta istället säger ”jag ser”.

Våra intuitiva sinnen

Att se. Att ha förmågan att se kallas klarsynthet eller klärvoajans (eng. clairvoyance). Den som har det som sitt dominanta intuitiva sinne har ofta lätt för att se vägledda meditationer, drömma tydliga drömmar, uppfatta bilder som andevärlden förmedlar eller rent av se auror, energier eller väsen.

Att höra. Att ha förmågan att höra kallas kläraudians (eng. clairaudience). Den som har förmågan att höra kan exempelvis ibland höra andras tankar, få till sig budskap genom att de bara dyker upp i huvudet eller höra vad som sägs i en dröm. I kontakt med andevärlden kan den höra och prata med andar och kontakter kan inledas med en klar ton i örat.

Att känna. Att ha förmågan att känna kallas på engelska clairsentience och den som har den förmågan plockar lätt upp andras känslor och sinnestillstånd, rörs lätt av andras berättelser och har lätt för att känna empati. I kontakt med andevärlden är det lätt att känna om det finns aktivitet på en plats eller plocka upp en andes upplevelse av en situation. Hit sorteras ofta också sinnena smak och lukt.

Att tänka klart. Att ha en väl utvecklad magkänsla och lätt kunna skilja på sant och falskt även när man inte rimligtvis borde kunna veta kallas på engelska claircognizans. Den som har det plockar ofta upp vad som är sant eller falskt i en situation, snappar till synes från ingenstans upp kreativa lösningar och får utan ansträngning till sig svar på frågor som den har. I kontakt med andevärlden genomskådar en sådan person lätt en ande som luras eller får till sig färdigformulerade budskap eller övningar från sina hjälpare. Den har ofta också lätt att hitta på, göra om eller skräddarsy övningar för att passa olika människor.

Övning: Undersök dina sinnen

Jag upprättar vanligtvis kontakt genom att först försätta mig i ett meditativt tillstånd och därefter koppla på mitt dominanta sinne, i mitt fall känseln. När kontakten är upprättad kan jag sedan koppla på de andra sinnena men det blir då nästan alltid en blandning av sinnen där känsel finns med. Med andra ord ser/känner jag då exempelvis oftare än att enbart se.

● ● ●

1. Hitta en vägledd meditation där den som vägleder ber dig se saker framför dig eller beskriver saker som att du borde se dem.

2. Undersök sedan meditationen genom att istället närma dig den med dina andra sinnen. Om du exempelvis ombeds att se ett träd så försök istället känna det, förnimma platsens doft, höra vinden i trädets grenar eller känna smaken av andetaget när du är där eller föreställ dig rent av att du tar en tugga av trädet.

3. När du provat olika sinnen och hittat förnimmelser kopplat till någon av dem, gå då till sinnet som var som starkast. Gå till fullo in i det sinnet och se sedan om du kan koppla på ytterligare sinnen som förstärker det första.

Om du exempelvis har en tydlig doftsensation av platsen och trädet, se då om du kan koppla på seendet genom att gå genom doften. Var öppen för bilden så som den kommer utan föreställningar om hur den ska vara. Det kan exempelvis vara att du snarare ser doften eller att doften mynnar ut i en vag bild.

Prova på så sätt olika kombinationer för att undersöka vad du får tillgång till.

Att skapa goda förutsättningar

När vi vill få kontakt med andevärlden finns det mycket vi kan göra för att underlätta och ge plats för en bra upplevelse. Det jag beskriver här är att skapa en trygg idealsituation för en nybörjare att ta kontakt. Den som är erfaren har förhoppningsvis verktyg för att hantera situationer som inte är optimala.

Plats

Välj plats med omsorg då den kan ha stor inverkan på kontakten. Det är generellt lättare att få kontakt i en avskild trygg miljö utan störningar och distraktioner. Jag upplever att det är lättare att få kontakt på landet än i stan eftersom det i stan finns så mycket information i omlopp. Atmosfären där är såpass tät med reklam, trafikljud, trådlösa nätverk och människors tankar och förehavanden att det blir svårare att få till en bra uppkoppling.

Om intentionen inte är att arbeta med det som tidigare hänt på en plats så är det också bra att välja en plats där det inte inträffat något större trauma, där tiden inte är ur led eller märkliga energier hänger kvar.

För att ge kontakten de bästa förutsättningarna kan det också vara bra att på förhand rena platsen och oss själva.

Människor

Beroende på intentionen kan man vilja ta kontakt tillsammans med andra. Det kan vara en givande social aktivitet men ger också mer energi till uppkopplingen vilket gör det lättare att nå fram. Vill du vara flera är det dock viktigt att tänka igenom vem du vill bjuda in eftersom det kan ha en avgörande betydelse för kontakten. En bra deltagare är i regel den som är förhåller sig öppen eller nyfiken till andevärlden, känner sig trygg och närmar sig upplevelsen respektfullt och seriöst.

Undvik deltagare som inte vill ha kontakt med andevärlden, är rädda, oseriösa, respektlösa eller känner behov av att berusa sig inför kontakten. Ett glas vin eller fem går inte bra ihop med att skapa en trygg kontakt. Undvik också deltagare som inte står stadigt, som mår dåligt och saknar en genuin vilja att möta sina bekymmer.

Det är värt att notera att en del av det som i modern medicin betraktas som psykiska sjukdomar i ett shamanskt sammanhang snarare betraktas som parasitsjukdomar där personen är besatt av en inkräktande entitet från andevärlden. Sådana entiteter kan i olyckliga fall få utrymme att leka med och förvirra deltagarna eller rent av öppna upp för fler parasiter. Det kan förvärra sjukdomen genom att personen hamnar än mer i dess våld eller rent av smitta. Jag går senare i kapitlet igenom hur sådana kan avlägsnas men här är det en trygg idealsituation för andekontakter som beskrivs och då är det ofta inte lämpligt att ha med någon som bär på en utåtagerande parasit.

Andehjälpare

Om du arbetar med andehjälpare kan det vara till stor hjälp att inkludera dem vid andekontakter. De kan bland annat hjälpa en att hitta de kontakter man söker men också hålla oönskade sådana borta.

Bjud enbart in de andekontakter som du vill ha. Skulle du få kontakt med något som du inte vill ha kontakt med, säg tydligt nej och avsluta kontakten.

Den avgörande faktorn – du själv

Precis som i samtalet med en medmänniska så är kontakten med andevärlden i stora delar en återspegling av var du själv befinner dig. Den som har god självkännedom, är modig, trygg och vet att skilja klokskap från dumhet har betydligt lättare att få till ett givande samtal än den som är svajig, osäker och lättlurad. Här är några egenskaper och färdigheter som jag upplever är betydelsefulla i kontakt med andevärlden.

