Etikett: trauma

Att skaka loss trauma

Jag låg på golvet med fötterna i en fåtölj och började landa efter svampresan. Plötsligt började det rycka lite i mitt högerben. Jag hade lätt kunnat få det att upphöra genom att ändra ställningen som jag låg i men jag fick känslan att jag skulle undersöka det istället. Så jag följde intuitionen och lät ryckningarna fortsätta.

De tilltog i kraft och jag märkte att ryckningarna inte kom från mitt ben utan hade sitt ursprung i mitt bäcken. Snart skakade jag så kraftigt att det inte gick att ligga med benen i fåtöljen utan jag la mig raklång på golvet. Jag skakade och skakade och när jag gick in i skakningarna började minnesbilder dyka upp.
– Kom och sitt här bredvid mig, bad jag min sambo. Jag behöver berätta vad det är som kommer upp. Det går ganska snabbt.

– Jag går på lågstadiet och jag springer. Jag är rädd för det är några killar i femman som är efter mig och ska slå mig.
Skakningarna skiftade i karaktär, precis som berättelserna som kom upp.
– Jag får skulden och de är arga på mig men det var inte jag.
Skifte.
– De tänker slå mig. Jag är rädd.

Så låg jag i mer än en timme medan de intensiva skakningarna låste upp förträngda minnen av tillfällen då jag varit rädd eller fast i tvångsmässighet. Efteråt var jag fullkomligt utmattad men det kändes bra att ha gjort det. Mycket hade lossnat och jag kände mig betydligt lättare.

Trauma Release Exercises

Några dagar senare pratade jag med en bekant.
– Jag har varit på skakkurs i Stockholm, berättade han.
– Jasså? Vad var det för något, undrade jag.
Sedan berättade han om exakt samma teknik som jag fått av svampen hemma i mitt vardagsrum.

Teorin bakom den är såhär: varje gång du blir rädd eller skrämd så dras dina muskler samman. Dessa muskelsammandragningar sker huvudsakligen i bäckenet men beroende på situationen kan de sätta sig på andra ställen också. När vi sedan slappnar av så gör vi det inte helt, utan rädslan och spänningen finns delvis kvar och byggs på genom livet. Fortsätter vi traumatiseras blir vi kroniskt rädda och spända.

Vad tekniken gör är att skaka loss spänningarna vilket lindrar eller helt befriar personen från de rädslor, trauman och det emotionella bagage som den burit med sig. Det löser upp reaktionsmönster som har sitt ursprung i gamla rädslor vilket gör att människan inte längre styrs av dem.

– Hur är det med minnesbilderna? Hur arbetade ni med dem, frågade jag sedan.
– Minnesbilderna? Vad menar du?
– Minnesbilderna som är kopplade till varje händelse. Varje händelse är ju specifik och bär med sig ett specifikt minne och en specifik skakning.
– Det sa de inget om. Vi bara skakade.

Jag tog till nätet och hittade Trauma Release Exercises (TRE) som utvecklats av David Berceli som arbetar internationellt med traumabearbetning och konfliktlösning. Tekniken han beskriver är i princip identisk med den jag fått till mig. Den har använts vid katastrofer över hela världen, från Utöya i Norge till getton i Kapstaden, och används med god framgång även för stressbehandling och vid PTSD.

För egen del har tekniken haft två huvudsakliga användningsområden:
• Att låsa upp och släppa egna spänningar, rädslor och beteendemönster.
• Att vid arbete med andra snabbt göra mig av med sådant som jag plockat upp från dem.

Att sätta igång

För mig har det räckt att ligga på rygg med böjda ben, fötterna i golvet och tillåta skakningarna att ske. Jag upplever att nyckeln är just att tillåta. Armarna ligger inledningsvis oftast längs med eller svagt ut från kroppen. Ibland vickar jag lätt med bäckenet för att locka fram de första skakningarna.

Det bästa underlaget är ganska mjukt men samtidigt stumt såsom en tjock matta eller tunn madrass. Är underlaget för hårt kan man bli mörbultad vid kraftigare skakningar och ligger man i en fjädrande säng kan det göra att man studsar på ett ogynnsamt sätt.

Kroppsställningen kan behöva justeras under tiden. Lyssna på kroppen för att veta hur. När jag behöver en paus lägger jag ner benen, sträcker ut armarna lite mer och andas ut djupt.

Handpåläggning

Handpåläggning eller healing kallas det när man kanaliserar kraft genom sig själv för att utföra energimässig läkning på sig själv eller andra. Det sker vanligtvis genom just händerna men behöver inte nödvändigtvis göra det. Sådana tekniker finns i många tappningar och traditioner. Medan handpåläggning och healing är generella termer så finns det specifika tekniker eller system med sina egna terminologier och föreställningar om hur detta går till.

Trauma ger upphov till blockeringar och störningar i energiflödet där smuts sedan har en tendens att samlas. När vi kanaliserar in energi från en högre kraft eller från ett högre plan kan detta rena och läka. Det är också möjligt att likt en dammsugare suga ut och skicka bort smuts.

De tekniker som jag använder har jag fått från svampen, från ärkeänglarna Ismael och Mikael, eller utvecklat själv.

Kanalisera läkandet

När man utför healing bör man inte ta av sin egen kraft eller ta in saker i sig själv, utan istället agera kanal. Den som tar av sin egen kraft tömmer sig medan den som tar in andras smuts själv behöver finna sätt att göra sig av med den. Det kan uppstå situationer då vi behöver göra undantag men de bör vara just det – undantag.

Arbetar vi med händerna görs detta exempelvis genom att vi kopplar samman handchakran, hjärtchakra och kronchakra. Suger vi ut något så görs det genom händerna och skickas sedan upp genom kronchakrat och dit vi vill förlägga det. Kanaliserar vi in kraft går energin i motsatt riktning. Har vi källan till vår kraft bakom oss kan det istället sugas ut eller skickas in via hjärtchakrat.

Hur vi än gör det är vi bara förmedlare av kraften, inte dess ursprung, och på så vis håller vi oss säkra i processen.

Att vara i kontakt med källan

Nyckeln till att framgångsrikt arbeta på det sättet är att man står i kontakt med källan till energin man arbetar med och bortom tvekan vet dess kraft. Jag kan exempelvis arbeta med ärkeängeln Ismael eftersom jag har en nära kontakt med honom. Hos mig finns ingen tvekan om hans existens för jag har pratat med honom, känt honom och upplevt vad han kan göra. För dig som läser detta är Ismael däremot förmodligen abstrakt; en karaktär på pränt som lika väl hade kunnat heta Fantomen. Oavsett vilken energi eller entitet du kallar in som hjälp i sådant arbete så behöver du veta att den bortom tvivel är sann. Det vet du inte förrän du har en personlig relation till den.