Stå stadigt. Var i kontakt med dig själv, vet vad som är sant för dig och vad du vill. Den som är osäker på sig själv är lättmanipulerad och lockas därför lättare på villospår.

Var modig. Det är när vi vågar rota runt i saker, möta det som oroar oss, utforska och ställa frågor som vi får möjlighet att läka och växa. Att ge efter för rädslan lägger tvärt om locket på och hindrar vår utveckling eftersom vi försöker undvika att se det vi skulle behöva se. Dessutom attraherar rädslan upplevelser som är obehagliga för oss. Den blir en negativt laddad affirmation som öppnar dörren för det vi försöker undvika vilket är en dålig ingång för andekontakter. Mod är inte motsatsen till rädsla utan hur vi möter den. Att vara modig är att våga möta rädslan.

Ha tillit. Ett hinder för många är att de tvivlar på sina upplevelser och börjar ifrågasätta det de är med om under tiden som de är med om det. I det tillståndet blandas kontakten med en pågående analys av densamma vilket gör att kontakten blir lidande. För att undvika detta kan man komma överens med sig själv om att lägga analys och tvivel åt sidan en stund för att enbart ägna sig åt upplevelsen. Efter upplevelsen kan det däremot vara klokt att ifrågasätta sin upplevelse, om det fortfarande känns relevant då.

Att lyssna. Att känna sitt dominanta intuitiva sinne är en förutsättning för att kunna föra ett vettigt samtal. Den som inte vet på vilket sätt den ska lyssna efter svar hör i många fall ingenting alls. Många som tror sig inte kunna få kontakt med andevärlden vet helt enkelt inte med vilket sinne de ska ta emot informationen.

Det är viktigt också att kunna skilja på sanning och strunt. Den som inte kan skilja på dem kan bli medlockad på allsköns dumheter.

Att fråga. Den som vill ha ett vettigt svar gör gott i att ställa en klok fråga. Att ställa bra frågor är en färdighet som kan övas upp. Vilka frågor ska man då inte ställa? Kort och gott de man inte vill ha svaret på.

Filtrera och tolka information. Anden du pratar med är inte utan egenintresse utan har också en agenda, även om den är välvillig. Därför är det viktigt att kunna filtrera det den säger genom det som är sant för dig och som du vill. Svaren du får är också ett uttryck för den verklighet som anden förhåller sig till. Det är inte säkert att det kan tillämpas rakt av i vår materiella verklighet utan det kan i många fall behöva översättas.

Känn dina egna styrkor och svagheter. För att plocka ner och tillgodogöra sig informationen från andevärlden behöver man vara stark inom alla delar jag nämnt ovan och mer därtill. Det är dock vanligt att någon är stark inom något och svag inom något annat. Jag har särskilt reflekterat över det när jag träffat människor som är starka på att ta emot budskap men som sedan vacklar i sin tolkning eller inte kan skilja sanning från strunt. Att man kan höra andevärlden betyder inte att man förstår eller kan översätta det som sägs. Den distinktionen är viktig att förstå eftersom den som plockar ner budskap utan urskiljnings- och tolkningsförmåga kan ställa till mycket bekymmer för sig själv och andra. Om man har svaga sidor är det viktigt att arbeta med någon som kompletterar en.

Symboler, ceremonier och verktyg

Det är vanligt att människor som söker kontakt med andevärlden använder sig av symboler, ceremonier och fysiska verktyg för att på olika sätt hjälpa i den kontakten. Mycket fungerar, annat är inbillning medan en del snarare är distraktion. Visst kan vi framgångsrikt använda symboler och annat men låt dem inte skymma den egna förmågan. Den är själva kärnan i kontakten och finns inte den så är resten bara krimskrams.

Anden i glaset

Jag introducerades till andevärlden med verktyget Anden i glaset eller Ouija som en snarlik variant också kallas. Det är ett verktyg som jag använt flitigt men nuförtiden sköter jag sådana kontakter på andra sätt. Jag tycker dock fortfarande att Anden i glaset har många förtjänster. Framförallt är det ett bra verktyg för nybörjare.

Upplägget är enkelt. I dess enklaste utformning är det ett papper med alfabetets alla bokstäver i cirklar, siffrorna 0 till 9, en ja-cirkel, en nej-cirkel och en start-cirkel. Jag kallar det ibland också för bräda. Ett glas värms upp över ett ljus, ställs upp-och-ner på start-cirkeln, deltagarna lägger varsitt finger på det och bjuder därefter in till kontakt. Är kontakten tillräckligt stark kommer andarna att bokstavera ut svar genom att glaset rör sig över brädan och stannar vid specifika bokstäver.

Ett verktyg för andekontakter

Anden i glaset är ett genuint verktyg för andekontakter. Jag har hört och läst många varningar kring Anden i glaset men de brukar inte handla om verktyget i sig. Istället handlar de om att andevärlden på något sätt är farlig och att oerfarna människor (om ens några) inte bör kontakta den. I min mening är sådana varningar ofta överdrivna och framhålls ihärdigast av de som vet minst. Med rätt inställning och förberedelse är riskerna små.

Brädan, hur utsmyckat och magiskt det än må tyckas vara, är till syvende och sist ett verktyg. Som alla verktyg så har det styrkor och svagheter, det har förtjänster och begränsningar. Verktyget i sig är varken ont eller gott. Det bara är. Vår användning av den kan däremot vara ond eller god, respektfull eller respektlös, kärleksfull eller kärleksbefriad. Välj att ha en god intention och att göra gott.

Eftersträvar man inte genuina andekontakter bör man inte befatta sig med verktyget.

Några fördelar

• Lätt att förstå och ta till sig. Det krävs inga förkunskaper utan de flesta kan vara med efter en kort introduktion.

• Pedagogiskt. Många når en annan förståelse när de själva är delaktiga i kanaliseringen. Anden i glaset är ett bra verktyg för att öva upp sin förmåga att kanalisera även på andra sätt.

• Inkluderande gruppaktivitet. Alla kan delta och bidra. Jämfört med exempelvis en gruppseans så blir det mindre fokus på en person och mer på gruppen. Det passar sig bra tillsammans med vänner.

Några nackdelar

• Busenkelt. Enkelheten gör att i princip vem som helst kan skapa och hantera verktyget, även de som inte borde.