Få kan egentligen läka på det här sättet eftersom de flesta bär på tvivel som blockerar eller kraftigt reducerar deras förmåga. Istället arbetar de med självbedrägeri, placeboeffekten och att plantera förslag om läkning hos den de arbetar med. I många fall räcker det och uppnås läkning är allt i slutändan ändå gott. Det är dock inte samma sak som att arbeta i kontakt med en källa.

När vi har tillgång till källan är det viktigt att också kunna rikta kraften, vilket görs med fokus, intention och placering av kroppen.

Att prata med kroppen

Ett sätt att uppnå snarlika resultat men utan att kanalisera energi utifrån är att beröra och prata med kroppen. Jag har huvudsakligen gjort det för att lösa upp känslobarriärer som hindrar personen från att ta emot kärlek och har därför kallat det för kärleksfull beröring. Den är lika enkel som effektiv och kan användas såväl sexuellt som icke-sexuellt.

1. Rör vid människan kärleksfullt och anpassa beröringen efter området och vad du vill göra med energin där. Det kan exempelvis vara med lätt beröring, att greppa, knåda lätt, med handflata eller fingertoppar. Det kan vara att öka flödet, minska det eller ta bort något.

2. Ladda din beröring med kärlek genom att tyst för dig själv kontinuerligt säga det du vill ge i din beröring. Det kan exempelvis låta: “Kärlek… Kärlek… Kärlek… Du är vacker… Du är stark… Kärlek…” Låt samtalet genomsyra hela sessionen snarare än att bara säga det vid ett specifikt tillfälle.

Utförs detta med en partner kan exempelvis kyssar laddas på samma sätt.

Att rena sig själv

Även den som är bra på att kanalisera läkandet kan behöva rena sig efteråt. Därför bör en helare som arbetar på det sättet ha tekniker och verktyg för det ändamålet. Läs mer om renandetekniker.

Läkande vibrationer

Hon ställde mig i morgonens första strålar och rörde sig runt mig samtidigt som hon sjöng. Hennes sång trängde djupt in och löste upp skuldkänslor och programmeringar från tidigare liv. Blinka lilla stjärna varvades med Sista visan. Hennes röst sprack när hon nådde lager som jag hade svårt att släppa.

Vi stod där i soluppgången i en kvart ungefär. Hennes sång sköljde genom mig medan tårar forsade nedför mina kinder. När vi var klara kände jag mig utmattad och ren. Det fanns en tydlighet. Jag bad om förlåtelse för det jag utsatt henne för i vårt tidigare liv tillsammans och med ens släppte det sista av skulden och smutsen.

● ● ●

Vibrationer uttryckta i sång och musik har en oerhörd läkande kraft och kallas ofta ljudhealing. Vid trauma kan vibrationerna skaka loss smuts, blockeringar eller känslomässiga låsningar. De kan därefter också balansera vårt system och fylla på med ny energi. Utöver sång är det vanligt att vid sådant arbete använda trumma, skallra, klangskålar, vindspel och liknande instrument.

När vi har läkt traumat

När vi lyckats lösa ett trauma behöver vi stänga dörren om det. Att vi löst det betyder inte att vi är immuna, utan vi behöver vara uppmärksamma på att inte återtraumatisera oss.

När traumat inte längre finns där att definiera sig utifrån, söka sympati för eller gömma sig bakom är det lätt att längta tillbaka. Den kända smärtan är trots allt trygg och ger sammanhang. Att vara fri från något som smärtat så länge kan vara skrämmande.

Då är det är lätt att hitta tillbaka eftersom ett trauma inte enbart finns i blockeringen i vår energikropp. Traumat återspeglas i vanor, beteende- och tankemönster, relationer och mycket mer därtill.

Inbilla dig inte att du är klar för att du har löst blockeringen.

Stäng dörren

För att till fullo läka behöver du därefter skärskåda ditt liv i syfte att omprogrammera och plocka bort sådant som traumat gett upphov till och som inte längre gagnar dig. När blockeringar, smuts, triggers, beteenden, tankemönster och allt annat ogynnsamt är borta och du förmår vara tacksam för det som varit utan att på nytt bjuda in något snarlikt – då är traumat läkt.

Inkörsporten

Det börjar med hasch och slutar med heroin.

Teorin att en förhållandevis lätt drog leder vidare till allt tyngre droger kallas på engelska ”gateway drug theory”. Metaforen som den bygger på är en dörr eller port som leder vidare till något annat. Trots teorins popularitet har den blivit alltmer kontroversiell eftersom verkligheten inte är så enkel som förespråkarna ger sken av. Metaforen rymmer dock tankar som är värda att reflektera över.

De egentliga inkörssubstanserna

Den substans som oftast nämns som inkörsport är cannabis. De flesta som provar cannabis har emellertid innan dess rökt cigaretter och druckit alkohol vilka båda är mer typiska missbrukssubstanser än vad cannabis är. Och går vi längre tillbaka så har många som har börjat använda alkohol, nikotin och cannabis innan dess sökt distraktion och tröst i socker, koffein, skräpmat och liknande.

Cannabis är sällan substansen som öppnar dörren till tyngre missbruk. Däremot kan det öppna dörren till andra olagliga substanser eftersom cannabis är olagligt, men ha då i åtanke att de allra farligaste och mest beroendeframkallande missbrukssubstanserna alla i en eller annan form är lagliga.

Om substanser verkligen vore inkörsportar till vidare missbruk finner jag det rimligare att i första hand titta på socker, koffein, nikotin, alkohol, opiater och läkemedel. Jag har hitintills inte träffat en substansmissbrukare som inte först haft ett problematiskt förhållande till någon eller flera av dessa.

Personer, strukturer och situationer

Men är substanser verkligen inkörsporten?

Nej.

Missbruket är ett uttryck för att vilja bedöva, distrahera sig eller fly från något. Substansen är vad vi använder för att göra det. Bakom det vi använder finns en anledning och där finner vi personer, strukturer och situationer.

Familj och andra nära relationer är de mest uppenbara som leder fram oss till ett missbruk och de som vi vanligtvis minst av allt vill prata om. Det är i nära relationer som kränkningar gör störst skada och det är i våra nära relationer som vi lär oss hur vi ska hantera livet. Vi vill gärna tänka att det är någon annan, rentav en främling, som öppnat dörren till missbruket men i själva verket är det ofta de som står oss närmst och som älskar oss mest. Det är också i första hand de som för vidare sina tillkortakommanden och smittar oss med sina missbruk.