• Långsamt. Andra sätt att kanalisera är betydligt snabbare men kan samtidigt vara mindre pedagogiska, inkluderande och kräver att någon har en särskild begåvning. Informationsmängden som kommer genom att glaset bokstaverar ut det är begränsad men det är vanligt att det kommer mer via andra kanaler vid sidan om.

• Fungerar inte för människor som är avstängda. Människor som är avstängda är i regel inte intresserade av att vara med men är de det så yttrar det sig i regel som att det blir svårt att få glaset att röra sig. Det kan rent av upplevas som fastklistrat på brädan.

Olika roller vid Anden i glaset

Anden i glaset är i regel något som görs med flera deltagare. Tre till sju deltagare kan vara lagom och när man är flera kan det vara bra att veta vem som gör vad. Nedan presenteras några vanliga roller där flera kan axlas av samma person.

Kanal. Om någon eller några i gruppen är mer mediala så verkar energin huvudsakligen röra sig genom dem och de kan då ibland ge mer information än den som presenteras genom brädan.

Ledare. Det är till nytta att ha någon som är duktig på att hålla samman gruppen och få alla att arbeta i samma riktning. Samma sak kan uppnås genom att innan kanaliseringen prata ihop sig om vad man är ute efter och vad man inte gör.

Frågeställare. Det är bra att skicka frågorna genom en person så att man inte frågar i mun på varandra. Man kan välja en frågeställare eller bytas om att vara det.

Sekreterare. Det är ofta uppskattat att skriva ner svaren man får. Utse en person att föra anteckningar.

Deltagare. Ibland kan det vara skönt att enbart få vara deltagare och inget mer. Det kan exempelvis vara när man är den som får ta emot en kontakt från någon närstående, om man är nybörjare och inte förmår hålla flera roller samtidigt eller om man är gäst i sammanhanget.

Gatekeeper på andra sidan

När vi öppnar upp för andekontakter så attraherar det i första hand de andar som står oss nära på olika sätt. Det kan exempelvis vara avlidna närstående, guider eller någon som sitter fast på platsen som vi befinner oss på. Men det attraherar i många fall också andra nyfikna andar varav några kan vara riktigt intressanta och andra rent av kan ha ont uppsåt. Vanligtvis är den första gruppen, de som står oss nära, så pass angelägna att få kontakt att de andra inte får utrymme. I det fallet är situationen oproblematisk. Men när vi redan klarat av de samtalen eller när någon av de andra bufflar sig fram kan det vara på sin plats med en gatekeeper.

När jag först fick gatekeeper-funktionen beskriven för mig liknades den vid en personlig sekreterare eller reception vars uppgift det är att bringa ordning i väntrummet. Den håller undan oönskade och buffliga andar, släpper fram de som har gott uppsåt eller letar rätt på en specifik kontakt som gruppen efterfrågar. Precis som i ett vanligt väntrum så beror skyddet som gatekeepern kan ge dels på dess egen kraft och dels på hur bångstyriga andarna som försöker ta sig fram är.

Skulle er gatekeeper falla till föga är det upp till er att avhysa eventuella inkräktare exempelvis med ett ordentligt fuck off. Ge dem inte lillfingret och förhandla inte utan släng dörren i ansiktet på dem genom att tydligt säga att kontakten är oönskad och därefter bryta den genom att vända på glaset. Med en bra gatekeeper händer sådant dock ytterst sällan.

En gatekeeper är vanligtvis en hjälpande ande som man har en stark relation till. Det kan vara en guide, en släkting eller liknande som har ett intresse av att hjälpa och skydda en.

Att bjuda in

Det är viktigt att tänka på hur man uttrycker sig när man bjuder in. Om man öppnar upp och frågar ”Är det någon där?” så kommer NÅGON att svara. Genom att vara specifik i vilka man bjuder in kan man undvika obehagliga upplevelser med andar som man inte vill ha kontakt med. Ibland vet man en specifik ande som man skulle vilja prata med men man kan också fråga mer generellt, såsom ”Finns det någon här som hör till mig?”.

En kort guide till hur man praktiskt går tillväga

• Landa in. Det kan vara gynnsamt för gruppen och situationen att först komma till ro och finna sitt fokus. Det kan exempelvis göras med en kort inlandning, andningsövningar, en stunds tystnad, en meditation, att rena platsen med en örtblandning eller att prata om sina intentioner med sessionen över en kopp te.

• Säkra brädan. Rengör ytan där brädan ska ligga. Smulor och liknande under den kan få glaset att välta. Lägg brädan så att alla kan se den och kommer åt att ha åtminstone ett finger på glaset. Säkra brädan i underlaget så att den inte halkar omkring. Det kan exempelvis göras med tejp, häftmassa eller genom att lägga pappret på ett gummiunderlägg.

• Att börja. Tänd ett stearinljus, håll glaset upp och ner och värm upp det över lågan. Rotera glaset över lågan och låt lågan slicka insidan av glaset. Ställ sedan glaset upp-och-ner på startcirkeln och lägg varsitt finger lätt på glaset. Låt den som ni kommit överens om ska föra talan att bjuda in den första kontakten.

• Att prata. Ett samtal börjar vanligtvis med att man ber anden presentera sig. Därefter kan den som för samtalet från denna sidan ställa andra frågor. Om kontakten är tillräckligt stark kommer glaset att röra sig över cirklarna med bokstäver och stanna till vid olika cirklar för att bokstavera ut svar.

När ett svar bokstaverats klart ställer sig glaset åter på startcirkeln. Om någon i gruppen är mer medial kan det hända att det kommer ytterligare information genom denna bredvid svaret på brädan. Med tid och övning kommer de flesta som kanaliserar med bräda förmodligen att öva upp sin mediala förmåga så att de redan vid de första bokstäverna av ett svar intuitivt vet vad som kommer. När de därtill hittar sitt dominanta intuitiva sinne kan de också få budskap vid sidan om.

Prata gärna med varandra under tiden som ni kanaliserar exempelvis för att dela ytterligare information, tanketrådar eller förslag till frågeställningar. Gör det dock på ett sätt och vid en tidpunkt som inte stör när anden svarar. Om någon för anteckningar så gör detta samtidigt.

• Att avsluta samtalet. Avsluta en kontakt genom att tacka för möjligheten ni fått att få prata med anden och för svaren den gett. Ta sedan bort fingrarna från glaset och vänd på det. Att vända på glaset är motsvarigheten till att lägga på luren i ett telefonsamtal.

Nu finns möjligheten att prata ytterligare om kanaliseringen ni gjort, färdigställa anteckningar och förbereda inför en eventuell ny kontakt.

• Att fortsätta eller avsluta helt. Om ni väljer att fortsätta så samla er, värm upp glaset på samma sätt som tidigare och ställ det åter på startcirkeln.

Känner ni er färdiga så tacka för kontakten eller kontakterna ni haft och släck sedan stearinljuset. Gör därefter något annat. Det kan exempelvis vara på sin plats att plocka undan brädan och glaset, tända en lampa, ta en bensträckare eller byta rum.

Exempel på en kanalisering

Låt mig avsluta med ett fiktivt exempel på hur en kanalisering med Anden i glaset kan te sig.

Någon gång i månaden tar Jonna, Robin och Fadime fram sin bräda och kanaliserar. De känner sig trygga med varandra och med att vara i kontakt med andevärlden. Efter hand har de också funnit sina roller när de kanaliserar. Jonna är den som har starkast kontakt och hon har också en andehjälpare vid namn Björn. Fadime för alltid noggranna anteckningar och de tre turas oftast om att ställa frågorna.

Denna kvällen ska Fadimes vän Oscar vara med. Han känner sig nyfiken på att prata med andevärlden och har sedan tonåren haft känningar av närvaro omkring sig som han inte kan förklara. Det är inte så viktigt för honom vilka andar de pratar med men hans pappa dog när han var barn och Oscar skulle gärna vilja veta att han har det bra.

De fyra träffas hos Jonna på kvällen och över en kopp te berättar de för Oscar hur de rent praktiskt går tillväga och han får ställa de frågor som han har. De pratar om hans intention och om hans pappa.

När teet är uppdrucket stänger de av sina mobiler, sätter fast brädan på bordet, släcker ner, tänder ett stearinljus och sätter sig tillrätta. Jonna värmer glaset över ljuset och ställer det på startcirkeln varpå de alla lägger varsitt finger lätt på glaset. Därefter frågar Jonna:
– Är du med oss Björn?
Glaset rör sig först lite trevande men får snart upp farten. Först går den till en särskild cirkel där namnet Björn står och därefter till cirkeln för ja. Därefter återvänder den till startcirkeln.
– Vad roligt att få vara här med dig igen Björn, säger Jonna. Idag har vi med oss Oscar som är nyfiken på det här med andekontakter. Han undrar om det går att få kontakt med hans pappa. Kan du hitta honom?
Glaset väntar en stund och därefter glider den bestämt över på ja och tillbaka till startcirkeln.

– Vem har vi med oss? frågar Fadime.
Glaset bokstaverar namnet Per.
– Vem hör du till?
Glaset glider över till bokstaven O på brädan och därefter tillbaka.
– Det är min pappa, säger Oscar märkbart rörd.
Så börjar glaset röra sig igen. Kärlek, bokstaverar den först ut. Därefter Jag är med dig innan glaset går tillbaka till startcirkeln.
– Är det dig jag känt av, frågar Oscar.
Glaset glider över till Ja och sedan tillbaka.
– Hur är det med dig, frågar Oscar.
Glaset bokstaverar ut flera ord i följd. Sjuk, ont, mamma hämtade, allt bra nu. Därefter ställer sig glaset åter på startcirkeln.
– Han säger att han dels hade fysiskt ont när han dog men också att det gjorde ont att lämna er, fyller Jonna i. Men när han väl lämnade så kom hans mamma för att hämta honom. Han har passerat över till andra sidan och allt är bra nu. Han och hans mamma vakar över dig och du kan alltid prata dem om något känns tufft. Din farmor, hans mamma alltså, kommer snart att återfödas.

Under samtalet med sin pappa ömsom gråter och ömsom skrattar Oscar. När gruppen slutligen tackar för kontakten känner Oscar en lättnad och glädje över att ha återknutit kontakten med sin pappa. Han har dessutom fått veta hur han själv ska göra för att prata med honom, fått med sig hälsningar till andra familjemedlemmar och goda råd kring sin egen livssituation.

Upprymda av en mycket givande första kontakt pratar de sedan med ett par andra andar varav en okänd som sa att den bara var på förbiresa. Den okända anden berättar för dem om olika slags smärtor som människor kan uppleva, vilket är relevant för Robin som nyligen diagnostiserats med fibromyalgi. Därefter träder ytterligare en okänd ande fram.
– Jag är den store Magus, presenterar den sig.
Det följs av skrävel, löften och förtäckta hot. Jonna känner instinktivt att det är en ande med onda avsikter som försöker få fäste i den fysiska världen genom gruppen.
– Du är inte välkommen här. Försvinn, säger hon varpå hon plockar upp glaset och vänder på det.
Därefter sluter hon ögonen och ber Björn hålla anden borta.
– Det är nog nu, säger Jonna och de andra håller med.
Gruppen tänder lampan, plockar undan brädan och sätter på en ny kanna te. Därefter pratar de om upplevelsen, läser valda delar av sina anteckningar och funderar vidare kring hur de kan tolkas. Nästa dag skriver Fadime ut anteckningarna från Oscars kontakt med sin pappa och skickar dem till honom.

Skapa en egen bräda

Såhär skapar du en enkel bräda.

Material: A3-papper, pennor, linjal, mindre dricksglas.

• I dess enklaste utformning innehåller brädan alfabetets alla bokstäver, siffrorna 0-9, ja, nej och en startcirkel. Skissa med blyertspenna upp dessa som cirklar genom att använda det upp-och-nervända glaset som mall. Ett vanligt upplägg är att ha pappret i liggande läge och att lägga alfabetet i övre delen, siffrorna i den undre och mellan dessa startcirkeln med ja och nej på varsin sida om startcirkeln.

• När du är nöjd med din blyertsskiss, fyll i med beständiga pennor och utsmycka som du vill ha den. Tänk på att det kommer att vandra ett glas kors och tvärs över det du ritat så använd färg och utsmyckning som klarar av det.

Ytterligare cirklar på brädan

• Namncirklar. Vid upprepade kontakter med specifika andar kan det vara bra att ha särskilda cirklar för dessa så de slipper stava ut sina namn varje gång. Jag tycker att de passar högst upp på brädan.

• Smileys. En glad eller ledsen smiley kan snabbt förmedla en känsla eller förstärka ett budskap.

• Både och, kanske, beror på hur man ser det. På en vanlig bräda finns det cirklar för ja och nej. Många svar är dock inte svart/vita och då kan fler svarsalternativ vara lämpliga att ha.

• Fusk! En dag när jag kom hem hade någon helt fräckt med bläck och ostadig hand ritat dit en ny cirkel på brädan jag gjort. Fusk! stod det i den upp-och-nervänt. En fantastisk cirkel visade det sig. Den användes när vi misstänkte att anden på andra sidan inte var den som den uppgav sig vara, när vi anade manipulationer eller oråd på annat sätt. “Ställ dig på fusk-cirkeln” sa vi då. En ande utan rent mjöl i påsen var oförmögen att göra så vilket ledde till en del lustiga situationer då glaset dansade runt cirkeln utan att faktiskt kunna ställa sig på den.