Samhället i stort är också en uppenbar orsak till missbruk som vi ogärna ärligt uppmärksammar. Vårt samhällsbygge har djupa avgrunder där människor kontinuerligt stigmatiseras, förnedras, kränks och bestraffas. Ta substansmissbruk som exempel. Vi behandlar fortfarande substansmissbruk i stora delar som en fråga för rättsväsendet. Den som missbrukar olagliga substanser ska i vårt samhälle inte bara skämmas utan också vara rädd för repressalier. Vården vi erbjuder är ofta undermålig, sätts in för sent och det ställs många gånger orimliga krav på de som vill ha tillgång till den. Dagens politik fokuserar kort och gott inte på människans tillfrisknande.

Inkörssituationerna till missbruk är otaliga men det är lätt att se återkommande drag. Missbrukare är ofta människor som är traumatiserade, som har blivit mobbade eller försummade, människor som har blivit misshandlade, utnyttjade, som använts och skadats. De är människor som inte känner sig älskade, som har låg självkänsla, känner sig ensamma, utstötta, har bekräftelsebehov eller har en historia av psykisk ohälsa. Nu må detta låta som en ganska snäv grupp men börjar vi skärskåda alla de sätt som ovanstående kan upplevas och ta sig uttryck så förstår vi snart att nästan varenda en av oss är kantstött.

Den verkliga inkörsporten

Den som inte vill ta ansvar för missbruket förlägger gärna skulden för det utanför sig själv. Därför är det tacksamt att skylla på en substans eftersom varken missbrukaren, närstående eller samhället behöver känna skuld eller ta ansvar. Men missbruket börjar inte med substansen utan har en historia.

När vi vill frigöra oss från missbruket är det till stor hjälp att förstå vår historia så att vi förstår grundorsakerna och varför vi reagerat som vi gjort. Varför valde vi en gång i tiden att fly, bedöva oss, distrahera eller glömma?

Nyckelordet är VAL. Någonstans har jag valt hur jag ska hantera situationen. I livet kan jag inte alltid välja vad som kommer att hända mig men jag kan välja hur jag hanterar det. Jag valde missbruket för att hantera situationen. Valet var förmodligen till stora delar omedvetet och jag upplevde sannolikt att jag saknade alternativ – men det var likväl ett val.

Nu är jag framme vid den verkliga inkörsporten. Jag är framme vid valet att:
a) försöka undvika obehaget, eller att
b) möta det.

Om jag väljer att försöka undvika någonting blir följdfrågan hur jag ska undvika det och då kan exempelvis alkohol, nikotin, socker eller cannabis hjälpa mig att göra det. Substanserna blir verktyg men det som fick mig att kliva igenom porten var valet att undvika obehaget.

Väljer jag istället att möta obehaget ställs jag inför samma fråga – hur? För att hantera det jag varit med om behöver jag ofta verktyg men eftersom vårt samhälle har tendensen att bedöva eller ignorera bekymmer står vi illa rustade för att möta obehaget. Därför är det i många fall lättare att välja flykten.

Inkörsporten är alltså till syvende och sist min historia och valen jag själv gjort, medvetet eller omedvetet, för att hantera det som jag varit med om.

MEDITATION OCH
MEDVETEN NÄRVARO

8. meditation web

Meditation

– Hur är det med din son? Är han fortfarande arbetslös?
– Sist jag hörde hade han börjat med meditation.
– Jaha, vad är det då?
– Jag vet inte riktigt, men det är ju bättre än att han sitter och gör ingenting.

Vad är meditation?

Ursprungligen kom ordet meditation från latinet via franskan och betydde då att kontemplera, begrunda, reflektera och fundera över. I latinet användes det mer aktivt att betyda studera, öva eller planera. Med senare österländska och nyandliga influenser har det i högre utsträckning kommit att handla om att stilla sinnet och finna inre frid.

Eftersom ordet meditation används i många olika sammanhang kan innebörden skilja sig väsentligt åt. Det används idag för att exempelvis beskriva tekniker för att uppnå inre tystnad, avslappning, introspektion, visualisering, kontemplation, bön och kommunikation med något högre eller inre.

Meditation eller meditativt tillstånd

Jag skiljer på meditation och meditativt tillstånd.

Meditation. Med meditation stillar vi sinnet och kan på sikt uppnå en inre tystnad. Inget annat eftersträvas även om listan på andra effekter kan göras lång.

Meditativt tillstånd. När vi mediterar så kan vi uppnå ett meditativt tillstånd där vi har lyckats stilla eller stänga av det mentala tjatter som annars pågår inom oss. Vi kan sedan använda det tillståndet för att göra andra saker, såsom att:
• tänka klarare kring något, planera
• visualisera
• kommunicera med oss själva, något högre eller andevärlden
• arbeta terapeutiskt
• öka vår mottaglighet/känslighet

Medvetenhet och fokus

Du bör meditera 20 minuter om dagen.
Förutom om du är för upptagen.
Då bör du meditera i en timme.
Buddistiskt talesätt

För den som har alldeles för mycket att göra kan det kännas slösaktigt att lägga en timme på att meditera. Men ingen tid är egentligen bättre än just då. Det meditativa tillståndet kännetecknas av en hög grad av medvetenhet och klarhet samt färre mentala distraktioner vilket gör det ypperligt för uppgifter som kräver närvaro och fokus. Virrvarret i hjärnan reds ut och arbetet går sedan mycket smidigare.

Det undermedvetna och andra verkligheter

Jag småpratade med en tjej när en annan person kom fram och frågade om vi visste något om meditation.
– Ja, svarade vi i mun på varandra, varpå personen undrade vad vi kunde berätta.
Jag märkte att tjejen hade något att säga om saken och är nyfiken på andras upplevelser så jag lyssnade.

– Det är jättefarligt! Du kan hamna i en psykos. Man går in i andra medvetandetillstånd och många hittar aldrig ut igen. Man öppnar upp för allt ont man någonsin utsatts för och det är, som du förstår, svårt för någon som översköljs av alla dessa begravda trauman att inte hamna i en psykos. Så lita på mig, håll dig borta från meditation. Det är verkligen ingenting för vanliga människor att prova. Det är något som bara några få kan hantera, sa hon.