Beskydd

Med samma bläckpenna hade det också skrivits en ram längs brädans kant. “Ond energi måste gå” stod det upprepat runt hela brädan. Då jag känner mig trygg i att hantera och avhysa eventuella luriga energier så känner jag själv inget behov av någon sådan ram. Det är emellertid ett vanligt sätt att kalla in extra beskydd jämförbart med att skriva beskyddande besvärjelser på dörrstolpar. Om du känner ett behov av ett sådant extra beskydd kan det vara en god idé att lägga till en skyddande ram.

Glaset

Eftersom glaset ska röra sig över brädan med lätthet är det bra att använda ett lättare glas såsom ett dricksglas av mindre modell med rundad kant.

Autoskrift

Autoskrift är en enkel metod för kanalisering där andekontakten kommer till uttryck genom penna och papper alternativt vid en dator. Det är en metod som jag enbart praktiserat själv men som jag antar skulle kunna göras tillsammans också.

● ● ●

• Sätt dig efter förberedelser i ett meditativt tillstånd och öppna upp för kontakt på samma sätt som jag beskriver gällande kanalisering utan verktyg (s. XX).

• Börja skriva. Koppla bort hjärnan och låt det som kommer flöda genom dig ut i pennan eller till tangentbordet. För mig faller det sig naturligt att det tar sig formen av fråga-svar där jag ställer frågor och sedan får svar men det kan ta sig andra uttryckssätt.

• Tacka och avsluta när kanaliseringen är klar.

● ● ●

Vi känner igen äkta svar på fördröjningen mellan tanken (frågan) och svaret samt svarets innehåll. Att svaret uppenbarar sig snabbare än vad vi hade kunnat tänka det eller rent av överlappar frågan brukar vara en indikation på att vi har kontakt. När svaret därtill innehåller sådant som vi själva inte skulle säga, sådant som gör oss obekväma eller rimligtvis inte kan veta indikerar också det att kontakten är genuin.

Fördelen med verktyget är att det är förhållandevis snabbt, åtminstone i jämförelse med anden i glaset. En nackdel kan vara att den som gör det själv, är ofokuserad och ägnar sig åt självbedrägeri med lätthet kan bedra sig själv. På samma sätt som med all kanalisering är det viktigt att vi står stadigt och förmår tolka materialet som kommer.

Autoskrift kan med fördel också användas vid kontakt med ens högre jag eller sitt undermedvetna.

Kanalisering utan verktyg

När man funnit sitt dominanta sinne samt etablerat och känner igen andekontakt kan det vara dags att släppa verktygen. Jag har ingen direkt metod för det utan brukar helt enkelt sluta ögonen, försätta mig i ett meditativt tillstånd och därefter 1. känna in om jag upplever att det finns en ande som söker kontakt, eller 2. tillkalla den ande jag söker. Men för att ändå förtydliga vilka komponenter som kan vara viktiga för att få till kontakt med andevärlden har jag sammanfattat dessa i åtta punkter.

Jag vill dock påpeka att saker i allmänhet kommer till oss när vi är redo för dem, inte när vi försöker tvinga eller jaga fram dem. Detta kan mycket möjligt vara det perfekta tillfället för dig att öppna upp för andekontakter, eller så är det inte det. Var inte besviken om du inte lyckas få kontakt. Acceptera det som är just nu och var öppen för det du får i stället för att jaga det som inte kommer till dig.

Förberedelse

För den som är i processen att lära sig att ta kontakt med andevärlden kan det vara särskilt viktigt att lägga fokus på förberedelserna. Skapa en plats där du känner dig trygg och ostörd och genomför de ritualer som du känner behövs för att rena och skydda dig och platsen. Var mentalt stabil och tänk på förhand igenom hur du hanterar energier som du inte vill ha kontakt med samt hur du avbryter en oönskad kontakt så att du inte blir överrumplad om så skulle ske.

Meditativt tillstånd

Försätt dig i ett meditativt tillstånd. I det meditativa tillståndet stillas vårt mentala tjatter och fokus ökar vilket i sin tur gör det lättare att vara närvarande i det vi företar oss och förnimma sådant som vi till vardags kanske inte förnimmer.

Öppna för kontakt

Fokusera i det tillståndet på ditt dominanta sinne och bjud in till kontakt på det sätt som du vill. Orden kan ges mer kraft genom att de sägs högt, i motsats till att bjuda in i tanken. Det är viktigt att avsikten är god och inställningen respektfull.

Var tydlig

När man ber om kontakt är det ofta bra att vara tydlig med vad det är för slags kontakt man vill ha. Du kanske har en särskild ande eller entitet som du vill prata med i åtanke eller en viss del av ditt liv som du behöver hjälp med. Söker du efter någon som kan hjälpa dig med ett specifikt område men inte har namnet på en ande som kan tänkas hjälpa kan du exempelvis säga något i stil med ”Jag skulle vilja ha kontakt med en ängel som kan hjälpa mig att lista ut vad jag ska göra härnäst i livet.”.

Stäng kontakten

Tacka för kontakten och stäng den sedan genom att exempelvis öppna ögonen. Om du har en ritual för ändamålet så gör den.

Öva

Precis som med allt här i livet så ger övning färdighet. Hitta någon form eller övning för att komma i kontakt. Det kan exempelvis vara i meditation, bön eller promenader. Hitta en form som passar dig och dina behov. Var öppen för förslag som kommer till dig.

Lita på dig själv och din kontakt

Många människor fastnar i att tvivla på sina erfarenheter vilket hindrar dem från att utvecklas. Du behöver ha tilltro till och acceptera det du upplever. Det behöver finnas utrymme för ett hälsosamt tvivel men vi tenderar överlag att tvivla alldeles för mycket. Om det behövs, gå igenom din tvivelrutin, och lägg dem sedan åt sidan. Annars finns risken att du fastnar i dem.

Var tacksam

Detta är en viktig punkt i allt arbete och en som vi ofta glömmer. Var tacksam och visa uppskattning för den hjälp som du har fått. Tänk också mellan varven tillbaka på hur det var innan du hade gjort något av detta. Tänk tillbaka på dina första steg och utmaningarna som var svåra då. När du gör det infinner sig förmodligen en känsla av rörelse men också en känsla av tacksamhet för allt du har lärt dig och uppnått.

Andevärldens invånare

Följande är en förteckning över de ord som jag använder för att beskriva andevärldens invånare.

Ande

Ande är för mig två saker. Dels är det ett generellt begrepp för att beskriva en kontakt som jag ännu inte är helt på det klara med vad det är för något. Det skulle exempelvis kunna vara att jag ännu inte kunnat avgöra om det är ett spöke, en demon eller ett naturväsen. Och dels är det ett specifikt begrepp för en mänsklig själ som passerat över till andra sidan. Den är i anden.

Själ

En själ är den delen av människan som lever vidare efter att vår fysiska kropp dött. Själen kan vara del av en levande människa, befinna sig i ett limbo, ha passerat över till andra sidan eller vara i processen att ta plats i en ny fysisk kropp.

Spöke

Ett spöke är en människas själ som fastnat och därför inte lyckats ta sig vidare till andra sidan efter att människans kropp har dött. I vårt samhälle finns många negativa associationer kring ordet spöke som något skrämmande. Så uppfattar jag dem inte. Snarare är det en existens som jag känner medlidande för. Själen har på något sätt fastnat och har inte lyckats ta sig vidare. Den framstår ofta som förvirrad, lidande eller berusad och behöver hjälp att ta sig vidare.

Jag vänder mig mot föreställningar om att ett spöke ska fördrivas eller avlägsnas. Ett spöke är en mänsklig själ som sitter fast och därför behöver hjälpas vidare. Vi ska inte jaga bort människor som är i behov av hjälp utan istället hjälpa dem.

Parasit

En parasit är en andevarelse som sätter sig på exempelvis en människa och utnyttjar dess livskraft. Det är vanligt att den suger energi ur människan eller försöker leva och påverka den fysiska omvärlden genom den.

Vissa parasiter är tämligen harmlösa och kan liknas vid en mask i tarmsystemet eller en igel. De suger energi ur oss och gör oss exempelvis omotiverade, lata eller apatiska. Dessa har i regel en låg medvetandenivå. Andra är betydligt farligare och är mycket medvetna om vad de gör med människan. De försöker snarare ta över människan och använda kroppen som sin egen. De kan försöka vilseleda, manipulera eller rent av skada sin omgivning. Människan kan då höra röster eller få infall att göra destruktiva saker. Många av de mentala sjukdomstillstånd som västerländsk läkevetenskap identifierar är i den shamanska föreställningsvärlden i snarare uttryck för parasiter som tagit plats i och utnyttjar en människa.

Demon

Demoner är ofta elaka, missunnsamma och manipulativa. Därför är de också farliga att befatta sig med, särskilt de som är parasiter. Som parasiter kan de exempelvis vara elakt utåtagerande eller förhålla sig dolt destruktiva.

Försöker man avlägsna en parasiterande demon kan de bli mycket aggressiva och även försöka förmå människovärden att den kommer att dö om demonen avlägsnas.

Åtminstone en del demoner verkar vara del av den mänskliga reinkarnationscykeln. En förklaring som en andehjälpare gav mig är att en demon är en ateistisk själ. När människokroppen dör har den ateistiska själen ingenstans att ta vägen och vandrar då omkring och letar efter en människa att besitta för att åter kunna leva i köttet. Då menar jag inte ateistisk som i ett vardagligt “jag tror inte på något” utan en destruktiv övertygelse som tränger ända in i själen och aktivt förnekar ljuset och kärleken som binder samman allt. En sådan demon kan så småningom återvända till ljuset när den släpper sin destruktiva övertygelse och ångrar sina handlingar.

Ängel

Det finns många slags änglar. Fastän jag har sett en del som vill beskriva en hierarki med många nivåer bland änglar har jag själv bara erfarenheten av tre sorter. För att få änglarnas hjälp behöver vi be om den.

Ärkeängel. En ärkeängel är en särskilt kraftfull ängel med arketypiska drag och ansvarsområden. Ärkeängeln Ismael styr exempelvis över död, förstörelse, övergången mellan liv och återfödelse medan ärkeängeln Raphael förknippas med läkande och helande.

Skyddsängel. En skyddsängel är en ängel som vakar över oss och styr verkligheten att ta hand om oss. Den personliga skyddsängeln är förmodligen den som flest människor är bekant med och det sägs att alla har en. Det finns också generella skyddsänglar som flera kan vända sig till.

Andra änglar. Det finns många änglar som vill oss väl och som enligt Doreen Virtue har förhållandevis lite att göra. För att arbeta med dem behöver vi själva aktivt bjuda in dem. På så vis kan vem som helst skaffa sig flera änglahjälpare.

Guide

Det finns en viss överlappning mellan guider och personliga skyddsänglar samt kraftdjur. En guide är en personlig andehjälpare vars uppgift det är att vägleda och ge oss stöd. En människa kan ha flera guider som i sin tur kan bistå med olika aspekter av den mänskliga upplevelsen.

Kraftdjur

Liksom guider och personliga skyddsänglar är kraftdjuren personliga. De besitter djurets visdom och personlighet och kan bistå oss på samma sätt som en guide. De kan också kallas på för att förstärka aspekter av människan. En människa kan ha många olika kraftdjur.

Naturväsen

Det finns en uppsjö olika naturväsen varav jag enbart haft direkt kontakt med ett fåtal. En del tycker om människor, andra förhåller sig neutrala och vissa är negativt inställda till oss. Är vi uppmärksamma kan vi förnimma dem här och var i naturen. Stövlar vi runt i naturen ouppmärksamt kan vi ibland störa dem vilket vi exempelvis kan bli varse om genom obehagliga eller smärtsamma upplevelser. När jag får känslan eller signalen att något inte vill bli stört brukar jag undvika att gå dit.

Växter och mineraler. Allt har en själ och det är fullt möjligt att kommunicera med växter, träd och stenar. För mig ligger detta i gränslandet mellan den fysiska världen och andevärlden. Anledningen till att jag tar upp det i kapitlet om andevärlden är att det ligger bortom vår gängse uppfattning om tingens ordning.

Älvor är ett slags naturväsen som trivs varhelst det finns växtlighet och då gärna vildvuxen sådan. Finns det ett särskilt vildvuxet hörn av trädgården där gräsmattan fått bli till äng och där häcken inte klippts så är det förmodligen också där älvorna trivs bäst. Vänner som sett dem beskriver dem som 40-60 cm höga och att de verkar ha vad som kan liknas vid kungar och drottningar som håller samman gruppen. Jag som huvudsakligen känner upplever dem som gladlynta, busiga och livsglada men de har också nära till ilska när någon skräpar ner i eller skadar naturen. De verkar leva i grupper eller samhällen.