● ● ●

Det finns en utbredd rädsla i samhället för att få tillgång till det undermedvetna. Tanken är att vi under livets gång stoppat undan så mycket skräp att minsta skymt riskerar att leda till psykos och att vi därför helt borde undvika det undermedvetna. Den som vet med sig att den har bagage undanstoppat som den under inga omständigheter vill komma i kontakt med bör kanske inte ägna sig åt meditation. När vi mediterar finns det nämligen en möjlighet att vi blir medvetna om sådant som vi försökt förtränga.

Personligen tycker jag emellertid inte att det undermedvetna ska undvikas. Den som har stoppat undan jobbigheter behöver framförallt öppna upp och vädra ut. När vi gör oss kvitt vårt bagage läker vi och kommer vidare i livet. Att undvika det undermedvetna är att undvika läkning och det vi fortsätter att vara omedvetna om styr oss.

Många hyser liknande rädslor inför andra medvetandetillstånd. De är exempelvis rädda att förlora kontrollen eller få kontakt med andar. Den som är rädd bör inte meditera förrän den tagit itu med rädslorna eller skaffat sig strategier för att känna sig trygg.

När vi mediterar vill vi stilla sinnet för att kunna vara mer närvarande vilket mycket riktigt är ett annat medvetandetillstånd än vad många är vana vid. Där kommer emellertid rädslan för att förlora kontrollen på skam eftersom kontrollen ju faktiskt ökar.

Det människor faktiskt är rädda för är att förlora kontrollen inför negativa medvetandetillstånd. Den risken finns i princip enbart när vi vägrar ta itu med det som kommer upp. När vi är rädda och försöker fly från det som vi tycker är obehagligt kan vi, om vi är oförsiktiga, hamna i negativa tankebanor som är svåra att bryta. Det bästa sättet att hantera obehagligheter är att undersöka och göra upp med dem och den som inte är beredd att göra det skulle jag inte rekommendera att meditera.

Att få kontakt med andevärlden är vanligtvis lättare i ett meditativt tillstånd. Den som är rädd för andekontakter kan därför ha anledning att inte meditera. Oönskade kontakter är dock förhållandevis ovanliga.

När det är nog

Meditation är medicin, inte ett praktiserande.
När dörren är öppen – sluta ringa på klockan.
Alan Watts

Många tänker att meditation ska göras till daglig övning. Medan det kan finnas anledning att meditera regelbundet under en längre tid så är det ingalunda så att daglig meditation bör vara en självklar strävan. Hur länge och på vilket sätt man väljer att meditera ska anpassas till ändamålet.

Att hjälpa själen vidare

När en människa dör frigörs själen från kroppen. Eventuella parasiterande energier frigörs samtidigt eftersom de parasiterat på kroppen och inte på själen. I normala fall börjar själen då röra sig över till andra sidan. Vanliga upplevelser av det är att själen hämtas av själsvänner eller lärare som hjälper den över eller att själen vandrar mot ett ljus eller någon slags portal.

I vissa fall fastnar dock själen och blir vad jag skulle kalla för ett spöke. I de fall jag sett så hänger det samman med ett trauma eller något olöst i livet som gör att själen klamrar sig fast och inte klarar av att gå vidare. Det kan bero på en hastig eller traumatisk bortgång men kan också härröra från trauman och föreställningar långt tidigare i livet. I berättelsen om Ismael och Liv sitter exempelvis själen fast på grund av ett trauma som hänt flera år tidigare när mannens fru dött i barnsäng. Han befann sig sedan dess i ett depressivt förtvivlat tillstånd, tog avstånd från Gud och när han själv dog satt han fortfarande så fast i det att han inte förmådde vandra vidare.

Ett spöke är inte själv medveten om att den är död men kan vara medveten om att den sitter fast och behöver hjälp att ta sig vidare. Ett spöke är inte något ont och ingenting att vara rädd för. Det är en människas själ som inte förmått ta sig vidare och ska hjälpas vidare med samma kärlek som vi hjälper en medmänniska som sitter fast.

Inför en ytterst förvirrande tillvaro kan spöken liksom människor reagera olika. Vissa kan vara arga och utåtagerande medan andra blir introverta. Men inte heller ett argt och utåtagerande spöke är någonting att vara rädd för eftersom ilskan snarare är uttryck för frustration än illvilja.

Att släppa taget och ta farväl

När en människa ska dö finns det mycket den och vi kan göra för att den ska vandra vidare. Som döende är det gott att ha avslutat våra affärer här i den fysiska tillvaron. Förlåt det som behöver förlåtas, läk det som behöver läkas och släpp taget om det som behöver släppas taget om. Förlika dig med döden och välkomna den.

Döden är inte yxan som hugger ner trädet
utan äpplet som växer på det.
Osho

Som närstående kan vi hjälpa med mycket av det som behöver lösas inför döden. Om personen är för stolt för att själv ta initiativ kan vi exempelvis öppna upp för en förlåtelseprocess. Om personen oroar sig för något som den själv inte kan ordna så kan vi göra det åt den. Just därför är närvaron i slutskedet särskilt viktigt då vi kan hjälpa till att lätta de bördor och bekymmer som människan klamrar sig fast vid i sin rädsla inför döden.

När döden är nära förestående är det gott att försäkra dem om att allt kommer att bli bra, att de är älskade och kommer att vara ihågkomna med kärlek. Framförallt är det bra att påminna dem om att släppa taget. Att det är okej att göra det.

Om du ska hjälpa en person att vandra vidare är det viktigt att stötta dem utifrån deras tro och föreställning. Tror personen på ett liv efter detta kan det vara bra att påminna den att gå mot ljuset eller följa med den som hämtar dem. Om den tror att den behöver att en präst läser bön över dem, be då en präst göra det. Tror den inte på något sådant så ska du inte i det läget försöka föra in dina egna föreställningar. Detta är den personens ögonblick, inte ditt.

Om du inte kan vara fysiskt närvarande med personen så kan du göra arbetet telepatiskt. Du kan därtill frigöra energi genom att göra ditt eget förlåtelsearbete i förhållande till personen, städa upp relationen, be böner eller be avlidna anhöriga till den som ska dö att hjälpa vid övergången. Det är dock viktigt att alltid göra det på ett sätt som är respektfullt gentemot den som ska dö och utan att inkräkta på eller försöka ändra den personens tro.

Efter personen dött kan det också vara på sin plats att hålla någon slags övergångsceremoni där vi får möjlighet att säga farväl och uttrycka tacksamhet. Detta sker exempelvis vid en begravning men vi kan också skapa en egen personlig ceremoni för ändamålet.

Om människan har gjort det nödvändiga i att reda ut det som behövts och förlikat sig med döden och därtill fått stödet att släppa taget är risken att själen fastnar försumbar.