Det sägs att älvor kan hjälpa oss med det materiella i tillvaron så önskar vi hjälp att förverkliga något materiellt kan de bistå oss i att bana väg för det. I utbyte får de gärna materiella gåvor och att umgås med oss. Den som arbetar med älvorna får ofta i uppgift att plocka upp skräp i naturen då de tycker väldigt illa om hur människorna skräpar ner.

Den som har prunkande växtlighet hemma kan ha älvor hos sig även inomhus.

Utomjordingar

När jag i detta sammanhanget säger utomjordingar så menar jag inte fysiska sådana som åker runt i rymdskepp eller liknande. Snarare så har vissa andekontakter varit så väsensfrämmande från det jag uppfattar som andar på jorden att de verkat komma från yttre rymden.

Jag upplever att svampen är ett ypperligt verktyg för sådana kontakter då den utöver att vara starkt kopplad till jorden också verkar vara kopplad till rymden och universum.

Från andra dimensioner eller tider

Det finns också andar som kan tränga igenom till oss från andra dimensioner eller tider. Här blir det svårare för mig att begripa eller förklara eftersom jag som människa känner mig bunden i tid och rum. Men trots det har jag haft kontakter som alldeles uppenbart varit bortom min uppfattning av tid och rum. Den första som lämnade ett stort intryck på mig var en väns guide som kom från en annan dimension av vår värld och dessutom från en annan tid då höga träd täcker större delen av jorden och människorna beskrivs som få, långa och högt utvecklade.

Reinkarnationscykeln

Först är man myra, sist träd.
Först är man man, sedan kvinna.
Ärkeängel Ismael

Riktigt så linjär är inte reinkarnationscykeln men som en förenklad beskrivning duger ärkeängel Ismaels beskrivning bra. Först är vi något, sedan något annat. Först utforskar vi en existens och när vi är klara med dess utmaningar går vi vidare till nästa. Och i den långa kedjan av existenser är människa bara en. Vi är inte kronan på verket eller varandets mitt utan snarare en av många livsyttringar som vi kommer att utforska. Medan några i det gärna skulle föreställa sig en hierarki så är det inte så jag får det beskrivet för mig. Det bara är.

Många känner en stark fascination inför eller tillhörighet med exempelvis djur, växter eller platser. Det är ofta för att de levt liv som det djuret, använt den växten tidigare eller haft andra liv på den platsen. Så kan det exempelvis vara när man känner att man hittat hem trots att man aldrig varit på platsen tidigare. Det skvallrar om att man visst varit det, om än inte i detta livet. Och samma är det med människor. Vi träffar någon som vi redan efter en kort tid upplever att vi känt hela livet. Att ödet fört oss samman. Det är ingen slump utan den människan har vi redan byggt en relation med sedan tidigare.

Varför återföds vi?

Vi är här för att uppleva alla aspekter av livet. I det finns inget ont eller gott utan bara olika upplevelser. Vår själ vill uppleva allt – sjukdom och lidande, glädje och dans. I den mänskliga upplevelsen vill vi gärna kategorisera saker som onda eller goda men i en existens som vill utforska varandets alla aspekter finns ingen sådan uppdelning. Saker bara är. I ett liv är vi slaven och i ett annat förslavaren. I ett är vi offret och i ett annat förtryckaren. Hela tiden ett växelspel för att själen ska få möjlighet att utforska alla aspekter och det växelspelet pågår naturligtvis inte enbart mellan liv utan också inom samma liv.

Vi är kort och gott här för att utforska livet och alla dess utmaningar. Det är vår uppgift i alltet. Ändå är våra liv väldigt olika för någon är här för att utforska kärlek medan en annan är här för att utforska ensamhet. Någon har levt många liv som människa och förfinar de sista aspekterna för att sedan söka sig vidare till att återfödas som något annat medan en annan precis blivit människa och undrar hur man egentligen ska bete sig som en.

Detta är alltet som speglar sig i sig själv. I början fanns bara alltet som ett. Inget var åtskilt. Det är svårt att sätta i ord. Vissa kallar det alltet, andra Gud. En vän som använder ordet Gud säger att “Det fetaste Gud någonsin gjort var att dela på sig.”. Det började med en delning som snabbt övergick till ytterligare delning, snabbt som en explosion likt Big Bang-teorin som med tiden utvecklades till den myriad av uttryck som alltet kan uttryckas på. Och genom denna myriad av uttryck upplever alltet sig själv.

Och där är vi, varje människa en skärva som låter alltet uppleva sig själv från ett lite annat perspektiv. Även om vi kan känna oss frikopplade, autonoma eller rent av ensamma så är vi inte det. Även som delar är vi del av alltet.

När vi mediterar, arbetar med enteogener eller gör annat fördjupat andligt arbete kan vi ibland nå tillståndet då separationen upphör. Där det inte finns någon skiljelinje mellan mig och trädet eller bäcken eller en annan människa. Där gränserna suddas ut och allt som kvarstår är alltet. Det är inget hållbart tillstånd för att leva ett liv men det är en inblick i vad vi egentligen är och kommer ifrån. Det är då vi förstår att allt är ett.

Den mänskliga reinkarnationscykeln

Fokuserar vi enbart på processen då vi återföds som människor så finns det dels den fysiska tillvaron som vi befinner oss i just nu och dels den andra sidan där vår själ befinner sig mellan liv. Vad händer där, frågade jag en gång en betrodd andehjälpare. “Varandets skola fortsätter”, svarade den. Mycket mer än så kan jag inte säga om vad vi gör mellan liven då vi befinner oss på andra sidan.

När vi börjar bli redo att återfödas kommer vi överens med våra själsfränder om vilka utmaningar vi ska ta oss an, vilka relationer vi ska utforska tillsammans och vad vi vill lära oss. Kort och gott gör vi en skiss för vårt kommande liv och etablerar grundförutsättningarna för det. Vi kommer överens om vem som ska vara barn och vem som ska vara förälder, vem som ska vara vän och vem som ska vara fiende. Redan innan befruktningen är vi helt på det klara med var vi ska och längtan efter det fysiska livet är ofta mycket stark.

Vid befruktningen börjar själen sin vandring över till den fysiska kroppen. Själen kommer inte till kroppen vid ett tillfälle utan överförs långsamt under graviditetens gång. Under den tiden och särskilt i början är det fullt möjligt att ha kanaliserad kontakt med barnet. Redan efter ett par månader är så pass mycket av själen i den fysiska kroppen att det kan vara svårt att upprätthålla en sådan kontakt.