Om själen fastnar

Skulle själen fastna och bli ett spöke så kan vi som jag tidigare nämnt hjälpa den vidare. Jag har ingen metod i punktform för det utan förlitar mig på intuitionen att leda mig rätt. De delar som jag tar upp nedan gäller oavsett om själen nyligen fastnat eller suttit fast i hundratals år.

Förstå traumat. Om en själ fastnat blir det lättare för mig att hjälpa om jag förstår traumat som gjort att den inte kunnat vandra vidare. Finns det något jag kan göra för att lätta det traumat? Finns det något som behöver sägas eller ställas tillrätta?

Återknyt kontakten. I en del fall kan själen behöva återknyta kontakten med någon som är relevant i förhållande till traumat. I berättelsen om Ismael och Liv var det exempelvis viktigt för själen att återknyta kontakten med sin älskade som redan vandrat vidare till andra sidan. I andra fall kan det vara till lättnad att återknyta kontakten med någon som fortfarande befinner sig i livet och som själen som fastnat oroar sig för.

Få hjälp från andra sidan. Slutligen är det till hjälp att söka stöd från den andra sidan. Det kan som jag tidigare nämnt vara till gagn att avlidna närstående till själen som sitter fast möter upp den. Den yttersta hjälpen jag arbetar med är dock ärkeängeln Ismael som är ärkeängeln som styr över liv, död, övergång och pånyttfödelse. Det är hans uppgift att lotsa själar över till den andra sidan och han ger den vägledning jag behöver för att bistå honom i det. 

Övergångsceremoni. I arbetet att lotsa en själ över kan det vara till hjälp att skapa en egen ceremoni för ändamålet där själen överlämnas till exempelvis Ismael att föras över till andra sidan. Det kan också ge oss själva en möjlighet att avsluta sådant som behöver avslutas, säga farväl och uttrycka tacksamhet.

Att avlägsna parasiterande energier

Arbetet att avlägsna en parasiterande energi kan te sig väldigt olika från fall till fall men förmodligen kommer följande sju steg på ett eller annat sätt finnas med.

Identifiera

Innan vi ens tänker tanken att avlägsna något behöver vi bli medvetna om att det finns något att avlägsna. Den som bär på en parasiterande energi är i många fall själv medveten om det. Det är emellertid inte självklart att den har orden för att beskriva det.

Den som kan se eller känna av sådana energier kan exempelvis plocka upp det i personens beteende eller i vad den säger. Parasiterande energier med högt medvetande syns ofta tydligare eftersom de är mer utåtagerande men de försöker i många fall också aktivt att dölja sig. Jag upplever att den syns tydligare när 1. den tror att ingen tittar, eller 2. den känner sig trängd. Är den vaksam och inte känner sig trängd har den bättre förutsättningar att hålla fasaden uppe.

När det finns en inkräktande energi med hög medvetenhet kan det synas i ögonen. Det syns då att något där inne tittar ut på en. När en parasit vet att den är påkommen beror dess respons på om den ser en som ett hot eller någon som kan utnyttjas. Bedömer den att personen som ser den är ett hot kan den exempelvis gripas av panik, försöka fly, bli aggressiv eller försöka förmå värden att rädda den. Bedömer den istället att personen som ser den är någon som kan utnyttjas kan den istället bli manipulativ på bombastiskt, insmickrande eller hotfullt sätt. Oavsett vilket så kan detta vara en farlig situation.

Förarbete

När vi vet att det finns en inkräktande energi kan vi gå vidare till att göra det nödvändiga förarbetet för att avlägsna den. Det arbetet kan pågå i månader och jag utgår här från en situation där personen som bär på parasiten är medveten om, vill bli av med den och själv är aktiv i arbetet.

Ett första steg inför ett avlägsnande kan vara att kartlägga den. Några bra frågor kan exempelvis vara:

• Var i kroppen befinner den sig?

• Hur kom den in? Är den kopplad till ett specifikt trauma?

• Hur känns den igen? Agerar den på något särskilt sätt?

• Är den själv?

Den kartläggningen görs med fördel till stor del av värden själv.

När vi genom observation lärt oss så mycket vi kan om parasiten kan det vara på sin plats att ta kontakt med den. Detta kan exempelvis göras i ett meditativt tillstånd. Berätta för den att den inte är välkommen och att den kommer att avlägsnas. Här kommer parasiten förmodligen att göra allt den kan för att manipulera värden att behålla parasiten. Den kommer rent av att försöka övertyga värden om att ett avlägsnande kommer att leda till att värden dör.

Detta steg kan utföras av värden själv eller tillsammans med någon som ska hjälpa till att avlägsna parasiten. Steget är lämpligt om den som bär på parasiten själv är så pass stabil och hängiven att den kan lägga märke till och stå emot manipulationerna.

I förarbetet kan också ingå livsstilsförändringar som stärker personen som bär på parasiten. En parasiterande energi har i många fall fört in ohälsosamma livsstilsval som försvagar personen och gör den mer lättmanipulerad. Positiva livsstilsval som stärker personen och försvagar den parasiterande energins makt över den kan exempelvis vara att stärka kärleksfulla relationer, äta nyttig mat, sova ordentligt, städa omkring sig och att vara noga med musikval, mediekonsumtion och kläder.

Inför själva utrensningen av parasiten är det bra att trötta ut den fysiska kroppen. Skulle parasiten ta kontroll över kroppen och bli våldsam eller försöka fly är situationen betydligt mycket mer hanterbar. Detta kan göras med särskild diet, fasta eller att personen tar ut sig fysiskt före sessionen. Skulle det behövas kan personen hållas fast.

Kom överens på förhand om hur ni hanterar en sådan situation.

Spåra

Vid själva avlägsnandet behöver parasiten lokaliseras. Den har en boning i kroppen; en plats där den har bitit sig fast. Släpper den taget behöver man dock hålla koll på var den tar vägen då den gärna försöker gömma sig på ett nytt ställe. Är man flera som arbetar med att avlägsna är det inte ovanligt att dela upp arbetsuppgifterna så att en spårar, en avlägsnar, med mera. Det är dock fullt möjligt att göra själv och är värden dessutom vid sådant medvetande och så pass hängiven att den kan vara behjälplig är mycket vunnet.

Få den att släppa taget

När vi vet var parasiten sitter behöver vi få den att släppa taget. Själv gör jag det genom att kanalisera energi från ärkeängeln Mikael eller Ismael genom händerna till området det gäller. När parasiten släpper taget behöver vi hålla koll på var den befinner sig. I det här läget vet parasiten att dess avlägsnande är nära förestående och den kan försöka fly situationen eller lura värden att den redan avlägsnats. Var vaksam och fortsätt spåra den.

Plocka ut den

Det finns flera sätt att slutligen plocka ut en energi. Det kan exempelvis göras genom att:

• Föra ut den genom fötterna eller händerna rakt ner till Moder Jord.

• Fånga den i en kristall genom att värden exempelvis håller i en kristall avsedd för ändamålet.

• Be en ärkeängel föra bort den.

• Kräkas ut den. Kan värden själv inte kräkas ut den kan den som hjälper göra det åt den.

Ett avlägsnande kan bestå av flera av dessa punkter.

Rena

Under arbetets gång och efter det att parasiten är bortplockad är det på sin plats att rena såväl platsen som verktygen och människorna som är inblandade. Om man använder en kristall eller liknande för att fånga energin är det viktigt att också rena den på ett sätt så att parasiten inte kan göra mer skada.

Efter själva utrensningen är gjord kan det också vara bra att ceremoniellt rena och tacka exempelvis genom att bada, meditera, tacka platsen, tacka hjälpare, krama träd och liknande.

Stänga dörren och eftervård

När vi lyckats ta bort en parasiterande energi uppstår det ett tomrum och vi behöver vara på vår vakt för att inte bjuda in nya energier att ta dess plats. Vi behöver inte bara slänga ut inkräktaren utan också stänga dörren för nya inkräktare. Här är några saker som vi kan göra för att stänga dörren:

1. Löftet till dig själv. Lova dig själv att göra allt i din makt att hålla parasiterande energier borta. Säg högt att ingen sådan energi är välkommen i din kropp.

2. Försvara dig. Var observant på din kropp, dina känslor och sinnesstämning. Om du upplever att du är under attack så kalla in beskydd, säg bestämt att inga sådana energier är välkomna och håll dörren stängd för dem. Skulle du uppleva ett behov så komplettera detta med andra tekniker och verktyg såsom bön, skyddsamuletter och liknande.

3. Stärk immunförsvaret. Vi bör generellt stärka vårt försvar genom att göra sådant som får oss att må bra, känna tillit och livsglädje. Fyll på med god energi.

4. Ändra vanor. När vi burit på en parasiterande energi en längre tid finns det sannolikt negativa vanor och tankemönster som den befäst i oss. Att parasiten avlägsnas innebär inte att dessa mönster också avlägsnas. Genom kontinuerlig observation och omprogrammering kan vi bryta dessa.

5. Lös de underliggande orsakerna. Vi drar på oss parasiterande energier vid trauma och liknande situationer. När vi går tillbaka och läker det som en gång öppnade upp dörren stänger vi den igen. Då kan parasiter inte längre använda våra osäkerheter för att åter smyga sig in.

Hallucinationer

En hallucination är något som kan uppfattas som externt och verkligt utan att det till synes finns något faktiskt yttre stimuli. En klassisk nidbild av hallucinationen är seriefiguren som ser rosa elefanter på fyllan. Den nidbilden lever kvar i det allmänna samtalet om sinnesförändrande substanser där hallucinationer‌ ‌ofta‌ ‌antas mena‌ vanföreställningar‌ ‌utan meningsfull förankring i verkligheten. Det är något slags inre nonsens som kokats ihop av vår egen hjärna.

Inre hallucinationer

Få hallucinationer är meningslösa vanföreställningar. Snarare är de återspeglingar av vårt inre, såväl det medvetna som det undermedvetna. De är inte rosa elefanter sprungna ur ingenting utan är i allra högsta grad meningsfulla representationer av sådant vi bär med oss. Vi må uppleva att vi ser, känner eller hör något utanför oss själva men vid en inre hallucination kommer signalen i själva verket inifrån. Utmaningen är att avkoda hallucinationen. Vad är den ett uttryck för? På vilket sätt får den mening i förhållande till mitt liv?

Yttre hallucinationer

Jeremy Narby lägger i boken The Cosmic Serpent fram en helt annan bild av hallucinationen. Enligt honom menar de sydamerikanska shamanerna han besökt att hallucinationen är en yttre företeelse. Vad enteogener gör är att öppna upp vårt seende så‌ ‌att‌ ‌vi‌ ‌kan‌ ‌se‌ ‌sådant‌ ‌som‌ ‌annars‌ ‌är‌ ‌dolt‌ ‌för‌ ‌oss.‌

I vårt vardagliga liv är våra sinnen avtrubbade. Det vi förnimmer till vardags är därför bara en bråkdel av allt som kan förnimmas. Med tiden glömmer vi att vi kunnat uppfatta så mycket mer. Vår världsbild smalnar av så att vi till slut tror att det enbart är de grövsta stimuli som är verkliga. Detta är illusionen som döljer tillvarons mer subtila uttryck. Enteogener kan upplösa den illusionen så att vi kan se vad som faktiskt finns där. De ger oss tillgång till andra verkligheter och möjligheter.

Vad‌ ‌är‌ ‌då‌ ‌rätt?‌

Båda‌ ‌är‌ ‌rätt.‌ ‌En‌ ‌del‌ ‌hallucinationer‌ ‌är‌ ‌tydliga ‌återspeglingar‌ ‌av‌ ‌vad‌ ‌som‌ ‌rör‌ ‌sig‌ ‌i‌nom oss.‌ ‌Andra‌ ‌är‌ ‌uppenbarligen‌ ‌verkligheter‌ ‌som‌ ‌ligger‌ ‌utanför‌ ‌vårt‌ ‌vanligtvis‌ ‌smala‌ ‌spektrum‌ ‌av‌ ‌varseblivning.‌ Fel‌ ‌blir‌ ‌det‌ ‌när‌ ‌man‌ ‌tror‌ ‌att‌ ‌enbart‌ ‌ett‌ ‌av‌ ‌sätten‌ ‌att‌ ‌förstå‌ ‌hallucinationer‌ ‌är‌ ‌rätt‌ ‌och‌ ‌därför‌ ‌avfärdar‌ den‌ ‌andra.‌ ‌Då‌ ‌saknar‌ ‌man‌ ‌förståelse‌ ‌för‌ ‌en‌ ‌otroligt‌ ‌stor‌ ‌del‌ ‌av‌ ‌vad‌ ‌som‌ ‌faktiskt‌ ‌händer.‌ 