Som människa är det lätt att bli hemmablind inför hur fantastisk den fysiska upplevelsen är. Här i den materiella tillvaron kan vi äta, smaka, dansa, leka och lukta på saker. Vi kan känna dem med våra händer, leka med någons hår, kyssas och ha sex. Vi kan älska och hata och gå upp i limningen av förväntan. Allt det här är sådant som vi längtar efter att få uppleva igen när vi enbart är själ.

Med oss från våra tidigare liv har vi latenta färdigheter som om de återuppväcks gärna blommar ut i en talang. Den som exempelvis musicerat i många liv kommer att ha lätt att lära sig det även i detta. När vi tvärtom har exceptionellt svårt för att lära oss något så är det ofta för att vi faktiskt aldrig gjort det tidigare.

Men även livet har sitt slut och när kroppen dör lämnar själen. I bästa fall är övergången en lättnad. Det är exempelvis vanligt att någon älskad hämtar oss eller att vi upplever ett ljus som vi vill färdas mot. I nära anslutning till döden är det inte ovanligt att människor upplever en andlig kontakt med sina kära men när vandringen till den andra sidan påbörjats så upphör kontakten. Det händer helt enkelt för mycket annat för själen. Det kan ta månader eller ännu längre men när själen kommit över på andra sidan är det åter möjligt att ha kontakt.

Precis som barn under lång tid kan bibehålla en kontakt med andevärlden så kan en själ som vandrat över till den andra sidan under lång tid bibehålla en känsla för det fysiska livet. Den kan minnas ett mänskligt koncept såsom tid men ju längre den befinner sig på andra sidan, ju mer suddas det minnet ut.

Skulle själen av någon anledning inte vara redo att vandra vidare så kan den hamna i ett limbotillstånd mellan det fysiska livet och den andra sidan. I så fall kan den bli ett spöke eller en demon. Att vara ett spöke är ett förvirrande tillstånd för spöken har i vanliga fall inte förstått att de har dött. De virrar runt likt en dement människa och försöker hitta ut ur sitt limbotillstånd. En demon har däremot någonstans gjort ett aktivt val att hänge sig åt det destruktiva. Precis som en själ på andra sidan så börjar också demonen att längta efter den fysiska tillvaron och då kan den uppleva det genom att ta en människas kropp i besittning. Även från demontillståndet kan den komma vidare men det kräver ett aktivt val och ånger.

Jag vet inte om det finns liknande limbotillstånd från andevärlden till den fysiska upplevelsen.

Så som vi människor upplever tid kan tiden som själen befinner sig på andra sidan variera mycket. Vissa själar har bråttom tillbaka och kan då återvända inom loppet av ett decennium. Andra befinner sig på andra sidan i århundraden.

Själsvänner, -familjer och delning

Genom reinkarnationsprocessen skapar vi relationer och band till andra själar. Vi möts i liv efter liv för att utforska nya roller och tillstånd i förhållande till varandra och återsamlas sedan på andra sidan. Med tiden blir vi själsvänner och hittar gång på gång tillbaka till varandra.

I livet menar vi med själsvän ofta någon som vi får en djup kontakt med även på ett andligt plan. Ibland menar vi kanske även en romantisk relation. De kontakterna är oftast förhållandevist lätta att känna igen. Det kan emellertid vara bra att ha i åtanke att en del själsvänner är de vi tycker riktigt illa om i livet och de som sårat oss mest. För som sagt vill själen ha alla upplevelser, även de som vi i vår mänskliga upplevelse uppfattar som negativa. På andra sidan kommer vi därför överens med våra själsvänner om vilka trauman och hemskheter vi ska utsätta varandra för, för att prägla våra liv och ge oss de utmaningar som vi i vårt själstillstånd bestämt oss för att utforska i livet.

Nya själar tillkommer med tiden genom delning så vissa djupare själskontakter kommer också av att vi en gång i tiden varit del av samma själ.

Våra själar kommer ursprungligen från olika platser eftersom de inte för evigt är bundna till en plats i universum utan kan emigrera. Själar som varit på jorden länge kan kännas rakt igenom jordbundna men även de kommer ursprungligen någon annanstans ifrån. De som kommit hit nyligen kan ibland kännas igen på att de känner sig ganska vilsna på jorden, inte riktigt förstår hur man fungerar som människa och längtar härifrån.

Här skulle man också kunna prata om själsfamiljer – själar som har liknande ursprung. En del människor verkar i mina ögon komma från en annan planet eftersom de resonerar så fullkomligt bakvänt jämfört med mig själv. Det är i en del fall en korrekt iakttagelse eftersom de faktiskt har ett annat ursprung.

Olika ursprung betyder naturligtvis inte att vi inte kan bli vänner eller själsvänner.

Missfall och abort

Det är ingen självklarhet att befruktning ska leda till ett fysiskt liv. Att inte födas på grund av missfall eller abort ingår också i den mänskliga upplevelsen. En själ kan ändå vara besviken över en möjlighet som inte gått i uppfyllelse men den far inte illa av det. Den kommer att få nya chanser.

Oles nät

XXX ILLUSTRATION XXX

En av de bättre illustrationerna av hur allt hänger samman har jag min vän Olof Dahlin att tacka för. Den består av ett antal ringar och från mitten löper linjer utåt i olika längder som delar upp ringarna i olikstora delar så att det liknar ett nät.

Utanför den yttersta ringen når inga linjer. Här finns ingen uppdelning. I detta tillstånd är allt ett.

Nästa ring är tudelad. Här har alltet delats i två delar och existensens motsatspar framträder. Ljus-mörker, ande-materia, manligt-kvinnligt.

För var ring vi går in mot mitten tilltar uppdelningarna och därmed komplexiteten. I realiteten är antalet ringar och uppdelningar obegränsat.

● ● ●

Ovanstående förklaring utgår från alltet och hur alltet delas upp i allt mindre beståndsdelar. Beståndsdelarna är alla del av alltet och tillsammans med varandra är de alltet.

När modellen tillämpas på den mänskliga reinkarnationscykeln blir det lättare att förstå vår nuvarande fysiska skepnad som blott ett av många uttryck som själen tagit sig. Som människa identifierar jag mig starkt med min nuvarande fysiska form men den är alltså bara ett litet fält långt in mot mitten av modellen.

När jag rör mig utåt längs cirklarna blir uppdelningarna större. Liv levda i olika epoker, som olika etniciteter, kön, sexuella läggningar etcetera. Och slutligen utanför den yttersta cirkeln är allt som min existens faktiskt är – min själ. Detta är vad jag ytterst är, om jag menar mig själv som begränsat till den här själen.