Hallucinationer och det undermedvetna

–‌ ‌Du‌ ‌förstår‌ ‌inte,‌ ‌Daniel.‌ ‌Om‌ ‌du‌ ‌håller‌ ‌på‌ ‌med‌ ‌sådana‌ ‌substanser‌ ‌så‌ ‌kommer‌ ‌saker‌ ‌från‌ ‌ditt‌ undermedvetna‌ ‌att‌ ‌komma‌ ‌upp.‌ ‌Och‌ ‌du‌ ‌vet‌ ‌aldrig‌ ‌vad‌ ‌som‌ ‌finns‌ ‌där‌ ‌nere.‌
–‌ ‌Men‌ ‌det‌ ‌är‌ ‌ju‌ ‌precis‌ ‌det‌ ‌jag‌ ‌vill.‌ ‌Jag‌ ‌vill‌ ‌släpa‌ ‌upp‌ varenda‌ rädsla‌ ‌och‌ ‌spöke‌ ‌i‌ ‌ljuset ‌så‌ ‌att‌ ‌jag‌ ‌kan‌ ‌befria‌ ‌mig‌ ‌från‌ ‌dem.‌

● ● ●

Samhällets‌ ‌rädsla‌ ‌för‌ ‌enteogener ‌och‌ ‌hallucinationer‌ ‌handlar‌ ‌till‌ ‌stor‌ ‌del‌ ‌om‌ ‌just‌ ‌detta‌ –‌ rädslan‌ ‌för‌ det‌ ‌undermedvetna.‌ ‌Vi‌ ‌är‌ ‌skräckslagna‌ ‌för‌ ‌vad‌ ‌vi‌ ‌tryckt‌ ‌ner‌ ‌och‌ ‌försökt‌ ‌glömma,‌ ‌såväl‌ ‌individuellt‌ som‌ ‌kollektivt.‌ ‌När‌ ‌vi‌ ‌plockar‌ ‌upp‌ ‌det‌ ‌kommer‌ ‌vi‌ ‌inte‌ ‌bara‌ ‌behöva‌ ‌möta‌ ‌alla‌ ‌de‌ ‌trauman‌ ‌vi‌ ‌utsatts‌ ‌för utan‌ ‌också‌ ‌alla‌ ‌de‌ ‌trauman‌ ‌som‌ ‌vi‌ ‌utsatt‌ ‌andra‌ ‌för,‌ ‌vilket‌ ‌i många fall är‌ ‌en‌ ‌betydligt‌ ‌mycket‌ ‌större‌ ‌utmaning.‌ Den‌ ‌som‌ ‌möter‌ ‌sitt‌ ‌undermedvetna‌ ‌behöver‌ ‌ta‌ ‌ansvar‌ ‌för‌ ‌sina‌ ‌gamla‌ ‌trauman,‌ ‌säga‌ ‌sina‌ förlåt‌ ‌och‌ framöver‌ ‌försöka leva‌ ‌bättre.‌

Om‌ ‌vi‌ ‌mötte‌ ‌vårt‌ ‌undermedvetna‌ ‌på‌ ‌en‌ ‌kollektiv‌ ‌skala‌ ‌skulle‌ ‌vi‌ ‌behöva‌ ‌ta‌ ‌ansvar‌ för‌ ‌alla‌ ‌de‌ ‌smutsigheter‌ ‌som‌ ‌vi‌ ‌alla‌ ‌vet‌ ‌om ‌men‌ ‌försöker‌ ‌ignorera.‌ ‌Vi‌ ‌skulle‌ ‌behöva‌ ‌rannsaka‌ ‌hur‌ ‌vi‌ behandlar‌ ‌kvinnor,‌ ‌invandrare,‌ ‌barn,‌ ‌fattiga‌ ‌och‌ ‌de‌ ‌som‌ ‌behöver‌ ‌oss‌ ‌mest.‌ ‌Vi‌ ‌skulle‌ ‌på‌ ‌allvar‌ ‌behöva‌ möta‌ ‌hur‌ ‌vi‌ ‌behandlar‌ ‌djur,‌ ‌förgiftar‌ ‌jorden,‌ ‌vältrar‌ ‌oss‌ ‌i‌ ‌vapen,‌ ‌våld‌ ‌och‌ ‌död.‌ ‌Och‌ ‌tusen‌ ‌andra‌ smutsiga‌ ‌hemligheter‌ ‌som‌ ‌vi‌ ‌alla‌ ‌känner‌ ‌till‌ ‌och‌ ‌bidrar‌ ‌till‌ ‌varje‌ ‌dag. Det‌ ‌är‌ ‌väl‌ ‌klart‌ ‌att‌ ‌vårt‌ ‌samhälle‌ ‌är‌ ‌skräckslaget‌ ‌inför‌ ‌blotta‌ ‌tanken‌ ‌att‌ ‌kika‌ ‌i‌ ‌det‌ ‌undermedvetna ‌för‌ aldrig‌ ‌har‌ ‌vi‌ ‌gjort‌ ‌så‌ ‌mycket‌ ‌fel‌ ‌och‌ ‌på‌ ‌en‌ ‌sådan‌ ‌monumental‌ ‌skala‌ ‌som‌ ‌vi‌ ‌gör‌ ‌just‌ ‌nu.‌

Ett‌ ‌vet‌ ‌jag‌ ‌dock‌ ‌säkert.‌ ‌Vi‌ ‌kommer‌ ‌inte‌ ‌att‌ ‌lösa‌ ‌vår situation med fortsatt förträngning, varken individuellt eller kollektivt.‌

Hallucinationer och andra verkligheter

Shamaner,‌ ‌medicinmän,‌ ‌häxor‌ ‌och‌ ‌liknande‌ ‌har‌ ‌länge‌ ‌utforskat‌ ‌andra‌ ‌verkligheter.‌ ‌I‌ ‌vår‌ ‌materiellt‌ orienterade‌ ‌värld‌ ‌får‌ ‌vi‌ ‌ibland‌ ‌för‌ ‌oss‌ ‌att‌ ‌det‌ ‌enda‌ som‌ ‌är‌ ‌verkligt‌ ‌är‌ ‌det‌ som ‌vi‌ ‌kan‌ ‌ta‌ ‌på ‌men‌ ‌den‌ ‌ståndpunkten‌ ‌verkar‌ ‌för‌ ‌mig‌ ‌fullkomligt‌ ‌orimlig‌ ‌när‌ människor‌ ‌världen över‌ ‌och‌ ‌i‌ ‌alla‌ ‌tider‌ ‌haft‌ ‌upplevelser‌ ‌av‌ ‌sådant‌ ‌som‌ ‌andar,‌ ‌själen,‌ ‌tidigare‌ ‌liv‌ ‌och‌ ‌besjälad‌ ‌natur.‌

Vi‌ ‌kan‌ ‌alla‌ ‌få‌ ‌tillgång‌ ‌till‌ ‌sådana upplevelser av andra‌ ‌verkligheter.‌ ‌Det‌ ‌finns‌ ‌en‌ ‌mängd‌ ‌tekniker‌ ‌och‌ hjälpmedel ‌där‌ ‌enteogener ‌är‌ bland de ‌äldsta‌ ‌i‌ ‌mänsklighetens‌ ‌historia.‌ ‌I‌ ‌ett‌ ‌tillstånd‌ ‌då‌ ‌vi‌ ‌får‌ ‌tillgång‌ till‌ ‌andra‌ ‌verkligheter‌ ‌finns‌ ‌det‌ ‌få‌ ‌gränser‌ ‌för‌ ‌vad‌ ‌som‌ ‌är‌ ‌möjligt.‌

Med enteogener är upplevelser som vi i andra fall skulle uppfatta som otroliga eller rent magiska vanligt förekommande. Det kan exempelvis vara att:
• förnimma människors auror och energiflöden/blockeringar
• ha förmåga att kommunicera med kroppen
• förnimma energimönster i naturen, vatten under jord och djurs rörelse
• ha förmåga att kommunicera med djur, växter, naturen och elementen
• ha förmåga att förnimma och kommunicera med andar, naturväsen, navigera andra verkligheter och tidigare liv
• koppla in i själens visdom

För någon som arbetar med enteogener är detta varken konstigt eller märkvärdigt. Det kräver dock förmåga och förankring att navigera sådana verkligheter. Därför är det klokt att ha med sig någon som kan om man själv inte känner sig trygg med det.

Att se karaktärsdrag och parasiter

Han har auktoritära drag så jag blev inte förvånad att se honom som en general under vår resa tillsammans.

● ● ●

En sorts hallucinationer som varit särskilt vanliga för mig är att en människas karaktärsdrag uttrycks eller förstärks visuellt. Medan den som är auktoritär kan se ut som en general kan den som är ett busfrö ta sig skepnaden av ett skogstroll, den som har en inneboende trädgårdsmästare anta formen av en vis gammal man i naturen och den som är manipulativ och elak se rent grotesk ut.

Gränsen mellan vad som faktiskt tillhör personen och vad som tillhör en själv är dock sällan knivskarp så man bör inte låta det allena bestämma ens uppfattning om personen. Låt det snarare vara en av många ledtrådar som tillsammans skapar en bild.

Enteogener har också en förmåga att avslöja parasiterande energier. För mig har det framförallt gällt medvetna parasiter som på olika sätt kontrollerar en persons beteenden och hallucinationerna kopplade till det är sådana som Jeremy Narby skulle kalla yttre hallucinationer. Människor som har parasiterande energier har ofta märkliga egenheter för sig samtidigt som den styrande kraften bakom försöker dölja sig. Med enteogener ser jag igenom illusionerna som parasiten använder för att vilseleda. Tittar jag sedan in i personens ögon så syns parasiten tydligt och förmågan att se förstärks betydligt av enteogenerna.

En parasit som blir påkommen kan dock bli aggressiv så ser du en parasit och inte är i en situation där du kan konfrontera och avlägsna den så låtsas att du inte ser den. Observera i smyg.

Den fetaste hallucinationen

– Shit, du måste komma och kolla den här blomman. Det är helt galet.
Vi stod där en bra stund tillsammans och förundrades över hallucinationen vi delade. Blomman som bara. Wow. Tills vi började inse att det överhuvudtaget inte hände något med blomman. Den bara. Var. En blomma. Precis som blommor är. Helt fantastisk. En visuell orgasm helt i sin egen rätt.

● ● ●

De är de fetaste hallucinationerna, de där ögonblicken då man står och storögt förundras över något i tron om att enteogenerna skruvat till upplevelsen, men då det visar sig att de snarare fått vanans och vardagens slöjor och illusioner att falla bort. Kvar blir det som faktiskt är och sett med vakna ögon är det fullkomligt fantastiskt.

När hallucinationer dröjer sig kvar

I dagarna och veckorna efter en session är det vanligt att befinna sig i ett afterglow-tillstånd där man nyvaket betraktar världen. Tröskeln över till det enteogena tillståndet är lågt och hallucinationer kan ibland dröja kvar, framförallt hallucinationer av det yttre slaget. När vi aktiverat ett förfinat seende eller sätt att förnimma vår omvärld så är det inte självklart att gå tillbaka till att se världen som den var för oss tidigare.

Låt mig återvända till ett exempel som jag redan nämnt i boken. När jag med hjälp av LSD läkte min depression så hade jag en upplevelse där jag för första gången såg trädens löv igen. I flera år hade jag bara sett pinnar med ett grönt blurr ovanpå. Men plötsligt såg jag alltså hundratals individuella löv. Mitt seende hade förfinats och efter den upplevelsen kunde jag inte gå tillbaka till att se ett grönt blurr.

I den upplevelsen hittade jag tillbaka till att se något som vi alla är överens om finns, nämligen löv. Men låt säga att upplevelsen gällde något vi inte alla var överens om. Säg istället att personen från en dag till en annan började se auror eller förnimma växters förehavanden. Personen skulle kanske acceptera upplevelsen under en session men skulle den acceptera den efter sessionen? Om den inte gjorde det, hur skulle den då beskriva vad som händer?

En förklaring som jag landar i är att vi öppnat upp nya sätt att förnimma saker och har svårt att stänga ner dem, om stänga ner ens vore realistiskt eller önskvärt. Den som då gör tolkningen att det de ser inte är sant kan tro att något är fel. Mitt råd är då att stanna med, acceptera och kontemplera effekterna. Vad är de ett uttryck för?

Den som snarare försöker förstå saken ur ett västerländskt medicinskt perspektiv skulle förmodligen dra andra slutsatser. När enteogena effekter kommer plötsligt långt efteråt kallas de flashbacks. När de snarare är långvarigt kvardröjande effekter kallas det för HDDP-syndrom. Vetenskapligt är begreppen omtvistade men det finns uppenbarligen de som har sådana upplevelser, även om de är mycket ovanliga.

En tolkning av HDDP som verkar ha visst vetenskapligt stöd är att det är en cocktaileffekt i kombination med depressivitet. Enteogener allena har inte visats ge HDDP. Däremot har sådana effekter rapporterats av blandmissbrukare med depressiva tillstånd.